Erythema multiforme

Vad är erythema multiforme?

Hudförändringen kan ha flera olika former, bland annat platta fläckar, små svullnader, större svullnader eller blåsor. Det typiska är att de enskilda förändringarna efter några dagar ser ut som en måltavla med central uppklarning och röda ringar runt. Erythema multiforme förekommer huvudsakligen på sträckytor, i handflator, på fotsulor och slemhinnor.

Man skiljer mellan två huvudformer: Endast hudförändringar betecknas som erythema multiforme minor och utgör 80 % av alla fall. Både hud- och slemhinneförändringar betecknas som erythema multiforme major och utgör 20 %. Man ser typiska måltavelformade förändringar särskilt vid erythema multiforme efter herpesvirusinfektion och som reaktion på ett läkemedel.

Erythema multiforme drabbar främst personer i åldersgruppen 20 till 40 år, men kan förekomma i alla åldrar.

Allvarliga former

Stevens-Johnsons syndrom har ansetts vara en variant av erythema multiforme major. Förutom utslagen karaktäriseras tillståndet av inflammation i slemhinnor, feber, sjukdomskänsla. Förändringarna finns i hud, munhåla, ögon, könsorgan, runt ändtarmsöppningen och i luftvägarna. Toxisk epidermal nekrolys är ett annat tillstånd som har betecknats som en allvarlig variant av erythema multiforme. Tidigare trodde man att dessa tre hudsjukdomar, erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, var olika varianter av samma sjukdom. I dag menar dock forskarna att erythema multiforme är en egen sjukdom som skiljer sig från de andra två.

Om erythema multiforme medför slemhinneförändringar förekommer de endast i munhålan. Förändringar i andra slemhinnor tyder på Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys. De här allvarliga hudsjukdomarna ger smärtor vid matintag, sväljning samt vid vattenkastning. Man ser typiska skorpbelagda förändringar på läpparna och i munhålan, och inflammation i ögonen kan också förekomma. Dessutom kan blodprov visa tecken på leverskada.

Orsak

Över hälften av fallen med erythema multiforme beror på utbrott av viruset herpes simplex som ger grupperade blåsor på mun och läppar. Infektion med bakterien mykoplasma, streptokockbakterier och svamp kan vara andra orsaker.

Stevens-Johnsons syndrom beror nästan alltid på användning av läkemedel. Det kan vara penicillin och vissa andra antibiotika, enstaka smärtstillande läkemedel, epilepsiläkemedel, vattendrivande medel samt några läkemedel mot psykiatriska sjukdomar.

Behandling

Erythema multiforme hanteras först och främst genom att försöka identifiera den underliggande orsaken. Första steget i behandlingen är i så fall att behandla den misstänkta infektionssjukdomen eller avbryta behandlingen med det utlösande läkemedlet.

Erythema multiforme är en självläkande och i de flesta fall lindrig sjukdom som inte behöver behandling. Endast vid uttalade besvär kan lokalbehandling med insmörjning med starka kortisonpreparat vara aktuellt för att dämpa inflammationen. Vid återkommande utbrott är en underliggande herpesinfektion ofta orsaken och då kan man pröva med förebyggande behandling mot herpesinfektion. Det kan vara aktuellt med kortisontabletter i uttalade fall men nyttan är högst tveksam.

Prognos

I de flesta fall har tillståndet ett lindrigt förlopp under en till två veckor, och sjukdomen går i normala fall över efter två till fyra veckor och den lämnar inte några bestående förändringar efter sig.

Vid Stevens-Johnsons syndrom kan det dock föreligga förändringar i de inre organen. Stevens-Johnsons syndrom med omfattande hudförlust behandlas på brännskadeenhet. Det kan uppstå komplikationer som inflammation i lungorna, hjärtmuskeln och njurarna till följd av onormal funktion i immunförsvaret. Det kan också uppstå ärr i luftstrupen och på ögats bindvävshinna.