Denguefeber

Faktagranskad av: Urban Hellgren, docent och överläkare, Infektionskliniken, Karolinska universitetssjukhuset

Uppdaterad den:
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är denguefeber?

Denguefeber är en infektionssjukdom som beror på smitta med denguefebervirus. Sjukdomen kan medföra varierande grader av influensaliknande sjukdomsbild, oftast med utslag. Personer som i sällsynta fall smittas för andra gången kan ibland få allvarligare sjukdom

Denguefeber finns i alla tropiska områden, till exempel Thailand, Indien, Filippinerna, Karibien inklusive Puerto Rico och Kuba, Centralamerika, Afrika och stillahavsöarna. Nyligen har man även haft ett utbrott på Madeira. Två femtedelar av världens befolkning bor i denguefeberområden, 50–100 miljoner människor får denguefeber varje år och förekomsten ökar.

I Latinamerika har man under de senaste 20 åren sett en markant ökning av denguefeber, bland annat med epidemier i Brasilien 2000–2001 och 2007–2008. Sjukdomen uppträder i explosiva utbrott med några få års mellanrum. Denguefeber är den näst vanligaste tropiska sjukdomen efter malaria.

Annons
Annons

Förekomsten bland utlandsresenärer ökar också. Denguefeber är nu en av de vanligaste diagnostiserade tropiska virussjukdomarna i Västeuropa och Nordamerika. I en israelisk studie fann forskarna att risken var cirka 0,3 % per veckas vistelse i områden där sjukdomen är vanligt förekommade.

Enligt Smittskyddsinstitutet importeras cirka 150 fall årligen till Sverige, de flesta av dessa från Thailand. Det stora flertalet är förstagångsinfektioner, andragångsinfektioner diagnostiseras endast i sällsynta fall och då huvudsakligen hos immigranter som har besökt sitt hemland. De flesta västeuropeiska turister smittas i Sydostasien, särskilt i Thailand, Malaysia, Indonesien och Filippinerna.

Smittöverföring

Aedes-mygga

Man blir smittad med dengueviruset genom att bli stucken av en smittbärande mygga (Aedes). Myggan får smittan i sig genom att suga blod från människor eller apor som är smittade. Aedes-myggorna skiljer sig från malariamyggorna genom att de sticker på dagen, ofta på morgonen före soluppgången och sent på eftermiddagen precis innan solnedgången. De lever större delen av tiden inomhus i stadsmiljö. Sticket från Aedes-myggan är smärtfritt, men det kliar ofta i motsats till malariamyggans stick, som också är smärtfritt, men inte ger kliande myggbett.

Annons
Annons

Människan är huvudvärd för viruset. Det finns fyra undertyper (serotyper) av dengueviruset. Infektionen ger livslång immunitet endast mot den aktuella serotypen och inte mot de andra tre. Denguefeber kan inte smitta direkt från människa till människa.

Symtom

Symtomen visar sig som regel två till fem dagar efter smittotillfället men inkubationstid upp till 12 dagar förekommer. Vissa får lindriga besvär och sjukdomen går snabbt tillbaka. Lätt influensakänsla är vanlig. Andra kan få allvarligare symtom med hög feber, frossa, influensaliknande värk i huvudet, bakom ögonen, i rygg, armar och ben, ont i halsen samt utmattningskänsla. Smärtan i leder och muskler är ofta så stark att tillståndet även kallas "break bone fever".

Sjukdomsförlopp

Under de första dagarna är den sjuke oftast kraftigt rödflammig i ansiktet. Efter ett par dagar får cirka hälften av de insjuknade ett utslag. Detta skiljer denguefeber från malaria, gula febern och influensa. Utslaget kan bli mycket markerat och följs ofta av klåda och fjällning.

Symtomen varar som regel i omkring en vecka. Efter detta blir de flesta friska men vissa får efter några dagar liknande symtom på nytt. Konvalescenstiden kan bli lång. Enligt en norsk studie kan det cirka fyra veckor efter det akuta förloppet i importfall av denguefeber uppstå håravfall (45 %), mental depression (50 %) och trötthet (100 %). Håravfallet är som regel det sista symtomet som uppkommer. Det börjar oftast cirka två månader efter att man har blivit "frisk" och uppges vara i cirka en månad.

En liten del av de som smittas kan bli svårt sjuka. Dessa personer kan till en början ha de vanliga symtomen, men blir snabbt feberfri på tredje eller fjärde sjukdagen. Samtidigt uppstår småblödningar i huden och allvarliga magblödningar. Man kan också utveckala chock med lågt blodtryck och medtaget allmäntillstånd. Varningstecken är buksmärta, ihållande kräkningar, blödningar i munnen eller andra slemhinnor och slöhet.

Diagnos

I områden där sjukdomen är vanligt förekommande ställs diagnosen vanligtvis utifrån sjukdomshistorien och fynd från fysisk undersökning. Diagnosen kan bekräftas genom att påvisa virus eller specifika antikroppar i blodet.

Vanliga blodprover visar oftast onormalt lågt antal vita blodkroppar och blodplättar. Leverproverna är gärna lätt förhöjda. Man kan utföra ett test – tourniqet-test – med en blodtrycksmanschett som klämmer runt överarmen i fem minuter. Detta test är positivt hos 50–80 % av alla patienter med denguefeber, men bara hos mindre än 5 % hos patienter med malaria.

Förebyggande skyddsåtgärder

Det säkraste sättet att inte bli smittad är att skydda sig mot myggstick. I motsats till malariamyggan sticker denguefebermyggan på dagtid, särskilt på morgonen och eftermiddagen. Myggen lever större delen av tiden inomhus i stadsmiljö. Därför bör man täcka huden med till exempel långbyxor och strumpor. Dessutom rekommenderas användning av myggmedel med ämnet dietyltoluamid (DEET) eller liknande på huden.

Kläder och myggnät bör behandlas med permetrin som håller mygg, andra insekter och vägglöss borta. Bäst skyddad är man då myggnät används över sängen och i dörrar och fönster. Myggen gömmer sig ofta under sängar och möbler samt inne i skåp. Enkla övernattningsplatser som har myggnät i fönstren kan göras myggfria genom att man besprutar rummet med insektsspray och öppnar alla luckor i några timmar. Sedan får man själv ha kontroll på dörrar och fönster. Luftning eller vädring ska ske genom myggnät. Hotellrum med luftkonditionering är oftast myggfria.

Det finns inget vaccin mot denguefeber.

Behandling

Det finns ingen särskild behandling mot denguefeber. Eftersom sjukdomen orsakas av ett virus hjälper inte antibiotika. För de flesta gäller samma förhållningsregler som vid influensa, nämligen att ta det lugnt i några dagar. Man kan använda paracetamol för att dämpa febern. Om man tror sig ha blivit smittad bör man uppsöka läkare. Ibland kan det vara nödvändigt att bli inlagd på sjukhus.

Prognos

Prognosen är god för tidigare friska personer. Denguefeber är vanligtvis självbegränsande och har en dödlighet på mindre än 1 %. Infektionen ger livslång immunitet endast mot den aktuella undertypen (serotypen) man drabbats av, och inte mot de andra tre.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons