Fakta | Neurologi

Följder av hjärnskakning – postkommotionellt syndrom


Uppdaterad den: 2013-02-11
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är postkommotionellt syndrom?

Postkommotionellt syndrom är en vanlig följd av en hjärnskada som man har fått vid en olycka. Post betyder efter, commotio betyder hjärnskakning och syndrom innebär att det föreligger en sammansatt sjukdomsbild. Symtomen är huvudvärk, yrsel, neuropsykiatriska symtom och rubbningar av hjärnans intellektuella funktioner (kognitiva rubbningar).

Vanligtvis uppstår postkommotionellt syndrom efter en lindrig hjärnskada, men syndromet kan också uppkomma efter måttliga och allvarliga hjärnskador, samt efter pisksnärtskador. En lindrig hjärnskada orsakas av ett trubbigt slag mot huvudet utan att föremål eller bensplitter har trängt in i hjärnan. De definieras ofta som lindriga i det akuta förloppet av skallskadan.

De allra flesta som får postkommotionellt syndrom har haft en hjärnskakning som definierades som en lindrig hjärnskada. En hjärnskakning orsakar en tillfälligt förändrad hjärnfunktion. I vissa fall innebär det kortvarigt nedsatt medvetande, ibland inte.

Annons
Annons

Förekomst

Tillståndet uppfattas som kontroversiellt, särskilt i sin utdragna form. Av alla med lindrig till måttlig hjärnskada upplever 30–80 % någon grad av postkommotionellt syndrom. Den stora variationen i rapporterad förekomst beror på att olika diagnostiska riktlinjer har använts. Kvinnor och äldre personer löper störst risk för att få postkommotionellt syndrom. Patienterna med postkommotionellt syndrom utgör en heterogen grupp med varierande grader av skada mot huvud och hjärna.

Orsak

Individuella egenskaper kan påverka hur tillståndet yttrar sig. Det är ännu inte klarlagt vad som händer i hjärnan i samband med det här tillståndet, men man vet att det inte finns något klart samband mellan grad av hjärnskada och risken för att få postkommotionellt syndrom.

Finns det skador på hjärnvävnaden?

Det finns olika teorier om vad som händer i hjärnan. En del anser att det finns skador i hjärnvävnaden och att biokemiska förändringar har uppstått i samband med hjärnskadan, andra anser att syndromet har en psykisk orsak. Sannolikt bidrar båda dessa faktorer.

Annons
Annons

Speciell bilddiagnostik som visar hjärnans aktivitet (fysiologiska och funktionella bildtagningar med SPECT, PET och funktionell magnetkameraundersökning), visar större områden med onormal aktivitet efter sådan skallskada än en vanlig DT-bild. Dock rör det sig om ospecifika fynd och det har inte visats några samband mellan omfattningen av förändringar och graden av symtom som patienten upplever.

Vilken betydelse har psykiska faktorer?

En rad observationer tyder på att psykiska faktorer är centrala i utvecklingen av syndromet:

  • Symtomen (huvudvärk, yrsel, sömnstörningar) är desamma som vid somatiserande tillstånd.
  • Ångest och depression kan framkalla samma subjektiva och objektiva rubbningar av hjärnfunktioner (kognitiva defekter) som hos de med postkommotionellt syndrom och symtomen blir bättre med antidepressiva läkemedel.
  • Vissa studier visar att upp till 50 % av alla patienter med postkommotionellt syndrom har haft depression innan olyckan inträffade.
  • Många studier visar samband mellan postkommotionellt syndrom och personlighetstyp före olyckan, eventuellt psykiska problem före olyckan.
  • Vissa studier visar också att de som hade långvariga symtom i högre grad var psykiskt predisponerade för dessa, de hade sämre förmåga att hantera olika situationer och mindre socialt stöd än de patienter där symtomen försvann snabbare.

Forskning har visat att det är mycket låg förekomst, ibland till och med ingen förekomst alls, av postkommotionellt syndrom i vissa länder och bland barn. Detta tyder på att sociokulturella förhållanden spelar en central roll i utvecklingen av tillståndet. Förväntningar om att sådana besvär ska komma efter en hjärnskakning kan vara en faktor. Möjliga försäkringsutbetalningar anses kunna vara en möjlig faktor i vissa fall.

Symtom

Symtomen är vaga, subjektiva och vanliga bland de flesta människor. De mest framträdande besvären är huvudvärk, yrsel, utmattning, irritabilitet, ångest, sömnstörningar, koncentrationsproblem, försämrat minne och ljudkänslighet. Förekomsten av dessa symtom varierar, men uppstår i mellan 50 % och 80 % av fallen. Bland patienter som har remitterats till en huvudvärksklinik hade hälften kognitiva problem och en fjärdedel hade psykiska problem.

