Kolhydratomsättningen
Fakta | Kost och dieter

Kolhydratomsättningen

Den föda som vi äter fungerar som bränsle för vår kropp. De proteiner, fetter och kolhydrater (till exempel socker och stärkelse) som finns i kosten används för att producera den energi som krävs för att utföra alla kroppens funktioner och aktiviteter.


Uppdaterad den: 2016-01-25
Författare: Ida Berge, dietist, Södersjukhuset, Stockholm

Annons

En del av näringsämnena används även som byggstenar för underhåll av kroppens vävnader.

För att kostens näringsämnen skall kunna användas av kroppens olika vävnader, måste de först brytas ner i mindre beståndsdelar, tas upp i blodet via mag-tarmkanalen och transporteras ut i kroppens vävnader, där de kan utnyttjas av vävnadens celler.

Detta gäller även för kolhydraterna. Det finns kolhydrater av flera slag. De komplexa kolhydraterna kallas stärkelse, de långa sockerarterna kallas polysackarider och de korta di- eller monosackarider. I synnerhet nedbrytningen av stärkelse och polysackarider består av flera skeden, där flera olika enzymer sönderdelar kolhydraterna i mindre beståndsdelar. Dessa omvandlas ytterligare för att slutligen tas upp i blodet och transporteras ut i kroppen som monosackarider. Läs mer om kolhydrater här.

Annons
Annons

Denna process regleras av kroppens hormoner för att kunna fungera utan störningar. Det mest kända hormonet som deltar i regleringen av sockeromsättningen är insulin.

Upptaget i kroppen

För att sockret skall nå ut i blodet måste det först upptas från mag-tarmkanalen. Monosackariderna tas upp direkt genom tarmens slemhinna och transporteras därifrån till levern, där de insöndras i blodet för att kunna upptas av kroppens celler och utnyttjas i deras energiproduktion. Om kroppen för tillfället inte har användning för mer socker, kan det omvandlas till glykogen, som är en lagringsform för socker. Glykogenet lagras i levern och i musklerna.

Polysackariderna kan inte som sådana upptas genom tarmslemhinnan, utan måste först brytas ner i mindre beståndsdelar. Nedbrytningen påbörjas av enzymer som bland annat finns i det bukspott som bukspottkörteln utsöndrar. Denna spjälkning är dock inte tillräcklig för att polysackariderna skall kunna tas upp av tarmen. Fortsatt nedbrytning av polysackariderna görs därför sedan av enzymer i tarmslemhinnan.

Annons
Annons

Laktos (mjölksocker) är en av de sockerarter vars nedbrytning är beroende av denna mekanism. Vid nedsatt funktion av det laktosspjälkande enzymet laktas hämmas upptaget av laktos. Laktosen transporteras då vidare till tjocktarmen, vilket kan ge upphov till bland annat gasbesvär och diarré (laktosintolerans).

Vad är blodsocker?

När sockret har spjälkats och upptagits från mag-tarmkanalen transporteras det runt i kroppen med hjälp av blodet. Sockret transporteras i blodet i form av fria molekyler och är således inte bundet till några andra ämnen.

Från blodet tas sockret upp av kroppens celler, där den slutliga nedbrytningen och förbränningen äger rum.

Om kroppen tillförs extra mycket socker ökar först förbränningen av detta på bekostnad av fettförbrännningen. Det betyder i sin tur att det fett som inte förbränns då kan lagras i till exempel fettväven, vilket gör att vi går upp i vikt. Till viss del kan även socker omvandlas till fett som lagras i kroppens depåer.

Hur förbränns socker i kroppen?

Inne i kroppens celler bryts sockret ner ytterligare. Den här processen bidrar med energi som är nödvändig för att kroppens många funktioner skall kunna upprätthållas.

Några organ är mycket beroende av sockertillförseln från blodet. I synnerhet hjärnan och nerverna kräver en tillräcklig koncentration av socker i blodet för att deras behov av energi skall kunna tillfredsställas. Även musklerna använder socker, speciellt vid ansträngande muskelarbete. Vid mycket hög intensitet är sockeromsättningen i musklerna så snabb att syret inte räcker till och då bildas mjölksyra.

När förbränns socker respektive fett?

Normalt förbränner kroppen både socker, proteiner och fett. Om kroppen har behov av att snabbt mobilisera energi, sker detta lättast och snabbast genom förbränning av socker. Om tillgången på socker inte räcker till, kommer kroppen i stället att till en större del förbränna fett.

Om fettförbränningen stiger alltför mycket på grund av att förbränning av socker inte kan ske, som till exempel hos svårt sjuka diabetiker, kan ett allvarligt tillstånd, ketoacidos, utvecklas.

Hur regleras sockeromsättningen?

Sockeromsättningen i kroppen regleras mycket noggrant med hjälp av hormoner. De viktigaste och mest kända är insulin och glukagon.

När man intar en måltid som är rik på kolhydrater stimuleras insulininsöndringen från bukspottskörteln. Insulinets uppgift är att möjliggöra upptaget av socker till kroppens celler, där sockret sedan förbränns eller lagras.

Om blodsockerkoncentrationen sjunker till en alltför låg nivå, så att kroppens celler inte kan få den mängd socker de behöver, gör hormonet glukagon så att socker frisätts från leverns glykogendepåer.


Annons
Annons