Benskörhet (osteoporos)

Benskörhet (osteoporos) är en sjukdom, som leder till att skelettet förlorar en del av sitt kalciuminnehåll och sin styrka. Benbrott kan uppstå spontant eller vid lättare påfrestningar, till exempel om man snubblar eller lyfter för tungt (lågenergibrott).
Annons

Benskörhet definieras utifrån en mätning av bentätheten. Bentätheten mäts vanligen med en så kallad DEXA-maskin, med hjälp av röntgenstrålning (låg dos), men kan även göras med ultraljud och datortomografi. När man lider av benskörhet får man lättare brott på skelettet, speciellt i ryggen, handlederna och lårbenshalsen.

Sjukdomen är sällsynt före 55 års ålder. Förekomsten stiger därefter kraftigt med åldern. Kvinnor drabbas oftare än män. Risken för benskörhet minskar genom fysisk aktivitet, rökstopp, kalcium- och D-vitamintillskott (vid brist) och, hos kvinnor, eventuellt genom behandling med kvinnligt könshormon (östrogen) i samband med klimakteriet. Eftersom ett av de allvarligaste benbrotten, höftbensbrotten, nästan alltid uppstår i samband med fall, är det viktigt att förebygga detta. Benskörhet är en kronisk sjukdom, men det finns läkemedel som kan öka skelettets kalciuminnehåll och minska risken för ytterligare benbrott.

Underarm 

Uppträder typiskt från 55 års ålder. Drabbar framför allt kvinnor.

Rygg

Uppträder typiskt från 60 års ålder. Drabbar kvinnor och enstaka män.

Annons
Annons

Lårbenshals (höft)

Uppträder typiskt från 75 års ålder. Drabbar båda könen.

Varför drabbas man av benskörhet?

Man vet inte varför den normala skelettnedbrytningen, som börjar redan i 30-årsåldern, leder till benskörhet hos vissa, medan andra aldrig drabbas av sjukdomen.
Benskörhet har ofta många olika orsaker det kan vara en följd av att man i ungdomen byggde upp en alltför liten benmassa, men också bero på att man av någon orsak förlorat benmassa relativt snabbt under en längre tid.

En låg benmassa i ungdomsåren är till största delen ärftligt, och bidragande orsaker kan vara för lite fysisk aktivitet och för lite kalcium i kosten.

Övriga riskfaktorer

Tidigt klimakterium (övergångsålder), rökning, låg fysisk aktivitet och för hög alkoholkonsumtion ökar risken för benskörhet. Vissa kroniska sjukdomar (exempelvis KOL, reumatiska sjukdomar, vissa tarmsjukdomar och Cushings syndrom) kan alla leda till skeletturkalkning. Detta kallas då sekundär osteoporos.

En längre tids behandling med kortison i tablettform ökar risken för benskörhet. Kortison är en viktig behandling vid en mängd sjukdomar, så det skall man inte (generellt) avstå ifrån, men biverkan i form av benskörhet kan förebyggas med andra läkemedel.

Annons
Annons

Hur märker man benskörhet?

Minskad benmassa ger inga symtom i sig, det är oftast först när man får det första benbrottet som sjukdomen ger sig till känna.
Akut ryggsmärta eller en uttalad längdminskning kan vara tecken på att en ryggkota komprimerats.

Har man fått ett brott på lårbenshalsen, kan man efter operationen under lång tid ha en sämre gångfunktion, och man kan behöva krycka eller rollator.
Om man drabbas av en kotkompression, då en kota i ryggen pressas ihop, kan man med tiden bli kutryggig. Smärtan är mest intensiv i början men brukar avta med tiden.

Vilka är varningssignalerna?

  •  Benbrott som uppstår spontant, eller vid en mycket låg belastning, exempelvis när man snubblar.
  •  En knäck i ryggen med plötsliga, kraftiga smärtor.
  • Tidigt klimakterium.
  • Låg kroppsvikt, rökning, benskörhet i släkten.
  • Längre tids behandling med kortisontabletter (tre månader eller mer).
  • Sjukdomar som kan medföra benskörhet (till exempel KOL, reumatiska sjukdomar och tarmsjukdomar).
  • Ett stillasittande liv.