Huvudvärk

Huvudvärk förekommer hos 25–80 % efter en lindrig hjärnskada. Paradoxalt nog är förekomsten högre och varaktigheten längre hos dem med en lindrig hjärnskada i jämförelse med de som hade haft allvarligare skador. Många hade haft problem med huvudvärk förut. Huvudvärken kan både utgöra spänningshuvudvärk (vanligast), migrän och andra typer av huvudvärk.

Yrsel

Cirka hälften uppger att de har yrsel efter en lindrig skallskada. Ofta är yrseln ospecifik. Vid betydlig yrsel måste läkarna utreda om det kan föreligga skada på hjärnans balansorgan.

Psykiska och kognitiva symtom

Över hälften rapporterar om personlighetsförändringar, irritabilitet, ångest och depression efter milda hjärnskador. De upplever att de inte tål miljöer med hög ljudnivå, starka känslomässiga belastningar, större folksamlingar och att de tål mindre alkohol. Familjemedlemmar upplever den berörda som förändrad och de kan berätta att personen är mer irritabel, envis, gnällig, beskäftig eller misstänksam. Patienten kan ha problem med minnet och koncentrationsförmågan. Utmattning och sömnstörningar förekommer också. 15–20 % utvecklar symtom som kan förknippas med psykisk sjukdom. Dessa är bland annat akut stress eller posttraumatiskt stressyndrom likväl som ångest, paniksjukdomar och depression.

Diagnos

Diagnosen ställs i de flesta fall mot bakgrund av patientens sjukdomshistoria. Läkaren kommer dessutom undersöka om det finns tecken på kvarvarande hjärnskada. Behovet för ytterligare diagnostik måste bedömas individuellt.

Neuropsykologiska tester kan vara användbart för vissa patienter med framträdande kognitiva eller psykiska besvär. Testresultaten kan vara normala eller onormala. Om de är onormala följer de inte något bestämt mönster. Neuropsykologiska tester är inte särskilt standardiserade och fynden kan feltolkas eller överbetonas.

Psykiatriska värderingar bör göras vid framträdande psykiska symtom.

DT och/eller magnetkameraundersökning görs ofta i samband med den akuta skallskadan. Cirka 10 % av DT-bilderna vid lindrig hjärnskada visade mindre och onormala fynd. Magnetkameraundersökning är en undersökning med högre sensitivitet och visar onormala fynd hos cirka 30 % av de som har normala DT-bilder.

Behandling

Behandlingsplanen anpassas individuellt till den enskilda patientens besvär. Den viktigaste behandlingen är att informera om att de allra flesta blir helt bra inom loppet av några få månader. Det finns ingen specifik behandling som kan förebygga eller behandla postkommotionellt syndrom, därför riktas behandlingen mot symtomen. Fall som varar i många månader och år kan kräva insatser från många fackpersoner.

Godartat tillstånd

Det är viktigt att patienten och andra inser att detta helt klart inte är ovanliga besvär och att trots att de kan vara obehagliga så går de över i de allra flesta fall. Information om detta verkar kunna påverka syndromets förlopp positivt. Sjukdomsförloppet vid postkommotionellt syndrom har visat sig vara lindrigare om patienten tidigt får information och försäkras om att allt kommer att bli bra.

Läkemedelsbehandling

Det finns, som tidigare nämnt, ingen specifik behandling för syndromet. Det antidepressiva läkemedlet amitriptylin kan dock vara till hjälp vid huvudvärk. Det kan också hjälpa mot ospecifika symtom som irritabilitet, yrsel, depression, utmattning, sömnproblem. Andra läkemedel kan testas om huvudvärken är av en särskild typ (till exempel spänningshuvudvärk, migrän).

Annan behandling

Det finns ingen vetenskaplig dokumentation för att specifik behandling av psykiska och kognitiva störningar har någon effekt. Beteendeterapi (kognitiva metoder) efter lindriga skallskador är omdiskuterat. Vid uttalade psykiska symtom kan stöttande psykoterapi samt användning av antidepressiva eller ångestdämpande medel vara till nytta.

Prognos

Symtom och obehag som är knutna till det postkommotionella syndromet är mest framträdande de första sju till tio dagarna för de allra flesta patienter. Efter en månad är symtomen bättre och i många fall helt borta. De allra flesta är friska efter tre månader. Försenat tillfrisknande kan bero på en behandling som inte är tillräcklikt aggressiv, överanvändning av smärtstillande eller att patienten har andra sjukdomar samtidigt (komorbiditet).

En minoritet, 10–15 % har symtom som håller i sig ett år eller längre. Möjligen är detta ett för högt tal. Forskning har inte kunna visa på predisponerande riskfaktorer för det här tillståndet.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons