Gick runt med myom – utan symtom

Gick runt med myom – utan symtom

När Ann, 35, var halvvägs in i sin graviditet fick hon beskedet om att hon hade ett myom. Ett myom som till storleken var större än en tennisboll. Trots det kände Ann inte av några symtom - något som visat sig vara vanligt bland drabbade kvinnor.


Besima Aho redaktionschef Netdoktor
Publicerad den: 2017-03-24
Författare: Besima Aho, Redaktionschef, Netdoktor

Annons

Kunskapen kring sjukdomen är idag begränsad. Det har lett till att de flesta kvinnor som lider av myomrelaterade symtom lider i tysthet. Mellan 20-40 procent av alla kvinnor i fertil ålder har myom. Trots att den siffran ökar har kvinnor svårt att identifiera sjukdomen. Främst för att de inte vet vad myom är men också för att symtomen sällan är tydliga.  

För Ann kom beskedet om hennes myom som en chock. 

– När jag var på ultraljudsundersökning runt vecka 20 fick jag frågan om jag visste att jag hade ett myom. ”Nej”, svarade jag förvånat. Men det konstaterades och myomet visade sig ha en storlek på 10*7 centimeter, vilket är relativt stort. Ett myom av den storleken kan innebära svårigheter vid en förlossning så man bestämde sig för att hålla det under uppsikt genom hela graviditeten.   

Annons
Annons

Läs också: Det här visste du inte om myom

Precis som många andra kvinnor led Ann alltså inte av några tydliga symptom. 

– Jag hade rikliga blödningar under min menstruation men så hade det alltid varit. Jag reagerade därför inte över att något var annorlunda. Men efter graviditeten, när jag visste om myomet förstod jag att blödningarna var utöver det vanliga. På nätterna blev jag exempelvis tvungen att flera gånger gå upp för att byta tampong då det okontrollerat forsade igenom mina kläder. 

Annons
Annons

Behandling

Kort efter förlossningen besökte Ann en läkare för att undersöka myomets placering och utvecklingen.

– Jag visste inte mer än att jag hade ett myom av en större storlek. När jag träffade läkaren föreslog han operation. Jag ställde mig tveksam till förslaget och undrade om det fanns annat jag kunde göra? ”Nja, det är lika bra att göra sig av med den direkt” svarade han. Men jag var inte övertygad och sökte därför efter alternativa behandlingar på egen hand.  

Ann kom då över den nya behandlingen med embolisering och bytte vårdcentral för att diskutera sina möjligheter.

– Att jag ska behöva göra egen efterforskning för att få reda på att det finns andra vägar att gå är absurt, säger hon. 

På den nya vårdcentralen fick Ann nu en behandlingsplan med embolisering. Det innebär att man minskar myomets storlek för att sedan utföra en titthålsoperation där man stryper de blodkärl som orsakar kraftiga blödningar.

– Efter min första kur på 3 månader var det dags för återbesök. Det visade att myomet krympt enligt plan, men ju mindre myomet är desto mindre ont kommer jag att ha vid ingreppet. Därför ska jag nu genomgå ännu en kur på 3 månader. Mellan dessa måste dock två menstruationer ta plats och det är där jag är idag.  

Ann ser positivt på behandlingen hon genomgår och påpekar vikten av att öka kunskapen om sjukdomen hos kvinnor.   

– Såhär långt känns det fantastiskt. Det sägs att embolisering ska vara som att hamna i klimakteriet men jag har mått jättebra, mycket bättre än tidigare. Jag är piggare och gladare och viktigast av allt är nog att mina PMS besvär försvunnit. Jag har länge varit tvungen att äta tabletter men med behandlingen är det alltså borta. Det är verkligen fantastiskt vad behandlingen kan göra och jag vill uppmana alla kvinnor att undersöka sig. Tanken på hur många som går runt med PMS eller kraftiga blödningar och inte vet att myom kan vara orsaken är fruktansvärt. 

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Christina 2017-03-24 15:42 (6 månader sen)

    Hej! Vilken tur du fick hjälp till slut. Jag har i cirka 20 år , vad jag vet, gått omkring med två myom och väldigt rikliga blödningar. Har ett barn men kunde inte bli gravid en andra gång med samma man som jag fick min son med. Gick på otaliga undersökningar utan att man kunde hitta något fel. Kraftiga och långvariga blödningar. Det största var inte så stort att man ville ta bort det. Fick besked att de krymper ihop själv när man kommer i klimakteriet och om jag ville ta bort det så hade de endast ett erbjudande, dvs att ta bort livmodern. Det är en ganska stor operation och jag började att närma mig klimakteriet (enligt statistik när en kvinna brukar gå in i klimakterium). Jag fortsatt dock att blöda i cirka 2 år till och fick äta minipiller som minskade blödningarna. Jag har i många år sörjt att ínte kunnat få fler barn och undrar om myomen kan ha varit del i orsaken.

  • Avatar Eva 2017-03-25 09:59 (6 månader sen)

    Min myom försvann inte när jag kom in i klimakteriet, den är visserligen bara 3 cm i diameter och stör mig inte men den finns där.


Annons
Annons