Fakta | Bröstcancer

Tester och undersökningar vid bröstcancer

Bröstcancer upptäcks vanligtvis vid rutinundersökningar eller genom att man själv har upptäckt en knöl eller förändringar i bröstet som läkarna sedan har utrett vidare.

Uppdaterad den: 2013-02-22
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Det finns flera sätt att undersöka misstänkt bröstcancer, men som regel görs en så kallad trippeldiagnostik. Detta innebär att läkaren letar efter diagnosen på tre olika sätt, som regel genom att känna på bröstet (palpation), röntgenundersökning (mammografi) och finnålsbiopsi (en undersökning där läkaren med hjälp av en spruta ”suger ut” celler från det misstänkta området för att studera cellerna i mikroskop). Detta är det normala tillvägagångssättet, men det finns en rad faktorer som spelar in och varje patient utvärderas även i förhållande till andra undersökningar.

Animation av bröstcancer

Palpation – undersökning av bröstet för hand

Undersökningens första del kan läkaren genomföra utan några hjälpmedel. Han eller hon förhör sig om sjukdomshistorien och frågar om det har funnits fall av bröstcancer i familjen. Sedan gör läkaren en fysisk undersökning av brösten. Läkaren tittar efter avvikelser i bröstens utseende, bland annat när man sträcker ut armarna rakt upp eller åt sidorna. Sedan följer en målinriktad undersökning där läkaren känner med handen efter onormal vävnad i brösten och området runt omkring dem. Läkaren känner också efter onormala lymfkörtlar i armhålorna och över nyckelbenen.

Mammografi

Mammografi är en röntgenundersökning av brösten, och bilderna kan i många fall klargöra om en knöl är godartad eller elakartad. Undersökningen är dock inte alltid tillräcklig för att avfärda eller bekräfta diagnosen på egen hand, men i kombination med andra undersökningar är den värdefull. Trots att mammografin missar 10–15 av 100 fall av bröstcancer är det en undersökning som är väl lämpad som rutinundersökning av personer som kan antas vara friska.

Annons
Annons

Nackdelen med rutinundersökningar är att det ibland görs röntgenfynd som ger stark misstanke om bröstcancer, men som efter en tid av osäkerhet och obehagliga undersökningar för den misstänkt sjuka visar sig vara helt normala. Tills bättre undersökningsmetoder tas fram är detta dock priset man måste betala för att kunna upptäcka cancern i ett tidigt stadium och därmed ha möjlighet att rädda människor från allvarlig sjukdom och död. Vid fynd som ger misstanke om cancer är ytterligare tester nödvändiga.

Ultraljud

Detta är en oskadlig och smärtfri undersökning som kan göras som tillägg till mammografi. Undersökningen görs sällan separat eftersom den kan missa små förändringar. Den är dock bra för att klargöra strukturen på påvisade förändringar, och den kan användas för att avgöra om en förändring är en fast massa (som cancer) eller en cysta (ett vätskefyllt hålrum). Ultraljud används även för att bedöma lymfkörtlarna i armhålan. Ultraljud kan också användas som ”sikte” när läkaren ska tappa ut vätska från en cysta eller ta ett vävnadsprov från en knöl i bröstet eller från en lymfkörtel.

Biopsi

Detta är den enda undersökningen som kan ge ett slutgiltigt svar och därigenom bekräfta eller avfärda cancerdiagnosen. Undersökningen består av en grundlig granskning i mikroskop av celler från en liten bit vävnad från knölen i bröstet. För att svaret ska bli korrekt måste vävnadsprovet tas från det sjuka området och inte från omkringliggande frisk vävnad.

Annons
Annons

Vanligtvis sugs vävnadsprovet ut genom en grövre spruta, ofta under vägledning av ultraljud. Denna teknik (nålbiopsi) är mycket mer skonsam än ett kirurgiskt avlägsnande, eftersom den vävnadsbit som behövs för att patologen (läkaren som undersöker vävnadsbiten) ska kunna avgöra om det rör sig om cancer eller inte är mycket liten. Kirurgiskt avlägsnande görs genom att kirurgen skär ett litet snitt i bröstet och tar ut delar av eller hela den misstänkta knölen. Även om man tar bort hela knölen måste läkaren som regel göra ett utvidgat ingrepp om provsvaren visar på cancer.

