Fakta | Mage & tarm

Cancer i bukspottkörteln

Cancer i bukspottkörteln upptäcks sent i förloppet, vilket innebär att prognosen i de flesta fall är dålig. Ofta har läkarna bara lindrande behandling att erbjuda.

Uppdaterad den: 2016-11-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Bukspottkörteln (pankreas)

Bukspottkörteln väger 100–150 gram, är 12–15 centimeter lång och sitter längst in i bukhålan, bakom magsäcken. Här är den nästan helt omgiven av tolvfingertarmen (duodenum). Bukspottkörten delas in i huvud (caput), kropp (corpus) och svans (cauda). Bukspottkörteln producerar ca 1,5 l bukspott per dygn. Bukspottet neutraliserar syran från magsäcken och spjälkar proteiner, fett och kolhydrater.

Bukspottkörteln bildar också hormonet insulin. Insulin ser till att cellerna ökar sitt förråd av näringsämnen. Insulinutsöndringen stimuleras i samband med måltider och är anpassad till den mängd mat man äter. När bukspottkörteln producerar för lite insulin, eller inte kan producera insulin alls, får man diabetes.

Orsak

De flesta cancertumörer i bukspottkörteln är så kallade adenokarcinom, som utgår från bukspottkörtelns utförsgång. Dessa tumörer växer in i omgivande vävnad och sprider sig tidigt till lokala lymfknutor. Tre av fyra tumörer sitter i bukspottkörtelns huvud och resten i kroppen och svansen.

Annons
Annons

Cancer i bukspottkörtelns huvud invaderar ofta gallgången, vilket kan leda till att gallgången täpps igen och gulsot uppstår.

I de flesta fall vet vi inte vad cancer i bukspottkörteln beror på. Rökning och snus har emellertid visat sig kunna ha betydelse. Rökning ökar risken för cancer i bukspottkörteln och sägs stå för 25 % av den totala risken. Vid en samlad genomgång av sex studier i USA och de nordiska länderna, fann man att användning av rökfri tobak ökade risken för cancer i bukspottkörteln med cirka 60 %. I de två nordiska undersökningarna var cancer i bukspottkörteln den enda cancertyp som var kopplad till snusanvändning (skandinaviskt snus). I övrigt finns det en rad genetiska sjukdomar som är kopplade till bukspottkörtelcancer. Det finns också belägg för att övervikt och för lite fysisk aktivitet ökar risken.

Symtom

Karakteristiskt för cancer i bukspottkörteln är frånvaro av typiska symtom, vilket är orsaken till att sjukdomen ofta upptäcks sent i förloppet. Cancer startar som regel i bukspottkörtelns huvud (caput). Den stora gallgången från levern passerar genom bukspottkörtelns huvud. En tumör i caput kan därför trycka på gallgången och klämma ihop den så att gallan inte kommer ut i tarmen. Det leder till att galla ansamlas. Gallfärgämnen absorberas i blodet och kan färga huden gul, gulsot. Mörk urin, "kittfärgad" avföring och hudklåda kan förekomma.

Annons
Annons

Andra symtom kan vara viktminskning, illamående, kraftlöshet och magsmärtor. Smärtorna sitter strax under bröstbenet och kan stråla ut i ryggen. Diarré kan också uppstå därför att tumören hindrar matspjälkningsenzymerna från att komma ut i tarmen.

Undersökningar

För att bekräfta och kartlägga sjukdomen (diagnostisera) måste läkaren ta reda på:

  • Var i bukspottkörteln cancern sitter (lokalisation).
  • Hur allvarlig sjukdomen är (stadieindelning).
  • Vilka celltyper cancern består av (klassificering och differentiering).

Vilka undersökningar läkaren väljer att göra beror bland annat på symtomen. Om patienten inte har gulsot, kan det tyda på att cancern inte är särskilt framskriden eller att tumören sitter i bukspottkörtelns kropp eller svans.

