Sängvätning (enures)

När barn blir äldre avtar risken för sängvätning. Hos vissa fortsätter sängvätning en längre tid och kan då upplevas som problematiskt.

Uppdaterad den: 2019-08-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är sängvätning (enures)?

Enures, eller sängvätning eller nattvätning, betyder ofrivillig och oavsiktlig vattenkastning under sömnen. Om barnet aldrig varit torrt på natten talar man om primär enures. Ibland händer det att ett barn har varit torrt under en längre tid och sedan får enures igen. Då talar man om sekundär enures. 

I småbarnsåldern är enures först och främst ett praktiskt problem, i första hand för föräldrarna. När barnet når skolåldern blir det däremot i högre grad ett socialt problem som kan bli en psykisk belastning för barnet.

Enures är ganska vanligt men avtar med stigande ålder. Cirka 5–10 % av barn som är 7 år gamla har minst en våt natt varje månad. Hos tonåringar har 1–2 % fortfarande problem med enures. Hos vuxna förekommer enures hos cirka 0,5–1 %.

Annons
Annons

Symtom

Vid enures vaknar personen som kissar på natten inte alls eller för sent. Resultatet är att sängen blir våt. Unga barn upplever det sällan som ett problem. Något äldre barn kan uppleva det som ett problem, särskilt om det påverkar sociala kontakter. Skam över att man kissar i sängen är vanligt och kan påverka sociala aktiviteter såsom övernattningar hos andra eller skolresor. Dålig självkänsla kan uppstå och kan vara det mest framträdande symtomet. 

Orsak

När hjärnan mognar ökar förmågan att vakna när urinblåsan är fylld med urin. Barn som lider av enures vaknar inte när de behöver kissa. Det i sin tur kan bero på några faktorer:

  • Barnet sover väldigt djupt och har svårt att vakna. Vissa föräldrar märker att det är svårt (till närmast omöjligt) att väcka barnet. Det gör att signaler från kroppen (och därmed urinblåsan) inte heller leder till att barnet vaknar.
  • Det produceras (för) mycket urin på natten. I vanliga fall finns ett system i kroppen som gör att man inte kissar alldeles för mycket. Hos vissa fungerar inte det systemet vilket gör att det produceras för mycket urin på natten.
  • Urinblåsan är överaktiv. Urinblåsan är egentligen en enda muskel som drar ihop sig när man ska kissa. Hos vissa personer drar urinblåsan ihop sig vid små mängder urin eller så är muskeln så stark att man inte kan hålla emot. 

Sängvätning kan vara ärftligt och manan har sett att tillståndet förekommer i nära familjen i över 50 % av fallen. Det finns andra tillstånd som gör att man har lättare att utveckla sängvätning. Det vanligaste är förstoppning (gles avföring, hård avföring). Andningshinder till följd av förstorade halsmandlar kan också bidra till sängvätning. Man har också sett att barn med ADHD och andra utvecklingsstörningar har en högre förekomst av sängvätning. 

Annons
Annons

Sängvätning kan också vara en del av en annan sjukdom. Det är dock ovanligt, framför allt om barnet inte har några besvär på dagen. Infektioner i urinvägarna, förhöjd urinproduktion på grund av diabetes eller njursjukdomar och neurologiska sjukdomar kan i vissa fall ge liknande symtom. 

Tidigare trodde man att sängvätning kunde utlösas av traumatiska händelser, dålig uppfostran eller underliggande psykiatriska sjukdomar. Man har dock inte kunnat hitta några belägg för att sådana faktorer kan leda till sängvätning.  

Diagnos

Utifrån uppgifter från barnet och föräldrar försöker man kartlägga problemets omfattning och letar samtidigt efter eventuella uppgifter som talar för en bakomliggande sjukdom. Det kan vara bra att fylla i en lista som mäter urinmängder i några dagar för att förstå hur ofta barnet kissar (och vilken mängd) och hur mycket urin som produceras under natten. 

Urinprov tas för att utesluta diabetes och infektion. Om det finns uppgifter om förstoppning undersöks magen och ibland ändtarmen. Vid samtidiga kissbesvär ska en mer noggrann undersökning göras för att utesluta neurologiska orsaker till problemet. Blodprover och mer avancerade metoder behövs ytterst sällan. 

Om barnet förutom enures även har besvär på dagen ska mer omfattande diagnostik göras. Det gäller också vid sekundär enures – när barnet har varit torrt en längre tid men när det börjar kissa i sängen igen. 

Behandling

Hos barn under 5–6 år rekommenderas i regel ingen behandling av sängvätning. Förutom att det anses vara normalt hos barn i den åldern har man också sett att aktiv behandling har dålig effekt.

Hos barn över 6 år som själva upplever att sängvätningen är ett problem kan man starta med aktiv behandling. Behandling mot sängvätning som barnet inte själv ser som ett problem har dålig effekt. Barnet bör själv ta ansvar under behandlingen och rekommenderas att föra ett enkelt protokoll över torra och våta nätter.

Barn som samtidigt kissar på sig dagtid bör få hjälp mot det problemet innan man försöker komma till rätta med sängvätningen.