En teknik för att kontrollera lymfkörtlarna kring bröstet är portvaktskörtelbiopsi. Cancer sprider sig nästan alltid till de kringliggande lymfkörtlarna först. Om det inte finns några tecken på spridning till någon av dessa lymfkörtlar är sannolikheten för spridning till andra ställen mycket liten. För att slippa undersöka så många lymfkörtlar använder sig läkarna oftast av en metod där man sprutar in ett radioaktivt ämne i tumörområdet för att se vilken lymfkörtel som dränerar området. Om det inte finns några tecken på cancer i den första ”portvaktslymfkörteln” som det insprutade ämnet kan spåras till är det mycket sannolikt att cancern inte heller har spridit sig till några andra körtlar. Denna lymfkörtel avlägsnas ibland redan i samband med biopsin men oftast vid den definitiva canceroperationen.

Oavsett hur provet tas är det alltid en läkare med specialistkompetens på bedömning av sådana vävnadsprover som tittar på provet (en patolog). Provet som tas ut måste först förberedas för undersökning (prepareras), så provsvaret dröjer normalt några veckor. På större sjukhus kan man få ett preliminärt provsvar samma dag. Om provet tas på ett mindre sjukhus kan det hända att man remitteras till ett större sjukhus om vidare utredning eller behandling behövs. 

Övrigt

Vävnadsprovet kan också användas till att avgöra hur bra cancertumören kommer att reagera på hormonbehandling och andra typer av mediciner. I samband med att sjukdomen utreds kan det även bli aktuellt att göra en del andra undersökningar. Lungröntgen utförs ibland för att se om cancern kan ha spridit sig till lungorna. Enstaka gånger utförs också andra bildundersökningar, som MR och CT innan definitiv behandlingsplan bestäms. I vissa fall sprutar man även in kontrastmedel via blodkärlen så att det blir lättare att upptäcka eventuella förändringar vid en bildundersökning.

Gradering av tumören

Tumören graderas utifrån sina egenskaper. För de lindrigaste och minst omfattande tumörerna kanske biopsin räcker för att man ska kunna göra detta, men vanligtvis görs det med säkerhet först när tumören har opererats ut, inte enbart utifrån biopsiprovet. Det innebär bland annat att närliggande vävnad och lymfkörtlar testas för mikroskopisk (osynlig) spridning.

Hur mycket bröstvävnad som måste avlägsnas beror på flera faktorer. Resultaten från mammografin, ultraljudet, biopsin och de observationer kirurgen gör innan ingreppet avgör ingreppets omfång. I vissa fall avlägsnas hela bröstet – en så kallad total mastektomi – medan det i andra fall räcker att avlägsna delar av bröstvävnaden, bröstbevarande kirurgi. Som regel avlägsnas också ett antal lymfkörtlar i armhålan om den så kallade portvaktskörteln har cancerceller i sig.

Sjukdomen stadieindelas av flera skäl, både för att avgöra allvarlighetsgraden och prognosen (hur man tror att sjukdomen kommer att förlöpa), samt för att avgöra vilken behandling som är lämpligast. Stadieindelningen säger något om hur stor tumören är, vilka delar av bröstet som är involverade, hur många lymfkörtlar som har angripits, samt om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen.

De minst allvarliga av de onormala provsvaren är CIS (carsinoma in situ). Detta är cellförändringar som ännu inte har hunnit utvecklas till en fullvärdig cancertumör, men där det finns en ökad sannolikhet att de utvecklas till en cancertumör. Om CIS konstateras måste man därför observeras noga, och som regel rekommenderar läkaren att vävnadsförändringarna tas bort.

Ju mer utbredda och ju större cancerförändringarna är desto högre stadium får tumören. Stadium 4 är den allvarligaste och mest framskridna cancern.

Prognos

Prognosen har förbättrats de senaste tio åren och mer än 80 % lever fortfarande fem år efter att diagnosen har ställts.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons