Hur kunde jag få diabetes?

Hur kunde jag få diabetes?

Diabetes drabbar bara äldre och överviktiga. Eller? Typ 1 diabetes kan drabba vem som helst. Anders, tränar mycket mer än genomsnittet och är 23 år. Han fick diagnosen för cirka två år sedan.


Publicerad den: 2008-10-02
Författare: Terese Alvén

Annons

Efter en tid av törst, täta toalettbesök, stort sockersug, trötthet och kraftiga humörsvängningar gick Anders Ljungqvist, 23 år, till läkaren.

– Jag hade vissa föraningar om att det kunde vara diabetes, säger Anders. Lite ironiskt är att jag hade gjort ett stort skolarbete om
sjukdomen året innan, men jag försökte förneka sanningen för mig själv när jag fortfarande var osäker om så var fallet.

Det var år 2006 som Anders fick diagnosen, och alla i hans omgivning, inklusive Anders själv, blev förvånade. Ingen i släkten hade sjukdomen och Anders var varken överviktig eller inaktiv. Och varför just Anders drabbades finns det olika teorier om. Men något exakt svar har ingen kommit med.

Annons
Annons

– Jag är även laktosintolerant, och eventuellt kan det ha triggat igång diabetesen. Men det känns också som ren otur att just jag drabbades.

Ett liv med diabetes

När diagnosen kom var Anders ledsen och upplevde att det skulle bli tufft med alla sprutor. Han gillade inte sprutor innan, men när han väl började ta dem gick det bra.

– Jag trodde att diabetesen skulle ta över mitt liv, säger Anders. Men det var bara förutfattade meningar. Jag kunde i princip fortsätta leva på samma sätt som tidigare. Det finns mycket värre sjukdomar jag kunde ha drabbats av.

Annons
Annons

Anders äter och tränar som tidigare. Han får äta vad han vill, även om inte skräpmat är att föredra varje dag. Dessutom så styrketränar, klättrar och löptränar han runt en sex-sju gånger i veckan. Om blodsockret är lågt innan träning äter Anders någonting som han har med sig och väntar en liten stund tills blodsockret har hunnit upp innan han tränar. Men denna anpassning är ingenting som stör Anders.

Under två års tid har Anders gått en utbildning i Lund för att bli sjukgymnast, och han har nu ett år kvar. Förståelsen för sjukdomen är stor men klasskamraterna tittar fortfarande lite extra när Anders ska göra sina injektioner och när han mäter blodsockervärdet.

Svårt med injektioner

Oftast går det bra för Anders med injektionerna och att anpassa rätt mängd insulin till hur mycket som kroppen behöver. Men ibland sker kraftiga svängningar av blodsockret och det är svårare att kontrollera. Vid exempelvis en tentaperiod då stressen i kroppen är hög behöver Anders mer insulin och mängden regleras. Sedan när det är lugnare måste mängden åter anpassas.

Stort stöd och hjälp

Efter det att diagnosen fastställdes var Anders full av funderingar och han och hela hans familj var aktiva i att få svar på alla frågor. Anders bror hittade föreningen Ung Diabetes på webben och Anders blev genast medlem.

– Ung Diabetes har varit till mycket stor hjälp. Det är bra att komma i kontakt med andra i samma ålder som har samma problem som en själv. Det är skönt att träffa folk som förstår en fullt ut.

Från spruta till pump

Insulinet går att tas på olika sätt. Hittills har Anders använt sprutor, men nu ska han börja använda pump efter att andra i hans nätverk inom Ung Diabetes rekommenderat det. Med en pump är det lättare att få i sig rätt mängd insulin och det ger en mer normal insulinhöjning. Dessutom är det praktiskt att endast ha en liten dosa i fickan och slippa ta sprutorna.

Anders tycker att diabetes är en bra sjukdom om man måste drabbas av någonting. Det påverkar inte livet nämnvärt och det går att må bra bara man sköter sin mat, träning och insulin.

– Jag har en bristsjukdom, men så länge jag tillgodoser denna brist är jag frisk i min sjukdom, avslutar Anders.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar yvonne 2014-06-9 00:12 (3 år sen)

    Förstår inte din inställning att diabetes typ 1 inte påverkar livet nåt nämnvärt?? För min egen del tycker jag att det är en sjukdom som styr det mesta dygnet runt..... Har typ 1 sedan 42 år tillbaka och det störst som hänt sedan dess är att man kan mäta blskr själv samt att det kommit pumpar. Jag tror att jag fått diabetes burnout...... läste nyss här att självmord är tre ggr vanligare o störst risk om man insjuknade under ungdomstiden. Så någon liten bekvämlighetsåkomma är det verkligen inte!
    MVH Yvonne

  • Avatar Marcus Lindgren 2017-08-10 14:24 (41 dagar sen)

    Skulle verkligen vilja se en uppföljning av detta reportage. Hur har han det nu?
    Som förälder till en 10-åring med diabetes typ D1 uppfattar jag det som en sjukdom som kräver uppmärksamhet dygnet runt. Mer eller mindre en fråga om liv eller död.


Annons
Annons