Behandling av bröstcancer

Allmänt om bröstcancerbehandling

Många faktorer spelar in vid behandling av denna sjukdom, och för att behandlingen ska bli så bra som möjligt måste man själv som patient vara delaktig i besluten om behandlingsupplägget.

Vad vill man ha information om? Finns det saker man helst inte vill bli informerad om? Läkarens bedömningar bygger även på en rad faktorer som man inte kan styra över – vilken typ av bröstcancer det är fråga om, hur allvarlig tumören är, om det är en tumör som svarar bra på hormonbehandling, storleken på brösten, allmän hälsa, ålder och om man fortfarande menstruerar.

Vad kan man själv göra för att behandlingen ska kännas lättare?

Bröstcancer är ett tillstånd som behandlas på sjukhus under cancerläkarens ansvar. Om behandlingen först och främst går ut på att lindra smärta kan stora delar av behandlingen utföras i hemmet.

Cancerbehandlingen leds av en onkolog (cancerläkare) och kirurg i ett teamarbete. Kirurgen ansvarar i regel för utredning och operationstegen medan onkologen har specialkunskap om den medicinska bröstcancerbehandling. En rad andra yrkespersoner deltar också i behandlingen, till exempel cancersjuksköterskor, kuratorer och strålningsterapeuter. Alla dessa har bred kunskap och erfarenhet av bröstcancerbehandling, och kan skräddarsy behandlingen.

Kirurgisk behandling

Kirurgens mål är som regel att helt avlägsna cancertumören. Kirurgi är hörnstenen i behandlingen, och den kirurgiska tekniken har genomgått en rad förbättringar det senaste decenniet. De ingrepp som utförs idag är betydligt mindre omfattande än de operationer som utfördes för bara några år sedan. Det finns dock enstaka former av bröstcancer där kirurgen inte ser någon annan lösning än att avlägsna hela bröstet.

Bröstbevarande kirurgi görs genom att kirurgen tar bort själva tumören och en del omkringliggande frisk vävnad. I regel tas även lymfknutor från armhålan bort samtidigt. Om man gör bröstbevarande kirurgi ska den alltid kombineras med strålbehandling. En sådan kombinationsbehandling ger minst lika goda resultat som borttagning av hela bröstet vad gäller sjukdomsåterkomst och överlevnad. Det finns dock många faktorer läkaren måste ta hänsyn till innan han eller hon kan erbjuda denna form av ingrepp. De viktigaste faktorerna är tumörens typ och utbredning.

Strålbehandling

Strålning verkar bara på de celler som träffas av strålarna, och behandlingsformen kallas därför lokalbehandling (i motsats till cytostatika (cellgifter) som verkar på hela kroppen). Strålbehandling ges vanligtvis fem dagar i veckan i sammanlagt fem veckor. Strålning är en smärtfri behandling med få biverkningar, men den kan irritera huden över strålningsområdet och ge upphov till en reaktion som påminner om solbränna.

Strålbehandling kan ges både före och efter bröstcancerkirurgi. Vid särskilda omständigheter kan strålning användas som enda behandling, men det är sällan tillräckligt eller tillrådligt. Oftast används strålbehandling efter kirurgi, och strålbehandling förbättrar långtidsutsikterna både vad gäller överlevnad och återfall. Trots att kirurgen gör sitt bästa för att avlägsna alla cancercellerna kan det bli några kvar, och det är dessa återstående cancerceller som strålningen kan ta bort. Efter bröstbevarande kirurgi ges alltid strålning efter operationen.

Strålbehandlingen påbörjas vanligtvis inte förrän fyra till sex veckor efter operationen, om inte patienten ska få cytostatika. Hos patienter som får cytostatika börjar strålbehandlingen två till tre veckor efter den sista kuren.

Cytostatika (cellgifter) och läkemedelsbehandling

Flera faktorer spelar in om man ska ha cytostatika. När ska cytostatika ges? Vilken typ av cytostatika och hur höga doser? Det finns flera typer av cytostatika. Vilken behandlingskombination och vilka typer som är rätt för just för den enskilde patienten måste bedömas fortlöpande. Hur man reagerar på medicinerna är också avgörande för vilken form behandlingen får.

Cytostatika är läkemedel som ska döda cancerceller eller hindra cancerceller att växa. Dessvärre är cancercellerna mycket lika kroppens egna celler, och cytostatikan verkar därför även på de friska och normala cellerna i kroppen. Det är speciellt de celler i kroppen som ofta byts ut som skadas av behandlingen. Sådana celler är först och främst blodcellerna – vita och röda blodkroppar samt blodplättar. Personer som behandlas med cytostatika löper därför ofta risk för infektioner (de vita blodcellerna är en viktig del av immunförsvaret), de kan bli anemiska (antalet röda blodceller minskar) och de kan uppleva att blodet tappar förmågan att koagulera (på grund av färre blodplättar). De vanligaste biverkningarna av en cytostatikabehandling är illamående och kräkningar, förlorad aptit, en känsla av svaghet samt fysisk och psykisk trötthet. Dessa obehag har man på senare år blivit allt bättre på att behandla. Sådana besvär är också lättare att tåla när man vet förklaringen till dem och att de är en del av behandlingen som krävs för att bli frisk.

De flesta typer av cytostatika ges direkt in i blodet, men några ges som piller. Oftast ges medicinen i cykler. Det innebär att de ges intensivt i några dagar och sedan får kroppen några veckor på sig att ta igen sig efter behandlingen. Denna cykel upprepas ett antal gånger, ofta sex.

Kirurgi och strålning har en mycket målinriktad effekt, men kan inte göra något åt tumörens spridning. Cytostatika verkar i större delen av kroppen, oavsett var cancercellerna befinner sig. Detta är särskilt effektivt på små spridningar som man inte är klar över och som ännu inte har utvecklat sig till någon påvisbar sjukdom. Cytostatika har därför ett värde som tilläggsbehandling till strålning och kirurgi. Ibland ges även cytostatika före kirurgisk behandling för att få tumören att dra ihop sig något och därmed göra operationen enklare för kirurgen.

Det finns också mediciner som särskilt används efter kirurgi och strålning och som inte räknas som cytostatika. Detta gäller framför allt hormonbehandlingar. Sådana mediciner har relativt få biverkningar och används ofta i upp till fem år efter att tumören har avlägsnats. Dessa mediciner tas vanligtvis som tabletter. Efter klimakteriet kan det vara aktuellt med så kallade aromatasinhibitorer. De hjälper till att minska risken för att cancern ska komma tillbaka.

Det finns många mediciner som håller på att utvärderas och som kanske kan ge ytterligare hjälp vid cancerbehandlingar i framtiden. Trenden är dessutom att bröstcancer upptäcks tidigare, vilket gör den enklare att behandla.