Forum Depression och ångest


elöverkännslig? kan man vara de? vill man vara de?

Hej alla. Vet inte vad jag ska ta mig till längre. Vill bara leva. Vill bara vara och ha det bra. Mitt liv har tyvärr mer eller mindre alltid varit en uppförsbacke. Okej nu kommer många säga "ja det beror på hur man väljer att se på livet". Jag har inte valt att se livet så. Hade jag sett livet som en uppförsbacke hade jag tagit livet av mig för länge sen. Orkar du läsa längre? Vill du veta? Vill någon veta? På husläkarstationen vill dom inte det, längre. Hos dom är jag bara en inbildningsjuk idiot. Jag ser det på min läkare, hur han tittar i min journal, hur han talar till mig. Jag vet att jag är en känslig person. Det bästa för en känslig person är att få växa upp under trygga förhållanden. Då mår den personen också bra. Jag har ett liv av trassel bakom mig. Det börjar när jag va liten grabb och farsan stack från oss. Min mor fick jobba skiten ur sig och jag tog på mig fadersrollen för min yngre syster. När jag började skolan blev jag ganska direkt mobbad för att jag inte orkade eller kunde käfta emot. Sen fick min mor cancer. Hon började åka in och ut på sjukhus och detta är upptakten till den inre stress jag sedan burit med mig resten av livet. Livet fortsatte. Min mor blev frisk och vi flyttade. Bort från mobbningen, till ny mobbning tyvärr. På det nya boplatsen fick min mamma cancer igen. Och ca 5 år senare när jag var 16, dog hon. Min värld ramlade ihop helt och jag blev mycket deprimerad. Ytterligare en stor tyngd på mitt redan stressade inre. Jag fick en styvmor/fosterförälder som inte va den vänligaste av människor. När hon ansåg att de va dags att flytta ut mig fixade hon en lägenhet och sa att det bara var att flytta. Deprimerad, deltidsjobbande (senare heltidsjobbande) utan socialt skyddsnät har jag sen dess harvat på. Bitit ihop och kört på. Har alltid varit mer eller mindre rastlös och har "vilat mig" genom att sitta långa lååånga tider framför datorn. För att kunna somna alls. För att få ro alls. Ofta fram till 4 på morgonen, eller varför inte sova alls? Dom senaste åren har jag börjat få konstiga symptom som ingen vill ta i. Jag kände det första gången framför datorn. Då fick jag värmekänningar i ansiktet, och torra ögon. Jag har sen dess haft ett antal konstiga symptom av varierande art, allt går i perioder. Plötsligt mår jag helt bra och har inga symptom alls. Sen andra perioder mår jag så dåligt att jag knappt kan jobba normalt. Symptomen jag har är följande och jag har haft så i ca 4 år nu, i vissa perioder mycket, i andra inget alls: Torr i munnen (måste dricka minste en gång i kvarten) Ont i lederna (reumatiskt ont i lederna) Ont i kroppen Illamående Rödspränga ögon (dock ett litet besvär) Torr i ögonen, suddig syn (stort besvär tidvis) Hjärtklappning (stort besvär tidvis) Skakningar Knäsvaghet Känns som jag har en "rymdhjälm" på mig emellanåt (men de kan va att jag blir mycket rädd och ledsen när dessa symptom återkommer) Ont i huvudet. Ljusöverkänslig. (har glasögon som blir mörka när jag går ut vilket hjälper mig lite) Ser som "spindelväv" runt lampor och lysen. Svidande ont på tungan. (som kommer och går) Vad är det? Känner någon igen sig? Jag har varit stark hela livet och kämpat från motgång till motgång. Men nu orkar jag inte mer snart. Jag har en underbar tjej som jag vill spendera resten av livet med. Jag vill vara med henne för alltid. Jag vill inte tyna bort från henne i något konstigt skit som ingen fattar och ingen vill kännas vid. Jag vill bara leva. Bara vara. Det är min ända önskan. Vet inte var jag ska ta vägen. Jag är van att ta hand om mig själv och rå om mig själv. Är van att arbeta hårt och länge för att jag måste. Kan jag inte det längre är det kört. Kan jag inte det så kan jag inte vara den partner jag vill vara, jag skulle må så dåligt av att se min partner blir ledsen för att jag inte mår bra och inte kan finnas där så som jag vill. Tack för att du läst så här långt. Hoppas någon orkar svara. Kanske finns det någon som känner igen sig. Jag är inte konstig. Jag sticker inte ut, är bara en helt vanlig kille som är 28 kroppsligt men 50 mentalt. (va det någon som sa)

Hej! Jag är inte främmande för elöverkänslighet som diagnos i sig men jag kan ingenting om det. Ganska många av symptomen du nämner kan man skylla på den stora stressen du nämner innan, jag känner igen flera av dom själv... men en hormonrubbning kan ge diffusa svårtolkade symptom till exempel en strejkande sköldkörtel. Om du söker för sköldkörtelrelaterade problem så pratar du vårdcentralens språk och dom kan testa det ganska enkelt tror jag. Lycka till!


Du verkar behöva hjälp med att bena upp det här med dina problem du genomlevt och lever. Kanske en samtalspartner av något slag kan hjälpa dig med det? En kurator eller beteendevetare eller liknande... Din värk borde du kunna få tabletter mot, själv har jag värk och äter relifex. Den finns även receptfritt i 20pack har jag för mig, ja det finns ju även andra antiinflammatoriska sorter. Men min sort får jag äta dagligen för läkare. Andra sorter ska man kanske enbart äta en period... vet inte så mycket om det, men värken tar väl din läkare på allvar iallafall? Om inte, be att få byta läkare. Kanske bäst att ta en sak i taget med din vårdcentral... de brukar vara inställda på det har jag märkt... flera läkarbesök för olika symtom alltså? Kanske ett sätt att få bättre hjälp? Att du levde med din mor när hon blev sjuk och senare avled är stort psykologiskt, och bara det i sig är en anledning att bearbeta det du upplevt med nån professionell samtalspartner. Om du börjar i den änden kanske du kan få hjälp att gå vidare med dina andra fysiska besvär sen... Hoppas mitt inlägg är till nån nytta. Lycka till med allt! Skönt att du har en tjej du vill leva med :-)


Jag har själv spelat mycket dataspel. Det är inte hälsosamt att sitta hur länge som helst framför datorn. Det ger stress,övervikt,psykisk ohälsa och sömnbesvär. "platt dataskärm" är att föredra för ögonen. Äta nyttig mat och 25 min promenader varje dag och inte stressa ihjäl sig är bra också. Så sköt om dig och känner du fortfarande av de symptomerna du räknade upp. Gå till en annan läkare. Men lyssna också på vad dom säger.Blodprover,sänkan o blodtryck bör göras. Samt om man inte sover tillräckligt ger det till slut svåra besvär/sjukdom fysiska och/eller psykiska.


Att få tillräckligt med sömn är mkt viktigt. Kanske du kan ta insomningstabletter. Inte bra att sitta framför datorn för länge. Försök bryta den vanan. Det där med ögonen kommer troligtvis av för mkt tid framför datorn och trötthet. Mkt av de symptomen du nämner kan mkt väl vara av långvarig stress och dåligt psykiskt mående. Jag skulle råda dig att söka hjälp hos en psykolog. Kram


Jag tänker på dig och hoppas allt löser sig. Ensam är inte stark så sträck ut din hand och be om hjälp och ta emot den du erbjuds. Du har varit stark länge nog, nu är det dags för dig att få bli ompysslad.

Annons
Annons
Annons