Schizofrenianhöriga riskerar sin egen hälsa
– Egentligen är vi inte så förvånade över resultaten, men nu har det snart gått 20 år sedan psykiatrireformen infördes där patienter skulle flyttas ut från institutionerna till ett eget boende med öppenvårdsstöd. Men fortfarande finns problemen kvar att många anhöriga får ta på sig ett informellt vårdansvar som sliter hårt på dem. Att det inte blivit bättre på alla dessa år är nog det mest överraskande, säger Eleni Siouta, forskare på Karolinska institutet och en av de som lett studien, i en intervju med Svenska Dagbladet.
Skilsmässor och sjukdomar bland anhöriga till psykiskt sjuka
Tillsammans med sina forskarkollegor har hon djupintervjuat föräldrar till barn med psykiatrisk ohälsa, oftast schizofreni. När de psykiskt sjuka vuxna barnen bott hemma hos föräldrarna har det ofta lett till att de anhöriga tvingats gå ner i arbetstid eller sluta jobba helt. Livssituationen har lett till skilsmässor, isolering och sjukdomstillstånd som depressioner, ångest, utbrändhet, infektioner och hjärtproblem.
– De har haft svårt att orka med situationen men inte fått någon uppbackning. Föräldrarna beskriver att det varit svårt att få stöd och hjälp inom öppenvården eller socialtjänsten, de har blivit dåligt bemötta och det har inte funnits någon bekräftande kommunikation. De har inte heller fått någon avlastning eller tillräckligt med information och kunskap, säger Eleni Siouta.
Ett eget liv gör att den anhöriga mår bättre
Ulla Elfving Ekström är ordförande i Schizofreniföreningen Centrala Stockholm. För 25 år sedan fick hennes son diagnosen schizofreni. Ulla Elfving Ekström har löst det hela genom att finnas till hands men hon har inte vårdansvaret för sonen.
– Det bästa stöd man kan få som anhörig till någon med schizofreni är att vården och socialtjänsten ser till att det finns boende och vård för den som behöver det. Jag är inte säker på att det är så sunt att man som anhörig ska ta hela ansvaret för en psykiskt sjuk familjemedlem. I mitt fall löste det sig när min son frågade om jag kunde bo hos honom ett tag när han fick sin egen lägenhet. Det gjorde jag till den dag han sade att nu kan du flytta, men ska du stanna kvar så är det för din skull, inte min, sade han till mig.
Anhöriga med egna livsprojekt eller sociala umgängen som inte kretsar kring den psykiskt sjuke är också de som mår bäst, menar forskaren Eleni Siouta. Nu vill hon se att psykiatrin tar fram rutiner för att lyssna på de närstående.
