Forum Depression och ångest


Sårat den som älskar mig och som jag älskar mest

Jag är i upplösningstillstånd. Jag är ledsen och gråter och så onöjd med mig själv att ha gjort så här mot den jag älskar och den som älskar mig, att ha sårat henne så mycket. I hennes förflutna blev hon bedragen rejält och ljugen för. Det är idag hennes största fasa, hennes största rädsla. Att älska någon men inte kunna lita på denne. Allt detta visste jag. Har vetat ända sedan dag 1, långt innan det hände något mer än vänskap mellan oss. Men tydligen är jag ingen bättre människa än hennes ex. För jag har den värdelösa ovanan att i min rädsla och osäkerhet över mig själv, säga saker som inte är sanning. Det kan röra sig om skitsaker! Detta har sårat henne och gjort henne så besviken. Hon sa igår att jag visade samma tendenser som hennes ex, vilket gjorde så ont inom mig. Att ljuga om smågrejjer gör det lättare att ljuga om stora grejjer och hon vill inte vara med om sådant igen. Hon säger att hon inte bryr sig om att folk ljuger. Men hon bryr sig om det när det gäller någon hon älskar och tycker om, någon som betyder mycket för henne. Detta sa hon i tårar. Jag skäms så över mig själv. Jag är så fruktansvärt ledsen över att min osäkerhet gjort detta mot henne. Att jag trots att jag vetat vad som gör henne ledsen, gjort det ändå! Jag mår så illa över mig själv att jag bara vill kräkas... Jag älskar henne så mycket och vill vara vid hennes sida. Men jag har gjort något som fått henne att tappa tron på mig och mitt ord. När jag bröt ihop igår så sa hon att hon inte var ledsen för det mer bara att jag skulle veta att hon inte tycker om det, att vi skulle fixa det. Hon sa att det rörde sig om skitsaker men att principen att jag ljugit gjort henne ledsen. När jag sa att jag så väl vet att jag behandlat henne illa och vill så gärna bli av med min dåliga vana för hennes skull, för att hon förtjänar så mycket bättre, så säger hon att det inte är henne jag ljuger och gör dåligt för, utan mig själv. Mitt svar innan hon var tvungen att åka hem var att hon inte förstod mig. Att det genom det jag gör enligt henne mot mig själv, visst i slutendan går ut över henne och gör henne ledsen och att just det faktumet gör att jag hatar mig själv. För att såra någon man djupt älskar är det värsta som finns, speciellt en person som betyder så mycket för mig och som jag vill skall slippa känna oro och stress med mig och känna tillit till... Jag är ett fiasko! Jag gråter inte för min egen skull, över att det jag gjort kanske hindrar att det blir något seriöst mellan oss. Jag gråter för att jag sårat henne och gjort henne så illa. Min egen lycka kommer långt längre ner på listan… Jag mår värdelöst! Jag vet inte var jag skall börja för att rätta till mitt stora misstag med mig själv. Hon är värd så mycket och hon säger att hon älskar mig ändå och tycker så mycket om mig. Har tid hos kurator om två veckor, vilket jag bokade in mig på innan det som hände igår. Men det är så långt bort! Jag vill ha råd nu! Jag vill göra allt som står i min makt för denna tjej, för att göra hennes liv lättare och för att hon skall slippa oro. Jag vet att det kommer ta lång tid för henne att återfå tilliten till mig… var börjar jag?

Hej! Vill börja med att jag förstår dej ungefär till så mycke som de går. Jag känner just nu och har känt så väldigt länge själv, fast nu är det dej de handlar om så. Problemet ligger ju antagligen i ditt självförtroende, att du har svårt att förklara dig själv och kanske blir närvös när du pratar med tjejer eller den du tycker om etc. Så är det för de flesta, mer eller mindre. Det du måste börja med är att tänka över vad och hur du vill ha det. Uppenbarligen vill du ju att hon ska tycka om dej för den du är, men hon kan inte, för hon fått fel bild av dej, dock är den inte sann. Så vad jag iaf tror du behöver göra är att helt enkelt verkligen säga hur det är, ring eller smsa henne och fråga vad hon gör? om ni ska träffas? och så. kan vara svårt att våga en sån liten sak som att bara dra iväg ett sms, men kan vara lösningen. Alkohol stärker ju självförtroendet, men kanske inte är att rekomendera för även då kan oväntade saker flyga ut ur munne. Så alltså, tala ur skgget och fråga om du kan få en chans at få vsisa vem du verkligen är. Men bli aldrig arg eller tvinga henne till att tycka om dej. hoppas det löser sig :) // erik


btw kolla in det här :) hittade det nyss http://www.jobbkunskap.se/artikel.php?visa=ursakt


Det var inte mycke spons här inte


Hm, jag förstår vad du känner. När relationen har kommit till det stadiet där man börjar diskutera den här sortens frågor istället för att ha trevligt, då är det på väg utför. Om en man och en kvinna får problem så går det i stort sett aldrig att lösa, det går bara att göra det värre ju mer man gräver i det. Ta det med en klackspark vetja, ta en whiskey! Tjohej, så var det problemet löst. Nån mer som behöver hjälp?

Annons
Annons
Annons