Forum Reumatism


Biologiska läkemedel

Hej, Jag skall i slutet av denna månad börja med antingen Humira,Enbrel eller Simponi och har fått till uppgift att läsa på om medicinerna och sedan välja själv. Det jag tänkt på är att desto färre injektioner är desto bättre men undrar ifall biverkningarna blir extra märkbara vid en hög dos istället för låga två gånger i veckan. Biverkningslistan är annars lång och skräckinjagande men med kronisk daglig smärta är jag beredd att prova ändå. Dock har jag ofta bihåleinflammationer (opererad) och återkommande njurbäckeninflammationer så nedsänkt immunförsvar är inte lockande. Dela gärna med er av era erfarenheter ifall ni provat någon/några av dessa mediciner?

Hej, jag ska troligen också börja med biologiska läkemedel. Har du börjat få din nya medicin? Är också nyfiken på vad de olika har för effekt/biverkning. Vad har du för diagnos?*nyfiken* Puffar så kanske någon annan har svar på denna fråga. Det är nog någon här inne som äter någon biologisk medicin.


Hej, Jag utreds för Becterew (stavning?) där läkaren är väldigt säker på att det är det jag lider av men diagnosen ställs först om några år. Ngt om att sjukdomen är svårare att ses på kvinnor. Hon är iaf så pass säker att jag skall få börja med simponi nästa vecka, har inga förväntningar på medicinen så det kan bara bli positivt resultat men hon säger att så många som 70 % märker en klar förbättring :-) Jag äter även celebra och omeprazol sedan tidigare och som jag skall fortsätta med. Jag meddelar dig när jag fått medicinen.


Hej Lynx. Hur har det gått med din medicin? Hur mår du? Kan du inte dela med dig hur det går? Är jätte nyfiken och all annan info än bipacksedlar är guld värda. Bipacksedlarna skrämmer skiten ur mig. Hoppas du märkt någon skillnad. kram


Jag använder Humira (biologiskt)) och metoject. Kan säga att jag fått ett nytt liv! Har dock ett skov nu. Men det är pyttelitet i jämförelse mot förr. Har behandlat detta med sjukgymnast, extra träning, stretching, promenader och alvedon. Det här är ett av få små skov jag haft sen jag började. Dom blir mycket lindrigare och går snabbt över. Eftersom medicinen gör att man blir piggare, den extrema tröttheten minskar, då blir man även gladare så familj och vänner tycker att man är lite trevligare att ha omkring sig, än den ömsom eldsprutande draken, ömsom gråtmilda jag var innan. Värk och trötthet sätter sig ju ganska bra på humöret. Den för med andra ord med sig mycket, som absolut överväger de hemska biverkningarna som står i bipackssedeln :) Kan tillägga att jag inte märkt av några nämnvärda biverkningar!


Det låter ju helt fantastiskt :-D tar du sprutor A eller hur tas medicinen? Hur ofta? Jag gör vad som krävs för att få ett drägligare liv. Som du skrev, tröttheten och värken väcker så mycket negativt inom en. Vill ju vara den rätta jag, tänk att få sova en hel natt utan att vakna och måsta kliva upp och gå.


Ja, det är verkligen värt att prova! Alla är ju olika, men för de flesta tycks det ju fungera väldigt bra (de jag har pratat med). Jag tar det i injektionsform var 14-e dag. Det är ungefär lika som en insulinpenna man tar i mangen eller i låret. Det gör inte ont eller så. Kan bli ett litet blåmärke om man råkar sticka precis i ett litet kärl. Väldigt händigt. Inget som ska rassla ner i magsäcken och fräsa. Jag vet ej om det är kombinationen Humira och Metoject som gör susen. Fungerar gör det iaf. I början av det här "lillskovet" fick jag gå upp på natten och ta alvedon, men gick la lade mig direkt efter. Hade det varit förr, så hade jag säkerligen vankat runt i flera omgångar varje natt för att möjliggöra någon ynka timmes sömn. Så jag förstår absolut hur du har det nu!


