Trippelnegativ bröstcancer
Trippelnegativ bröstcancer är en av de mindre vanliga typerna av bröstcancer. Den är relativt sett vanligare hos yngre kvinnor med bröstcancer. Den ger inga specifika symtom, det som avgör om det är en trippelnegativ bröstcancer är analyser i mikroskop. Dessa analyser görs på alla bröstcancrar och de avgör mycket av vilken behandling som ska ges.
Bröstcancer drabbar var nionde svensk kvinna, varav majoriteten blir botade. Trippelnegativ kallas bröstcancern när cancercellerna har låg nivå av mottagarmolekyler (”receptorer”) för östrogen och progesteron (som vid hormonkänslig bröstcancer) och HER2 (som vid HER2-positiv bröstcancer). Avsaknaden av dessa receptorer hos bröstcancern gör att det inte är aktuellt att använda mediciner som riktar sig specifikt mot dem.
Orsaker till bröstcancer
Jämfört med många andra cancerformer vet vi relativt mycket om vad som ökar och minskar risken för just bröstcancer. Flera olika faktorer samspelar vid utvecklingen av bröstcancer, såsom gener, bröstens täthet och hormoner, samt livsstil (bland annat övervikt, rökning och alkohol).
Risken att drabbas av bröstcancer ökar ju äldre man blir. Om man har så kallade täta bröst finns en ökad mängd körtlar och bindväv. Det bedöms på en vanlig mammografibild och om ökad täthet kvarstår upp i åren innebär det en ökad risk för bröstcancer längre fram.
Ärftlighet för bröstcancer, ibland i kombination med äggstockscancer, finns i vissa familjer och förklarar upp till en tiondel av all bröstcancer. I dessa familjer finns en generellt ökad risk för att någon gång få bröstcancer, men också att få det i yngre ålder än genomsnittet. Några specifika orsaker till trippelnegativ bröstcancer är inte belagda.
Symtom
Det vanligaste symtomet på bröstcancer är att känna en ny knöl i bröstet eller armhålan. Knölen är ofta hård och kan antingen ömma eller vara oöm. En diffus ömhet i ena eller båda brösten är sällan tecken på bröstcancer, om det inte samtidigt känns en avvikande knöl i samma område. Ett mindre vanligt symtom på bröstcancer är att bröstvårtan eller huden på bröstet dras in. Andra tecken på bröstcancer kan också vara en oförklarlig rodnad eller svullnad av bröstet, eller ett sår som inte läker och som uppstått utan att man skadat sig. Detta gäller också blodig, brunaktig eller genomskinlig vattnig vätska som kommer spontant ur bröstvårtan.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa symtom förekommer vid bröstcancer, men ofta beror på helt normala eller godartade tillstånd i bröstkörteln, bröstens hud eller armhålan - men att du ska söka läkare om du själv känner oro och misstänker att du kan ha bröstcancer.
Diagnostik
Vid misstanke om bröstcancer görs först en klinisk undersökning där läkaren känner igenom brösten och lymfkörtlarna i armhålan. Därefter görs en bröströntgen (mammografi), som kan behöva kompletteras med tomosyntes (skiktröntgen av brösten), galaktografi (mjölkgångs-röntgen), MR eller kontrastmammografi.
Om det finns en misstänkt knöl att känna och/eller om något misstänkt område syns på mammografin ska dessutom cellprov tas (med tunn nål, så kallad finnålspunktion). Med dessa tre sätt att undersöka, så kallad trippeldiagnostik (läkarundersökning, röntgen, punktion), vill man avgöra om det är godartat (benignt) eller elakartat (malignt). Finnålspunktionen kan, efter bedövning, kompletteras med att en bit “knipsas” bort, så kallad mellannåls- eller grovnåls-biopsi. Ibland uppstår ändå osäkerhet och då kan läkarna behöva göra en mindre operation för att få en säker diagnos.
Sedan flera decennier har ett vanligt sätt att dela in bröstcancer i olika typer varit baserat på celltyp.
De två vanligaste är då beskrivna som:
-
Duktal bröstcancer, som utgår från det lager av celler som klär insidan av körtelgångarna.
-
Lobulär bröstcancer, som utgår från de mjölkproducerande körtlarna.
Alltmer delas indelas bröstcancer utifrån olika mikroskopiska analyser, inklusive mätning av mottagarmolekylerna (”receptorerna”) för östrogen, progesteron och HER2. Avsaknaden av dessa receptorer vid trippelnegativ bröstcancer gör att det då inte är aktuellt att använda de läkemedel som idag finns specifikt riktade mot dem.
Behandling
Ofta behandlas trippelnegativ bröstcancer först med kirurgi, då den del av bröstet som innehåller tumören opereras bort. Denna bröstbevarande kirurgi innebär således att den del av bröstet som inte är drabbat behålls. Den delen behöver strålbehandlas efter operationen för att avdöda eventuella kvarvarande cancerceller. Är tumören större kan dock hela bröstet behöva tas bort.
Dessutom opereras oftast någon eller några lymfkörtlar i armhålan bort. Vid små tumörer kan operationen i armhålan ersättas av ett prov från den lymfkörtel som sitter närmast bröstet.
Är det en stor tumör som är snabbväxande kan det bli aktuellt med cytostatika (”cellgifter”) före operationen. Det kallas då neoadjuvant behandling. Vid trippelnegativ bröstcancer ges ibland cytostatika både före och efter operationen.
Det forskas mycket för att förstå sjukdomen trippelnegativ bröstcancer bättre och för att få fram nya bättre behandlingar. Läkemedel som tillhör gruppen immunterapi har visat relativt goda resultat varför de kan komma att användas allt mer vid trippelnegativ bröstcancer. Mer forskning och utveckling behövs framöver för att avgöra hur olika behandlingar ska kombineras på bästa sätt.
Prognos
Som grupp har svenska bröstcancerpatienter mycket god prognos och majoriteten blir botad. Ändå är det en så vanlig kvinnosjukdom att spridd bröstcancer är den vanligaste dödsorsaken hos svenska kvinnor före pensionsåldern. Eftersom behandlingsalternativen är mer begränsade vid trippelnegativ bröstcancer jämfört med andra typer, så är överlevnaden också generellt lägre. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer, som till exempel tumörstorlek och tecken till spridning i armhålan, som påverkar prognosen.
Att få ett cancerbesked
Att få besked om att man har cancer innebär en chock för många, även om reaktionen kan variera stort mellan individer. Det är helt naturligt att bli ledsen, orolig, vilsen och trött. En del tycker det är bra att få diskutera med närstående, andra tycker det är påfrestande att berätta. Tveka dock inte att diskutera med läkare och kurator och annan vårdpersonal och ställ alla frågor du vill få svar på. Vissa tycker det känns bra att få träffa andra i samma situation. Då kan du exempelvis ta kontakt med Bröstcancerförbundet.