Så kan benskörhet förebyggas:

  •  Se till att motionera regelbundet under hela livet.
  • Se till att få tillräckligt med kalcium och D-vitamin i kosten.
  • Var rökfri.
  • Vistas ute i dagsljus.

Kalcium och D-vitamin i maten

Kalcium finns i mjölkprodukter, vissa ersättningsprodukter för mjölk (som kalciumberikad sojamjölk och havremjölk) samt i stora mängder mörkgröna bladgrönsaker, fullkorn, frön, nötter, vitkål, gröna bönor, sardiner, räkor, ägg och svarta vinbär.

Det är lättare att få i sig tillräckligt med kalcium genom mjölkprodukter eftersom de innehåller en högre koncentration. För att få i sig likvärdig mängd kalcium genom, till exempel, vitkål eller fullkornsprodukter behöver man äta stora mängder.

D-vitamin finns i fet fisk som lax, makrill, strömming och sill samt i berikade mjölkprodukter som lättmjölk, mellanmjölk och margarin.

Kalciumtillskott

Om man inte tycker om, eller inte tål, mejeriprodukter, kan det vara nödvändigt med tillskott av kalcium. Det finns utmärkta kalciumpreparat med D-vitamin på apoteket.

D-vitamin genom sol och tillskott

Förutom genom viss mat kan vi få i oss D-vitamin genom solljus. Ett förstadium till vitaminet lagras i huden och utvecklas med hjälp av solens strålar till D-vitamin. Äldre bör under sommarhalvåret vara i solljus under minst 30-60 minuter dagligen, och under vintern äta fet fisk regelbundet. Annars kan D-vitamintillskott behövas varje dag. D-vitamin finns både som ensamt tillskott eller i kombination med kalcium på apoteket. Vad man väljer beror på vilket behov man har.

Läkemedel

De läkemedel som finns mot osteoporos är bisfosfonater, parathormon (benstimulerande hormon), humana antikroppar samt östrogenliknande preparat.

Undvik rökning och för mycket alkohol

Man bör undvika rökning och begränsa sitt alkoholintag för att minska risken för osteoporos. Östrogen rekommenderas inte som förstahandsval till kvinnor i klimakteriet som saknar klimakteriebesvär, även om frakturrisken är hög. Skälet till detta är en måttligt ökad risk för bröstcancer och blodproppsbildning vid östrogenbehandling.

Det är viktigt att anpassa både hemmet och vardagen på ett sådant sätt att fallolyckor undviks. Ungefär vart tjugonde fall i hemmet ger upphov till skelettbrott, och av dessa är vart femte ett lårbensbrott.

Hur ställer läkaren diagnosen?

Om en vardagsrörelse (som fall vid promenad) orsakat benbrott rör det sig ofta om benskörhet. Det bör då kontrolleras med hjälp av en bentäthetsmätning (DEXA-mätning). Har det däremot inte förekommit något benbrott, kan förekomst av andra riskfaktorer ändå leda till att man gör en DEXA-mätning för att avgöra om man lider av benskörhet eller inte.

En vanlig läkarundersökning och vissa blodprov är nödvändiga för att försöka finna orsaken till benskörheten samt en lämplig behandling.

Benbrott och skeletturkalkning kan, som tidigare nämnts, även vara tecken på andra sjukdomar - som ska behandlas på annat sätt än benskörhet. Det är då viktigt att grundsjukdomen blir korrekt behandlad i första hand.

Framtidsutsikter

Har man en gång fått ett benbrott som orsakats av benskörhet löper man större risk för ytterligare benbrott. Risken är drygt fördubblad, men beror på hur lågt skelettets kalciuminnehåll är och på benägenheten att falla. Behandling av benskörheten minskar till stor del risken för en ny fraktur.

Är du sjukvårdspersonal?
Läs mer om osteoporos på NetdoktorPro »
Visa ICD-10/diagnoskod för osteoporos »

Annons
Annons