Råd vid sängvätning

  • Berätta för barnet att hen inte är ensam om att kissa i sängen och att sängvätningen är övergående och någonting som försvinner hos de flesta.
  • Förklara för barnet att sängvätningen inte är barnets fel.
  • Det är bra med regelbundna rutiner. Äta och dricka regelbundet under dagen. Det är att föredra att middagen alternativt kvällsmaten avslutats en till två timmar innan sänggåendet.
  • Se till barnet dricker ordentligt på morgonen och under dagen. En regel kan vara att huvuddelen av vätskeintaget bör ske under första halvan av dagen.
  • För att underlätta att få blåskontroll nattetid, bör barnet kissa ungefär sex gånger, jämt fördelat under dagen och gärna att två till tre av dessa tillfällen sker utan att barnet är kissnödigt.
  • Låt barnet varva ner en stund innan läggdags.
  • Låt barnet börja och avsluta dagen med att kissa.
  • Se till att barnet får tillräckligt med sömn på natten. Det gör det lättare att vakna alternativt hämma blåsan att kissa under sömn.
  • Att ta upp barnet på natten för att kissa kan ge torra nätter, botar inte barnet men skadar inte heller. Om det är negativt för barnet och/eller föräldrarna är det bäst att inte ta upp barnet för att kissa. 
  • Prova att ta bort blöjan på natten. Lakansskydd till sängen kan förskrivas som hjälpmedel. Det kan skrivas ut som hjälpmedel. 
  • Ge uppmuntran och positiv respons när det är torrt i sängen på morgonen. Straffa eller skuldbelägg aldrig barnet. Beröm eller en kram är ofta tillräckligt.
  • Ha gärna en lampa tänd på natten så att barnet vågar gå upp och kissa.
  • Det är viktigt att barnet inte begränsar sina sociala aktiviteter på grund av sängvätningen. 
  • Kom överens om ansvarsfördelningen i förväg och bedöm hur mycket ansvar barnet ska ta utifrån barnets ålder:
    • Alla barn kan vara delaktiga i arbetet med att byta sängkläder
    • Undvik dock att barnet upplever det som straff. Försök istället med en positiv inställning där barnet genom att ta ansvar för sängkläderna kan hjälpa till att bli kvitt problemet – vi jobbar med det här tillsammans
  • En del barn har god nytta av mer formaliserade belöningar, och genom att föra dagbok eller registrera torra nätter får man en gynnsam effekt genom ökad medvetenhet.

Larmapparat

Larmapparater är ett sätt att väcka barnet när det kissar på sig. De är känsliga för fukt och avger en kraftig signal och/eller vibration så snart de blir våta. De finns i form av två huvudtyper: en larmmatta att ha i sängen eller ett minilarm att ha i underbyxorna.  Tanken är att barnet ska lära sig att koppla samman ljudet med känslan av att vara kissnödig och så småningom vakna innan det är för sent. Cirka 50–70 % av de barn som behandlas med larmapparat får god effekt och har bäst effekt hos barn som inte sover alldeles för djupt. Larmet ska användas kontinuerligt och effekt ska ses inom 4–6 veckor.  

En nackdel med larmapparat är att barnet kan sova så djupt att det inte vaknar av larmet. Ofta ska föräldrar hjälpa till med att väcka barnet. Larmapparat har bäst effekt hos barn som kissar i sängen de flesta nätterna. 

Läkemedelsbehandling

Det finns ett läkemedel som liknar det naturliga förekommande hormonet vasopressin, ett hormon som gör att urinproduktionen minskar. Läkemedlet (desmopressin) tas som en tablett/sugtablett innan läggdags och sänker urinproduktionen under natten. Det är en behandling som inte botar sängvätning men den kan ha god effekt hos barn som har en stor urinproduktion under natten. Man kan välja att ge läkemedlet dagligen eller enstaka nätter. Om man ger läkemedlet dagligen är det viktigt att göra uppehåll ibland, eftersom barnet mycket väl kan ha blivit av med sängvätningen under tiden. Om man inte vill använda medicinen dagligen kan det ändå vara till stor hjälp att använda den på resor, lägerskolor och liknande.

Läkemedlet stör den naturliga urinproduktionen vilket medför en potentiell risk vid stort intag av vätska. Därför ska barnet undvika att inta vatten från en timme innan läkemedlet tas till åtta timmar efteråt. En liten mängd vatten för att bli av med en torr mun medför inga risker. 

Annan behandling

Om råd, larmapparat och/eller läkemedelsbehandling inte ger effekt kan andra läkemedel och blåsträning övervägas. Sådana behandlingar ska startas av barnläkare eller personer som har expertkunskap om sängvätning.

Prognos

Sängvätning anses vara normalt upp till åtminstone 5 års ålder. Varje år blir cirka 15 % av de barn som har problemet bra av sig själva. Behandling med larmapparat eller desmopressin gör att cirka 75 % av barn blir av med sängvätning. 

Sängvätning kan leda till dåligt självförtroende och sociala konsekvenser. Det är den viktigaste anledningen till att börja aktiv behandling. 


Annons
Annons
Annons