Fakta | Lymfom

Diffust storcelligt B-cellslymfom

Lymfom är det gemensamma namnet för tumörer som utgår från kroppens immunsystem, från en typ av vita blodkroppar, lymfocyter. Knappt 2000 personer insjuknar i olika typer av lymfom i Sverige årligen, fördelat på ett 50-tal olika undergrupper.

Uppdaterad den: 1970-01-01
Författare: Mats Jerkeman, läkare vid onkologkliniken i Lund och regional patientprocessledare för cancerformen lymfom.

Annons

Vissa lymfomtyper är snabbväxande och kräver intensiv behandling, medan andra är långsamväxande, och behöver inte alltid behandlas över huvud taget. Diffust storcelligt B-cellslymfom är en typ av snabbväxande, eller högmalignt, lymfom, och som främst drabbar äldre.

Orsaker till diffust storcelligt B-cellslymfom

Lymfom beror på ohämmad tillväxt av vissa typer av vita blodkroppar, lymfocyter. Vi vet inte mycket om vad som är orsaken till lymfom, men risken är något ökad hos patienter med autoimmuna sjukdomar och hos patienter som får immunhämmande medicinering.Stigande ålder kan också ses som en riskfaktor, och de flesta av de 500 svenskar som får diffust storcelligt B-cellslymfom per år är över 65 år.

Symtom

Diffust storcelligt B-cellslymfom visar sig ofta i form av förstorade lymfkörtlar på halsen, i armhålor eller ljumskar, men kan också ge upphov till tumörer i andra organ i kroppen. Patienter kan också få så kallade B-symtom: feber, viktnedgång och kraftiga nattsvettningar. Trötthet är också ett vanligt symtom.

Annons
Annons

Diagnos

Ofta görs först en så kallad finnålspunktion av en förstorad lymfkörtel. Målet är att få ut celler att bedöma i mikroskop. För att fastställa typen av lymfom, tas därefter oftast en lymfkörtel bort genom en mindre operation, för mer detaljerad undersökning av tumörcellernas egenskaper. Därutöver görs en allmän kroppsundersökning och röntgenundersökning av bröstkorg och buk (datortomografi), för att kartlägga sjukdomens utbredning före start av behandling. Oftast tas också ett benmärgsprov för att se om det finns lymfomceller även där.

Behandling av diffust storcelligt B-cellslymfom

Diffust storcelligt B-cellslymfom behandlas i allmänhet med en kombination av cytostatika och antikroppsbehandling, vilken ges i form av dropp. Den mest använda kombinationen innehåller tre typer av cytostatika (cyklofosfamid, doxorubicin och vinkristin), kortison, samt antikroppen rituximab (R-CHOP). I enstaka fall kan behandlingen kombineras med strålbehandling. Vid återfall kan behandling ske i form av stamcellstransplantation.

Prognos

Prognosen vid diffust storcelligt B-cellslymfom har successivt förbättrats under de senaste årtiondena, och majoriteten kan botas från sjukdomen. Även vid återfall finns möjlighet till botande behandling i form av stamcellstransplantation.

Annons
Annons

Annons
Annons