Svamp i underlivet

Svampinfektioner är vanliga och omkring 75 procent av kvinnor i fertil ålder drabbas någon gång under sin livstid. Svampbesvär var tidigare lätta att bota, men nu för tiden drabbas många unga kvinnor av tätt återkommande svampinfektioner trots upprepade behandlingar.


rylanderevaliten
Uppdaterad den: 2015-11-15
Författare: Eva Rylander, Överläkare i gyneokologi och obstetrik

Annons

Svamporganismer, oftast candida albicans (jästsvamp) kan ge upphov till svampinfektion i kvinnans underliv. Normalt finns candida i magtarmkanalen i små mängder. Även i slidan (vagina) kan candida finnas utan att ge besvär. Möjligen överförs svamp från tarmkanalen eller munhålan i vissa situationer.

Svampinfektioner är vanliga och omkring 75 procent av kvinnor i fertil ålder drabbas någon gång under sin livstid. Svampbesvär var tidigare lätta att bota, men nu för tiden drabbas många unga kvinnor av tätt återkommande infektioner trots upprepade behandlingskurer.

Orsaker till svamp i underlivet

Antibiotika rubbar balansen i slidans normala bakterieflora, så att svamp får möjlighet att växa till. Även då kroppens immunförsvar belastas av infektioner och av kronisk stress kan svampen föröka sig och ge besvär. Svamp kan också stimuleras av nötning och av mikroskopiska skador i slemhinnorna på de yttre könsdelarna (vulva). En del kvinnor får besvär i området av samlag eller efter cykling och spinning. Hormonbalansen har betydelse för svampens tillväxt. Det är vanligt att besvär ökar dagarna före mens och under p-pilleranvändning. Flickor som ännu inte fått mens och äldre kvinnor har sällan svampinfektion i underlivet, därför att de saknar kvinnligt könshormon (östrogen), som candida behöver för att överleva i vagina.

Annons
Annons

Symtom på svampinfektion

Klåda i vulva och tjocka kesoliknande flytningar är vanliga symtom. Blygdläpparna kan vara svullna och rodnade. Ofta finns smärtsamma sprickor runt slidöppningen. Upprepade infektioner kan framkalla besvärande sveda, och så småningom samlagssmärtor.

Klinisk bild

Diagnosen ställs dels genom inspektion av huden/slemhinnan runt och i slidöppningen och förekomst av vit flytning i slidan, dels genom mikroskopisk undersökning eller odling av slidsekretet.
Det finns andra åkommor i området som kan ge liknande besvär, exempelvis bakteriell vaginos – en bakterierubbning som är vanlig hos menstruerande kvinnor. Den ger ibland symtom som liknar svamp. Mikroskopisk undersökning av slidsekretet ger rätt diagnos.

Vissa hudsjukdomar i vulvaområdet, såsom eksem eller lichen orsakar klåda och sveda och även dessa kan misstolkas som svampinfektion.

Annons
Annons

Behandling av svamp

Många gånger läker svampinfektion ut spontant. Därför kan det vara klokt att vänta några dagar med att söka hjälp. Om klåda och tjocka, vita flytningar uppkommer efter en antibiotikakur rör det sig troligast om svamp. Receptfria vagitorier eller kräm kan hjälpa. Om besvären fortsätter eller återkommer bör läkare eller barnmorska kontaktas och tabletter utskrivas efter undersökning. Precis som i vissa fall vid upprepade herpesinfektioner, kan ibland långtidsbehandling för svamp behövas. Diflucan är en tablett som nu är receptfri i engångsdos.

Lokalpreparat kan vara irriterande för slemhinnorna i slidöppningen och i förlängningen ge långvarig sveda. Om det svider vid användning av dem bör behandlingen avbrytas. Mer än två omgångar med lokalpreparat bör inte användas. Tabletter mot svamp är i dessa fall att rekommendera.

Prognos

Svampinfektioner i underlivet är ofarliga, men ger ju besvär i ett mycket känsligt kroppsområde. Återkommande infektioner får ofta negativa konsekvenser för partnerrelationen. Svampen har en tendens att aktiveras av samlag, som dessutom blir smärtsamma. Därför börjar en del kvinnor undvika sex.

Tre av fyra kvinnor som drabbats av det kroniska smärttillstånd som kallas vestibulit eller vestibulodyni har tidigare haft upprepade svampinfektioner i underlivet. Därför bör man undvika sex under pågående infektion och behandling.

Förebyggande råd

  • Det är viktigt att avstå från samlag vid svampbesvär och under behandlingsperioden. Nötning av slemhinnorna kan försvåra läkningen och bidra till uppkomst av kronisk sveda och samlagssmärtor.
  • De som drabbats av svampbesvär bör avstå från att raka av håret runt blygdläpparna. De mikroskopiska skador i huden som uppstår av rakning underlättar för svamptillväxt.
  • Torr hud utgör en bra miljö för svamp. Därför är det bra att använda någon typ av olja att tvätta sig med eller applicera efter tvätt för att skydda huden i området.
  • Experimenterande med olika lokalprodukter och naturläkemedel bör undvikas eftersom slemhinnorna i underlivet är oerhört känsliga.
  • En del kvinnor upplever lindring när de avstår från sötsaker och söta drycker. Vetenskapligt stöd för ett sådant samband saknas dock.
  • Behandling till partnern för kvinnans skull har inte visat sig ha någon märkbar effekt.

Annons
Annons