Hej igen, Skönt att höra att det finns hopp med de nya medicinerna. Jag började med simponi för en dag sedan och har inte så mycket att säga än om smärtlindringen. Jag fick en lång introduktion om medicinen av sköterskan innan det var dags att sticka sig själv. Eftersom det var en injektionspenna gick det snabbt och smärtfritt. Värre var det att hitta ett datum då jag faktiskt kunde börja, kontroll blodproverna före visade alltid på infektion så jag fick hela tiden boka om tiden. Det krävdes sex! ombokningar innan blodproverna var godkända (var det inte urinvägsinfektioner så var det influensa). Etfersom jag ofta är sjuk kunde jag få lite allvarligare biverkningar (ex. blodförgiftning och njurproblem). Låter ju mindre trevligt men de skall ha koll på mig med regelbunda kontroller. Allt jag vill bli av med är skoven och den förlamande tröttheten! Jag lider också av en svår depression så svårt att veta var den värsta tröttheten hör hemma men jag provar allt mot denna trötthet. Medicinen skall börja verkar om 3-4 veckor, uppdaterar mera då. Än lever hoppet om en mindre värkande kropp. Den stora fördelen med simponi är att den tas en gång i månaden!


Hoppas det går bra för dig med medicinen, och att minskad värk- och trötthet förhoppningsvis även leder till ett bättre psykiskt mående. ( Är inte så insatt i djupa depressioner så jag törs inte spekulera så mycket i detta dock - men man kan ju alltid hoppas..) Men vill berätta att innan jag började med TNF så hade jag också flera antibiotikalrävande infektioner i tid och otid. Har varit inlagd med penicillindropp några gånger. Vi med såna här sjukdomar tycks vara extra känsliga för banala infektioner som passerar friska människor förbi. MEN, efter att jag började med medicinen och den började ge resultat så har jag inte ätit pc en enda gång! En gång kände jag av bihålorna (som jag haft inflammation i fler ggr ), och då fick jag ha uppehåll men Humiran en sväng, och infektionen läkte ut av sig själv (!). Man varnade för, och jag trodde, att infektionerna kunde bli värre av Humira. Men immunförsvaret tycks uppenbarligen blivit bättre. Kanske för att man inte är lika "nedgången" av inflammationerna så kroppen kan tackla bakterier och virus bättre. Kanske fler här som kan vittna om samma sak. Hoppas detsamma för dig!


Hejsan! Det är ett tag sedan det skrevs i denna tråd. Men jag tänkte skriva om mina upplevelser trots allt. Det kanske kan hjälpa någon?! Jag fick min diagnos i maj 2011 och eftersom jag hade sådan aktivitet av sjukdomen så fick direkt börja med metotrexat. Jag var livrädd för det är ju ändå ett cellgift, om än i låg dos. Allt gick jättebra, inga biverkningar att tala om och i augusti 2011 började jag med Remicade. WOW, vilken medicin. Jag var livrädd för alla biverkningar. Det var ju en hel A4 med biverkningar. Så det var nästan så jag inte ville ha det. Men, jag behövde det. Min sänka låg på konstant 90. Remicade får man i dropp. Och redan första natten så vaknade jag inte av att jag skulle vända mig!!! FÖRSTA natten. Sen blev det stadigt bättre och bättre. Tankar på biverkningar var som bortblåsta. Sen en dag fick jag svullna läppar, det var en vecka efter andra behandlingen. Min läkare blev rädd och tog bort den OCH metotrexatet. Jag blev ledsen. Fick Metoject istället för metotrexat, som är detsamma dock att metoject är spruta. Sedan började mina blodprover sakta krypa uppåt igen och jag fick då Humira. Livrädd denna gång med. Men, den hjälpte snabbt den med. Efter andra sprutan så kunde jag åka bil till Göteborg (40 mil), det har jag inte klarat på flera år innan. Jag har inte känt av nå biverkningar annat än att sprutan svider lite. Men det är normalt. Dock har den slutat haft samma effekt som innan. Men, hoppet finns kvar. Jag tänker inte vara rädd mer. Ta vara på er därute. Och jag ber om ursäkt att inlägget blev rörigt. Jag är på språng :)

Annons
Annons
Annons