Fakta | Schizofreni

Schizofreni, förekomst

Mellan 0,3 och 1 % av befolkningen utvecklar schizofreni. De flesta får diagnosen i 20– till 30-årsåldern, män drabbas generellt i tidigare år än kvinnor.

Uppdaterad den: 2013-02-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är schizofreni?

Ordet schizofreni betyder ursprungligen sprucket eller splittrat sinne och har genom åren laddats med olika betydelser. Man använder numera termen som beteckningen på ett syndrom, det vill säga en samling olika symtom som brukar uppträda tillsammans.

Dessa symtom inkluderar psykotiska symtom med hallucinationer och vanföreställningar, kognitiva symtom med desorganiserat beteende, minskad förmåga till planering och strukturering av sin vardag och försämrat minne, samt så kallade negativa symtom med inskränkningar i känslo- och viljeliv.

Orsaken till schizofreni är inte fullständigt kartlagd. Den dominerande hypotesen handlar om att man föds med en genetisk sårbarhet att utveckla sjukdomen och att det sedan behövs olika miljömässiga stressfaktorer för att den ska utvecklas (psykosocial belastning, droger, infektioner, etcetera). Förloppet vid schizofreni varierar. Omkring 25 % har god prognos och kan efter 10–15 år må så pass bra att kriterierna för sjukdomen inte längre är uppfyllda, ungefär 50 % fortsätter ha symtom och besvär i varierande grad, och cirka 25 % får ett förlopp med tilltagande försämring.

Annons
Annons

Förekomst

Förekomsten av schizofreni varierar något geografiskt men är cirka 1 %. Livstidsrisken för att få schizofreni är mellan 0,3 och cirka 1 %. Tillståndet debuterar som regel i 20– till 30-årsåldern.

Man beräknar att det i Sverige finns 30 000 till 40 000 personer med schizofreni.

Vem drabbas av schizofreni?

Den mest betydande riskfaktorn har med ärftlighet att göra. Risken för att utveckla schizofreni är betydligt högre om ett syskon, en förälder eller andra nära släktingar också har diagnosen schizofreni. Risken är också ökad för personer med ärftlighet för bipolär sjukdom. Andra riskfaktorer är förlossningskomplikationer eller infektioner under fosterlivet, uppväxt i storstadsregion, migration, användande av droger, framför allt då THC-relaterade droger (hasch, cannabis, marijuana).

Annons
Annons

Om förekomsten av schizofreni är stigande, stabil eller sjunkande är omdiskuterat.

Dödlighet

Vid schizofreni finns en ökad risk för självmord. 4–13 % av alla som får en schizofrenidiagnos begår självmord och 25–50 % gör ett eller flera självmordsförsök. Man har identifierat flera riskfaktorer för självmord vid schizofreni. De viktigaste är tidigare självmordsförsök, depression, drogmissbruk och könstillhörighet – män har större risk än kvinnor. Risken är speciellt hög det första året. Hjärt- och kärlsjukdomar, mag- och tarmsjukdomar, hormonrubbningar och luftvägssjukdomar bidrar också till en signifikant förhöjd dödlighet bland schizofrena i förhållande till normalbefolkningen.

Andra samtidiga sjukdomar

Patienter med en schizofrenidiagnos uppfyller ofta de diagnostiska kriterierna även för andra psykiatriska sjukdomar. Nästan hälften av alla schizofrena patienter har en eller flera andra psykiatriska tillstånd. Vanligast är tvångssyndrom (29 %), depressioner (27 %) och paniksyndrom (10 %). Omkring hälften av de med förstagångspsykoser uppfyller också kriterierna för posttraumatisk stressyndrom.

Missbruk och beroendesyndrom har påvisats hos cirka 20 % av alla patienter med förstagångspsykos. Man har påvisat en ökning i förekomsten av fysiska sjukdomar som ulcerös kolit, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

Kostnader

Kostnaderna (direkta och indirekta) för schizofreni i Sverige beräknas till knappt 17 miljarder kronor per år. Detta hör bland annat ihop med sjukdomens tidiga debut och den nedsatta förmågan till yrkesarbete. Men också för att patienter med schizofreni är stora vårdkonsumenter, både inom psykiatri och annan sjukvård. Sjukdomen debuterar vanligen i 20- till 30-årsåldern. Hos män något tidigare än hos kvinnor. I många fall rör det sig om en livslång sjukdom med stort behov för stöd för att klara de dagliga aktiviteterna, bostad och sysselsättning. Längre sjukhusvistelser behövs för många patienter.

Konsekvenser

För de enskilda människor som drabbas och för deras närstående innebär schizofreni ett lidande och en funktionsnedsättning som för andra kan vara svår att föreställa sig. Utmaningarna som behandlingen av tillståndet innebär är stora. Det är möjligt att med korrekt behandling uppnå en signifikant förbättring för en majoritet av patienterna. Centrala element i behandlingen av schizofreni är läkemedel och stöttande psykosociala åtgärder. Det är ofta en betydande försening från det att en person utvecklar psykos tills dess att adekvat hjälp fås. Varaktigheten av en obehandlad psykos, det vill säga tiden från det att det första tecknen på psykos uppstår tills dess att lämplig behandling ges är i västvärlden cirka en till två år. Sammantaget med en tidig fas (prodromalfas) på cirka ett år (i genomsnitt) innebär detta att unga människor som utvecklar schizofreni går obehandlade i två till tre år. Forskning har visat att det är möjligt att minska varaktigheten av obehandlad psykos. Detta tycks vara prognostiskt gynnsamt.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons