Leishmaniasis


Uppdaterad den: 2018-11-07
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är leishmaniasis?

Leishmaniasis är en sjukdom som orsakas av en så kallad protozo, en organism som består av endast en cell. Denna protozo, Leishmania, kan bara leva i andra celler och är en så kallad parasit.

Sjukdomen leishmaniasis är en zoonos, det vill säga en djursjukdom som kan överföras till människor. Den överförs mellan djur och till människor genom bett från sandmyggor. Sandmyggen biter bland annat hundar och gnagare och bär sedan med sig smittämnet till människan. Så kallad visceral leishmaniasis – kala azar, eller svart feber – överförs även mellan människor.

Sjukdomen kan yttra sig på många olika sätt, från hudsår som läks av sig själva, till allvarlig livshotande sjukdom i de inre organen, vid visceral leishmaniasis.

Annons
Annons

Det finns fyra olika varianter:

  • Visceral leishmaniasis (kala azar) – angriper de inre organen.
  • Kutan leishmaniasis – angriper huden, som enskilda sår.
  • Diffus kutan leishmaniasis – sprider sig till huden över stora delar av kroppen.
  • Mukokutan leishmaniasis – angriper huden, men även slemhinnorna.

Eftersom man inte är skyldig att anmäla infektioner med Leishmania i Sverige, finns inte någon tillförlitlig statistik. I Sverige förekommer i genomsnitt kanske ett fall årligen av visceral leishmaniasis och omkring fem–tio fall av den kutana formen. Under senare år har flera fall av kutan leishmania diagnostiserats hos flyktingar från Syrien.

Sjukdomen är utbredd i tropiska och tempererade zoner i norra Afrika, Mellanöstern, delar av Europa samt Latinamerika. Cirka 90 % av fallen med kutan leishmaniasis förekommer i tio länder; Afghanistan, Algeriet, Brasilien, Colombia, Costa Rica, Iran, Peru, Sudan, Sydsudan och Syrien. Cirka 90 % av fallen med visceral leishmaniasis förekommer i Bangladesh, Brasilien, Etiopien, Indien, Nepal och Sudan (främst i Sydsudan).

Annons
Annons

Varje år insjuknar 0,7–1 miljon människor i världen i leishmaniasis. Av dessa dör 20 000–30 000 årligen.

Symtom

Visceral leishmaniasis:

  • Inkubationstiden är vanligtvis fyra till sex månader, men kan variera från tio dagar till två år. Symtom är febertoppar, ofta två gånger per dygn. Så småningom avmagring och blodbrist, anemi. Dessutom får patienten kraftigt förstorad mjälte och minskat antal blodceller. Om inte sjukdomen behandlas är den ofta dödlig.

Kutan leishmaniasis:

  • Två veckor till flera månader efter sandmyggans bett uppstår hudförändringar. Allmänna symtom är sällsynta, men det kan förekomma att patienten får lite feber under kortare tid. Hudförändringarna, som oftast består av hudknottror som utvecklas till sår, börjar oftast läka av sig själva efter några månader. Läkningen kan dock dröja så länge som upp till tre år.

Diffus kutan leishmaniasis:

  • Symtomen är hudförändringar som inte bildar sår och som sprider sig över hela kroppen. Denna form av sjukdomen är sällsynt.

Mukokutan leishmaniasis:

  • De första symtomen är hudförändringar på det ställe på kroppen som utsatts för myggstick. Sår på slemhinnorna i näsan eller munnen kan också utvecklas, íbland samtidigt som hudförändringarna kommer, ibland många månader senare. Slemhinnan i främre delen av näsans skiljevägg angrips ofta först.

Inkubationstiden (tiden från smitta till sjukdom) kan vara några veckor till många månader och sjukdomen kan utvecklas mycket långsamt. Leishmaniasis kan ge en "vilande" eller latent infektion som kan bryta ut vid ett tillfälle mycket senare när den infekterade har svagt immunförsvar.

Orsak

Sjukdomen beror på infektion med en protozo som överförs genom bett från sandmyggor. Människan är tillfällig värd (som myggan lever på). Mellanvärdar är bland annat gnagare och hundar. Visceral leishmaniasis överförs även mellan människor. Om man är mottaglig för sjukdomen beror på ärftliga faktorer, både hos parasiten och hos människan.

Diagnos

Diagnosen ställs med hjälp av sjukhistorien. Symtom som läkaren tittar på är hudförändringar, samt om lymfknutor, lever och mjälte är förstorade. För att ställa en säker diagnos bör prover av kroppsvävnad undersökas.

Behandling

Behandlingen är krävande, med läkemedel som i sig kan vara belastande för kroppen. Vid kutan leishmaniasis räcker det dock ofta att enbart behandla själva utslagen. Vid visceral leishmaniasis måste man läggas in på sjukhus.

Prognos

Kutan lesishmaniasis läker ofta även utan behandling. Vid visceral leishmaniasis kan dödligheten vara uppemot 90 %, om sjukdomen inte behandlas. Om diagnosen görs tidigt och behandling kan sättas in, minskar dödligheten till 2–5 %.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons