Lassafeber


Uppdaterad den: 2019-03-31
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är Lassafeber?

Lassafeber är en så kallad viral hemorragisk feber, viral betyder virusöverfört och hemorragisk att sjukdomen ger blödning. Viruset överförs via råttor. Tillståndet är utbredd, också kallat endemisk, i Västafrika. 

När själva sjukdomen är över är viruset ändå kvar i kroppsvätskorna, inkluderat sperma. Ökat resande ökar risken för att sjukdomen förekommer utanför det lokala området. 

Tillståndet är utbrett i Västafrika med 100 000 till 300 000 fall årligen. Enstaka fall är rapporterade i Europa, där smittan dock har skett i Västafrika. I Sverige finns det endast ett fall rapporterat från 2016. 

Annons
Annons

Symtom

Människor i alla åldrar kan drabbas. Omkring 80 % av de drabbade har inga eller endast milda symtom, medan 20 % får en allvarlig sjukdom. Inkubationstiden är 6–21 dagar. Viruset utsöndras i urinen under 3–9 veckor, och i sperma upptill 3 månader efter en infektion. Det är oklart i vilken grad sjukdomen sprids sexuellt. 

Vid en mild sjukdom ses feber, ofta huvudvärk, bröstsmärtor och nedsatt allmäntillstånd. Vid ett allvarligt förlopp ses kraftigt försämrat allmäntillstånd, andningsbesvär, svullnader och eventuellt blödningar och chock. Dövhet i den akuta fasen har setts hos cirka 30 % i en studie. Det är i övrigt ett sällsynt symtom vid en infektionssjukdom och kan därför leda misstankarna till lassafeber. 

Symtomen vid lassafeber i akut fas är svåra att skilja från malaria och tyfoidfeber, som också är utbredda i samma område. 

Annons
Annons

Sjukdomen kan ha lång varaktighet, patienter som läggs in blir i genomsnitt utskrivna först efter 17 dagar. 

Orsak

Lassafeber orsakas av lassavirus. Den naturliga värden för viruset är råttor (Mastomys natalensis) som förökar sig snabbt och är utbredda i västliga, centrala och östliga delarna av Afrika. Det är en vanligt förekommande gnagare och finns ofta på landsbygden i närheten av bostäder. Råttorna är oftast smittade en längre tid och utsöndrar sina virus genom sina exkrement/spillning. Människor smittas efter kontakt med råttorna eller deras spillning, eller efter tillagning och uppätning. Råttorna betraktas som en bra proteinkälla och äts av många i enklare områden. 

Diagnos

Diagnosen baseras först och främst på sjukdomshistorien med upplysningar om uppehälle i det aktuella området. Viruset kan påvisas i blodet direkt, eller via mätning av antikroppar. Det brukar samtidigt tas prover för att utesluta malaria eller tyfoidfeber. 

Behandling

Behandling med det antivirala läkemedlet ribavarin har visat sig minska dödligheten hos inlagda patienter med 90 %. Utöver det ges intravenös vätska och generellt stöttande samt lindrande behandling. 

Alla närkontakter med patienten de sista 3 veckorna innan sjukdomens debut bör kartläggas. Om det finns en stor fara för smitta kan man behandla med ribavarin i förebyggande syfte. 

Prognos

Dödligheten vid lassafeber är cirka 1 %. Hos dem som blir så dåliga att de behöver inläggning är dödligheten mycket högre. Om den sjuke blir behandlad inom 6 dagar efter sjukdomsdebut förbättras prognosen betydligt med hjälp av läkemedel. 

Det är ökad risk för fosterdöd och missfall vid infektion hos gravid person. Sjukdomsförloppet är generellt mest allvarligt hos barn och gravida.