Forum Depression och ångest


Föräldrakonflikt

Hej på er! Hoppas verkligen ni har det bra därute raringar. Mycket glad över att jag börjat vara här. Ni är så goa! Ja happ.. Jag tänkte dela med mig lite av en situation jag levt med under min uppväxt, som jag ännu inte vet hur jag ska lösa på egen hand. Just nu känner jag mig lite extra förvirrad då jag flyttat hem till mina föräldrar under sommaren efter att ha klarat mig själv i 8 år. Så nu har alla minnen kommit tillbaka om varför jag flydde huset. ja känner mig lite förvirrad och undrar om ni vet hur ma ska bemöta negativ förälder/klängande förälder? Min far är nämligen en känslig innesluten person som inte har förmågan att kunna säga ifrån när han blir orättvist behandlad. Han dricker dessutom alkohol ca 4 timmar varje kväll och har gjort i över 20 år. Han ar dessutom börjat bli arg och otrevlig det sista. Min mamma är tvärtom. Hon behöver prata om allt som är jobbigt i livet och beklaga sig över alla som varit orättvisa mot henne i hela hennes liv. Hela tiden. Jag försöker få henne att förstå att hon måste ta tag i saker själv. Jag kan inte gå ut och skaffa henne vänner när hon är 60 år. Men varje gång ja säger ngt sådant så blir hon ledsen. Varken mamma eller pappa har några vänner de umgås med och den ena skyller på den an´dra till varför det är så. De har även alltid pratat skit om varandra bakom ryggen på den andre inför mig. Så jag vet en massa av vad de egetligen tycker om varann. Har ni några idéer om hur jag ska kunna prata med mina föräldrar? Jag har försökt prata med pappa om hans alkoholvanor men jag får inget bra mottagande när jag försöker. Hur säger man till ens far som dricker att man är orolig för han utan att han tar det som kritik? Och hur kan jag hjälpa min mamma som varit handlingsförlamad i över 20 år och knappt lämnat huset? Kan jag göra något överhuvudtaget? Jag har försökt att prata med båda på var sitt håll men utan framgång. Jag är mycket tacksam för råd från er. Take care out there. Förlåt för det blev så lååååååååångt=)

Det blir lätt bitterhet när man lever i en situation som man inte trivs i för länge. Men jag vet inte om jag tror att du är den som kan lösa deras situation eller ens om de skulle vilja det. Om du ändå ska göra något försök att hjälpa så tycker jag att du ska säga precis som det är. Förklara hur du ser på dem och deras situation och fråga dem rakt ut om de är medvetna om det här och om de inte vill förändra något. Tydliggör för dem på samma sätt som du gör i din beskrivelse. Ibland blir man så hemtam att man slutar se klart, får man sin situation i ord så kan det bli ett litet uppvaknande från den komaliknande situation man kan hamna i.


Jag tycker du ska bolla tillbaka problemet dit det hör... hos dina föräldrar! Det är inte DU som ska lösa deras problem, det är inte du som ska göra något åt det. Det är de själva. Så mitt råd blir då du får veta saker om den andra i relationen så kan du säga: jaha, är det så... men hur ska du/ni göra för att ändra på det här? Sen behöver du känna att det ÄR INTE ditt ansvar att det verkligen händer nåt... men kanske kan du vara tydlig och säga att ja så här är det och så kommer det att fortsätta vara om ni inte förändrar situationen. Kanske behöver du också se det... att det är som det är nu, tills de själva orkar ta tag i sin situation. Det är inte ditt ansvar att förändra... det är deras eget...


Du har försökt prata men de tar inte åt sej...svårt....Verkar ej mottagliga o det är ju inte din sak egentligen. Varken att din mamma lever ett liv hon ej verkar må bra av, att pappan dricker eller att va psykolog åt hennes problem o känslor. De har behadlat dej illa genom dra in dej i deras behov av att ventilera om varann. Att du flydde kan jag förstå...Att du flytta tillbaka, nä...Men kanske känner du dej trygg där ändå, ändå dina föräldrar. Jag skulle inte stå ut leva med sånna. Din pappa vill nog fortsätta supa du kan ej ändra ngn som ej vill. O din mamma kanske iof behöver hjälp men du har nog med ditt o hon är vuxen nog att söka den på annnat håll. Rekommendera henne en psykolog eller nåt. Tänkt på dej SJÄLV första hand. Du kan finnas för dem, men sina problem får de fixa själva.

Annons
Annons
Annons