Forum Depression och ångest


Varför behövs just jag?

Trodde inte att jag skulle sjunka så här lågt. Skriker åt mina barn, (när min man har gått till jobbet) pratar inte med min man. Mår dåligt hela jag. I kroppen och själen. Trodde att det skulle vända snart men det går bara utför. Har inget jobb och min man klagar på att han måste upp varje dag till sitt jobb. Jag ska upp med barnen till dagis. Han säger att jag har det såå skönt att jag bara kan vara hemma och ta det lugnt med barnen. Men vi bråkar mest hela tiden. Jag mår inte bra av att vara hemma. Jag vill gå till ett jobb. Vill ha nått att gå till. Vill känna mig behövd.

Det är helt naturliga känslor! Så känner nog alla som hamnar i en liknande situation som din. Har du någon att prata med om detta? Nu för tiden ska man ju kunna få kontakt med kurator via sin vårdcentral. Jag vill VARMT rekommendera dig att söka samtalsstöd! När jag fick depression var det oerhört skönt att få prata med någon som kunde berätta för mig att mina konstiga reaktioner (grät för minsta motgång och kunde bli tvärarg för ingenting) handlade om depressionen, inte om att jag hade blivit knäpp. Har du berättat för din man hur du känner det? Om han förstår hur du mår kanske en del av konflikterna hemma kan undvikas? Det är svårt och jobbigt att berätta, men det kan verkligen vara värt ett försök. Det här kanske verkar som en knäpp idé, men finns det något frivilligcentrum där du bor? Privatpersoner som frivilligt, utan ersättning, ställer upp och hjälper t ex äldre personer, bara att vara sällskap en stund, eller gå med till affären eller städar det hemtjänsten inte gör... Där kan man verkligen göra en jätteinsats för svaga och utsatta människor! Och man får något att gå till, en tid att passa och man är behövd. Det är väl använd tid att hjälpa andra! Jag önskar dig varmt lycka till! Maria


Kanske är det så att din man lägger över allt med barnen på dig eftersom han jobbar och inte du? Då får du aldrig nån paus i din tillvaro med barnen... ja utom när de är på dagis då... men då sköter du kanske hushållssysslorna den tiden? Du är ju lika värdefull som nån annan fast du är arbetslös, du är viktig för dina barn. Har du nåt socialt umgänge utanför din egen familj? Nån du trivs med, som är bra för dig, som gillar dig för den person du är? Din man låter lite avundsjuk på din situation, att du går hemma o "gullar med barnen". Om han hemskt gärna vill vara den som är med barnen kan han väl få ta dem en lördag t ex, när han är ledig, och då kan du göra nåt annat? Känner han sig utanför i din skötsel av barnen kanske... Du skriver att du vill känna dig behövd. Kanske har du nån i ditt umgänge som kan behöva nåt... nåt du är bra på som din vän inte kan själv. Sy eller måla eller nåt kreativt intresse du har? Kanske kan du bidra i din vänkrets med nån kompetens du besitter? Hoppas du kan känna att du har mycket att tillföra, det gäller bara att komma på vad. Lycka till!


Ta väl hand om dig! Många kramar från mig.


Det är inte skönt o gå hemma, alla är inte den typen som passar för det. Tråkigt han inte kan förstå dej. Gör ju knappast saken lättare. Du borde ha någonstans o gå varje dag, kanske börja som hemma-hosare, en ideel verksamhet som kan heta olika på olika ställen, väntjänsten heter den här i Örebro. Då går man hem till gamla (men borde finnas för alla åldrar!) o hjälper dem med diverse saker de ej klarar själva, tex byta en glödlampa, byta gardiner, vara stöd när den går till sjukhus, prat sällis-ja sådant inte hemvården gör. Inget betalt-men då har du ändå ngt gå till-o du borde väl kunna få barnvakt av dagis 15 h är det väl. Inte så mkt men ändå ngt! Barnen mår ju med bättre o få va ifrån dej en stund o träffa kompisar.


Bara för att "man bara går hemma" innebär det inte att man har mer ork än någon annan. Den som ser hemma-jobbet, som rena semestern vet tyvärr inte vad han pratar om. Att ta hand om barn o hem, är så mycket mer krävande än man kan tro, och mår man själv inte bra, då är allt 10 resor jobbigare! Jag vet så väl! Kan du prata med din man om detta? Kan ni gå på samtal tillsammans någonstans annars? En 3:e person kan vara till bra hjälp, för att få en att förstå lite bättre. Våga be om hjälp! Du kan inte ensam gå med allt... Lycka till!


Vet hur jobbigt och frustrerande det är. Men som andra redan sagt så är det bara (en del av) de som inte varit där själva som säger så. Depressionen i sig gör ju en särskilt känslig för såna kommentarer. Försök att tänka att han bara säger så för att han inte förstår - inte för att vara elak. Dvs hade han förstått så hade han inte sagt så. Det var många bra tips här i kommentarerna, hoppas nåt hjälper. Det är ju viktigt både för dig och barnen att de får träffa andra än familjen. Lycka till!


Ja alla vill känns sej behövda. Du nämner inte varför du är hemma. Men detta verkar ohållbart. Sök arbete eller gå tillbaks eller hitta på ngt på dagarna tex var aktiv i en kyrka med o hjälpa till, var kontaktperson åt ngn, gå med i ideel förening tex sånna som hjälper gamla med sällskap, praktiska saker, ta sej till sjukhuset osv.´Kram

Annons
Annons
Annons