Forum Depression och ångest


kämpigt

jag vet inte vad jag ska ta mig till, ingen blekaste aning eller jo aningen lutar åt himlen eller vart fasen gud tar mig till då jag begått självmord.. men det gäller å våga också, å våga hoppa ur den sekunden då tåget åker i fullfart förbi, och då krävs det stort mod till det för att inte tveka i sista sekunden som jag alla gånger jag försökt och viljat gjort. fegheten vinner mot viljan, tyvärr. bigness feg jag är.. som också inte orkar leva mer och vill dö. men vafan skulle ni andra vara i min kropp och innanför min panna, adåduu, då skulle du utan tvekan vilja det med detsamma. kan jag lova! jag är helt förstörd, panikångest hela tiden, kan knappt andas, måste oroa mig för den och fokusera den för att kunna andas lite smått ivarefall ( fuckar mig hårt, riktigt mycket, för jag inte kan koncentrera mig på NÅGOT annat, kul att man kan plugga och läsa också.. tar 7timmar för 1timme utan å tänka å andningen, men tvång är tvång ) fyhelskotta vad jag inte pallar med de mer! kan lika gärna sluta tänka på den och dö.. för seriöst så kan jag inte andas då jag inte tänker på den, helt otroligt knas... men jag lurar mig själv eller inte jag egentligen det är någon(?) i mig som gör det, som jag skulle kunna kalla fiende.. som äger mig hårt! im loooser for this. oså bubblan då? ja, att jag inte ens kan ta vara på nuet, alltså jag gör saker utan å vara medveten om att jag gör dom för jag är så inlåst i mig själv dvs. borta i mig själv och verkligheten blir som en dröm för mig, som om jag drömmer och det inte är det verkliga livet med filurer runt omkring mig som snackar med mig osv, då är jag så insatt inuti mig själv och de har jag vart två fking jävla år nu everyday!! har inte kunnat leva ett normalt liv sen dess.. men runt 80år framför mig, vad kan ske då? jadu, tyvärr ser jag inte i syne eller är synsk oså. hela min kropp skakar som en rejäljordbävning, när jag ska böja mig ner så gungar mina ben upponer lite smått för de skakar så mkt.. hoppas sjukgymnasten gör något åt det, att det lönar sig att gå dit för att inte va så enormt spänd som jag faktiskt är.. igår va de ända jag keka frulle på två mackisar + en klunk citrondryck. det tar liksom stopp. middagen, hamburgaren dårå kom inte i mig förutom enbart en endaste liten tugga.. sen tog det stopp, som ett lock där man ska svälja maten och jag höll på å spy men slutade äta istället. har huvudverk och en klump i magen för jag är så fruktansvärt rädd, rädd för att leva, för jag är som jag är. en osäker, psyskisksjuk, bortvirvlad själ, värdelös, hon som är misslyckad typ. det är så jag helatiden oavsett tänker om mig själv och det kan jag inte ändra på, tyvärr. hur mycket jag än försökt å försöker så lyckas jag vara kvar på samma nivå. nu när tvången med andningen kommit + alla andra symtom är kvar så har jag inget hopp längre efter ungefär två års djupsorg kämpande.. hur ska det kunna bli bra? när jag inte lyckas själv? och medicinen... neheru. som om ingenting. säg mig, säg mig varför jag är kvar på denna palats, denna jord, denna verklighet när jag ändå inte kommer någon vart hur mycket jag än försöker..... *tusentals, miljontals, brilijontals suck-gubbar* hoppas ni mår bättre, styrke kramar!

Du måste söka hjälp hos läkare för det där. Jag har varit likadan men har blivit bra hjälpt med Citalopram 40 mh och samtal med psykkillen. Så beställ tid snarast. Man ska inte behöva känna sig så där


va hos läkaren och berätta ut allt i fredags då jag skulle byta medicin och testa någon annan som nu är mot tvång och depression då, börjar på c men minns inte hela namnet.. det är inte den där du skrev iallafall, vad är den för? allt eller? nej.. verkligen inte, vill dränka mig nu

Annons
Annons
Annons