Koccidioidomykos

Vad är koccidioidomykos?

Koccidioidomykos är en infektion som orsakas av inandning av sporer från Coccidioides immitis, en svamp som förekommer i torra regioner i sydvästra USA, framför allt i centrala Kalifornien, Arizona, delar av Texas och Mexiko. Den förekommer också i Central- och Sydamerika. Ett annat namn på tillståndet är "valley fever".

Årligen rapporteras 25 000 fall i USA, och det är cirka 75 dödsfall per år. Prevalensstudier visar att cirka 50–60 % av de med infektionen är utan symtom, medan cirka 40 % utvecklar förkylnings- eller influensaliknande symtom – som oftast går över utan behandling. Omkring 10% utvecklar lungsjukdom. En liten andel utvecklar utbredd sjukdom där flera organ i kroppen angrips, vanligtvis med påverkan av hud, skelett och centrala nervsystemet. Färre än 1 % upplever sjukdom i det centrala nervsystemet, som är associerad med allvarlig sjukdom och hög dödlighet, och som anses dödlig utan behandling – dessa patienter behöver ofta livslång behandling.

Orsak

Såsom nämnts, orsakas infektionen av inhalation av sporerna från svampen Coccidioides immitis. Svampen växer i jorden, men i torra förhållanden virvlar sporerna upp i luften och blir luftburna. Infektionen kan finnas lokalt i kroppen, eller kan spridas till lungorna eller via blodet till andra organ.

Riskfaktorer för komplikationer är ålder (spädbarn och äldre), alla immunförsvagade tillstånd (till exempel HIV, cancer, immunhämmande behandling) och graviditet i tredje trimestern. I USA har afroamerikaner och filippiner störst risk för smitta, medan vita har lägst risk.

Hur yttrar sig sjukdomen?

Sjukdomens symtom och tecken beror på vilka organ som är berörda. Patienter från de aktuella (endemiska) områdena, eller de patienter som tillfälligt bor i endemiska områden, kan i större utsträckning bli sjuka med symtom som hosta, feber, frossa, nattliga svettningar, viktnedgång, muskelvärk och svaghet. Patienter kan också uppvisa utslag, skelettsmärtor och/eller symtom på hjärnhinneinflammation. Knölros, erythema nodosum, ses hos cirka 25 % och anses vara en markör för god prognos.

Diagnos

Vanliga blodprov såsom sänka (SR) och CRP kan vara förhöjt vilket indikerar att det är en infektionssjukdom. Vid misstanke om sjukdomen kan test göras med avseende på antikroppar mot svampen i ett blodprov, ett serologiskt test. Stora mängder antikroppar indikerar allvarlig, utbredd infektion, och det bör göras undersökningar av benvävnad (skelettundersökning) och ryggmärgsvätskan. Vävnadsprover från den inflammerade vävnaden kan sändas till odling på laboratorium, och man får tillväxt av svampen.

Röntgen av lungorna kan uppvisa olika former av sjukdomsförändringar. Vid tecken på allvarlig infektion och/eller ömhet i ben, bör det göras benscintigrafi. Vid tecken på hjärnhinneinflammation måste det göras lumbalpunktion för att undersöka ryggmärgsvätskan. Vid behov för att undersöka hjärnan är MR en känsligare undersökningsmetod än CT för att upptäcka förändringar.

Behandling

Generellt behöver en mild infektion inte någon behandling. En måttlig infektion kan behandlas med svampdödande medel i tablettform (antingen flukonazol eller itrakonazol). Måttlig till svår infektion kan kräva behandling med amfotericin.

Itrakonazol uppfattas som mer lämplig vid skelettengagemang, medan flukonazol är bättre vid sjukdom i det centrala nervsystemet. Nya behandlingar testas.

Kirurgi kan krävas i vissa fall, såsom vid skelettpåverkan eller vid tilltagande ansamling av vätska i hjärtsäcken (progressiv perikardiell effusion).

Det finns inga praktiska sätt att förebygga tillståndet på, men vacciner är under utvärdering.

Prognos

Prognosen vid okomplicerad sjukdom är god. Efter infektionen är över, har patienten livslång immunitet mot nya infektioner. I fall med komplicerad och/eller utbredd sjukdom, kan patienten vara mycket sjuk, beroende på vilka organ som är påverkade.