Forum Depression och ångest


Tvångspermision

Hej, jag blev inlagd för tre veckor sen på en allmän psyk. avdelning för självmordsförsök. Jag fick frigång för några dagar sen och det har varit skönt att kunna gå promenader själv utan uppsyn. Men nu är jag hemma på "tvångspermis", det kom magsjuka till avdelningen och skötarna bestämde sig för att vi skulle åka hem i två nätter. Jag sitter alltså här själv i min lägenhet, deppad som fan och med jätte smärtor av ångesten över mitt bröst. De har inte kollat om jag sällskap, de la mina piller i en påse (tur att jag själv vet vilk aosm är vilka) och sa att jag skulle ta det lugnt... Helt vansinnigt. Jag ringde till avdelningen i panik igår eftersom jag hade så fruktansvärt ont över bröstet, jag kunde knappt röra mig och knappt andas normalt, det gjorde så ont att dra ner luft ända ner i magen. Att ta ett sjupt andetag var det inte tal om. "Det är inget farligt, du behöver inte oroa dig." fick jag till svar. Innan jag åkte från avdelningen sa en skötare till mig att ingen har någonsin dött av en ångestattack så bli inte rädd om det händer dig. Ett dygn kvar hemma, sen får jag åka tillbaka. Ett långt jävla helvetesdygn.

Hej Du ! Jag vet, ångest gör ont, ända in i själen ont. Men man dör inte av ångest. Jag har inget bra recept på, hur man blir av med den heller.... lite beror det ju på vad ångesten kommer sej av. Men faktum är, att rädslan och oron,för att drabbas av ångest, kan föda ångesten. Så om du kan, jag vet det är svårt, men om du kan, försök hitta något att fästa tankarna på. Förstår att ditt liv inte är så gott just nu, och att bli hemskickad pga vinterkräksjukan, kan inte ha kännts lätt. Har du någon du kan ringa till, någon som kan komma o vara hos dej en stund?? En bra sak, kan vara att skriva, sätta ord på allt det som är inom dej. Att ge det ord, kan vara ett sätt att få det som gör ont, det som skrämer, att göra lite mindre ont, och bli lite mindre skrämmande. Att låta någon ta del av det du skriver, för om man delar med någon, som man litar på, någon som är rädd om det du delar, gör att du inte är ensam om det längre. Jag säger inte att allt blir lättare, eller bra, bara för att man delar det med någon, men vägen kan bli lite lättare att gå om man inte går den ensam. Jag vet inte din innersta oro och ångest, vet inte de sår du har i din själ, men jag ser i det du skriver - att det gör ont. Tänker på dej nu, du okända "Kaka".......


HEJ! Tror det är en bra ide att "skriva av sig". Funkar ibland. Kanske kan du ringa till jourhavande medmänniska eller präst. Kanske, kanske. Känner med dig, tänker på dig. Massor med kramar.


*Många styrkekramar*

Annons
Annons
Annons