Följande undersökningar kan vara aktuella, utöver blod- och urinprover samt lungröntgen:

Datortomografi, CT

Datortomografi, CT, görs med en datastyrd röntgenapparat som tar många bilder med korta mellanrum. Undersökningen har en central plats i utredningen av cancer i bukspottkörteln.

Magnetkameraundersökning (MR)

Vid magnetkameraundersökning (MR), används magnetiska kraftfält. Undersökningen ger ännu säkrare resultat än både ultraljud och datortomografi.

Ultraljud

Ultraljud är ljudvågor som skickas mot bukspottkörteln och området omkring den och tillbaka igen, som ett eko. På en skärm kan läkaren se om det finns något onormalt i området. Ultraljud är ibland den första undersökning som görs framför allt om man inte har direkt misstanke om cancer i bukspottkörteln, därför att den är enkel och lättare tillgänglig än de övriga bildundersökningarna.

Endoskopiskt ultraljud

Detta är den mest exakta av alla undersökningarna och görs i samband med gastroskopi. Risken att förbise en tumör med denna metod är mycket liten.

Finnålsbiopsi

För att avgöra om en tumör är elakartad eller godartad undersöker man celler från tumören i mikroskop. Läkaren hämtar därför ut lite vävnad från tumören i bukspottkörteln. Detta kallas vävnadsprov eller biopsi. Vid en så kallad finnålsbiopsi används en mycket tunn nål till att suga ut celler från tumören.

Röntgenundersökningar av bukspottkörteln

ERCP, eller endoskopisk retrograd kolangiopankreatikografi, är en röntgenundersökning av bukspottkörteln och omkringliggande områden med ett tunt, böjligt tittrör som förs in genom munnen och ända ned till tolvfingertarmen. Man sprutar in röntgenkontrast i bukspottkörtelns utförsgång och in i gallgången från levern. Om tumören sitter så till att det inte går att spruta in kontrastvätska på detta sätt, gör man en annan röntgenundersökning som kallas PTC, eller perkutan transhepatisk kolangiografi. Då för man in en tunn plastslang genom huden och in i leverns gallgångar. När röntgenkontrast sprutas in i slangen kan en röntgenbild visa om tumören trycker på gallgångarna. Denna endoskopiska undersökning kan kombineras med MR, MRCP, och denna nya undersökning har visat sig ge ännu bättre resultat än ERCP.

Eftersom bukspottkörteln ligger väl dold i bukhålan är det inte alltid som dessa undersökningar är tillräckliga för att ställa den slutgiltiga diagnosen. Därför kan det bli nödvändigt med en operation för att ta prover direkt från bukspottkörteln.

Spridningsvägar

Cancern kan sprida sig både till områdena runt bukspottkörteln och till andra ställen i kroppen.

Regionalt (växt in i angränsande område)

  • Tunntarm (jejunum)
  • Magsäck
  • Tjocktarm (kolon)
  • Njurar

Fjärrmetastaser (spridning till andra ställen i kroppen)

  • Lever
  • Bukhinna
  • Lungor
  • Skelett
  • Binjurar

Behandling

Radikal operation är bara möjlig hos cirka 10–15 %, eftersom sjukdomen oftast upptäcks sent. Detta innebär att behandlingsalternativen i de flesta fall bara kan lindra symtomen. Sådan symtomlindring kallas palliativ behandling.

Den kirurgiska behandlingen görs ofta som ett avlastande, lindrande (palliativt) ingrepp. Man gör en anastomosoperation som går ut på att skapa en öppning mellan gallblåsan och tunntarmen eller också lägger man in en endoprotes, det vill säga man lägger in en styv kateter som fungerar som utlopp. Efter ett palliativt ingrepp försvinner gulfärgningen av huden och hudklådan.

Cytostatikabehandling kan förlänga överlevnaden något och ge bättre livskvalitet.

Strålbehandling kan också ha lindrande effekt.

Det är viktigt att reglera eventuell diabetes vid nedsatt insulinproduktion. Matspjälkningsenzymer kan ges i tablettform vid bristfällig egenproduktion. Vid gallstopp är fettfattig kost en åtgärd.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu