Medlemskrönika: "Vi är alla duktiga, vi som slutat röka"

Det är långt mellan gångerna som man tänker på cigaretterna, men ibland poppar det upp i huvudet och för det mesta är det när man väntar på något eller när man vill att tiden ska gå lite fortare för att det är något man ser fram emot. Då kan jag tänka att hade jag varit rökare så hade jag tänt en cigarett nu.

Men jag har aldrig i hela mitt liv, varit så säker på en sak som denna, att jag aldrig ska sätta en cigarett i min mun. Det finns inte. Och en av anledningarna är att jag inte vill sluta röka en gång till. Det tar för mycket energi och ork, det har varit jobbigt många gånger men så här i efterhand kan jag ändå ha lite svårt att ta fram den känslan som man ibland hade.

De här tankarna i början, att man aldrig mer skulle få röka, aldrig mer ha något roligt, aldrig mer få känna röken dras ner i lungorna. Ja ni läser ju själva, vad dumt man kan tänka. Vad har roligt med cigaretter att göra, egentligen, och av vilken anledning skulle livet helt plötsligt bli så tråkigt, bara för att man slutar röka? Jag tror ingen kan ge ett riktigt svar på det men jag vet ändå att många känner igen sig.

Man förknippade väl helt enkelt rökning med fest, människor att tala med, glada rökande människor som skrattar och har samma intressen, ja i alla fall intresset av att röka. Och om man då slutar, försvinner då dessa människor och fester? Nej, de gör ju inte det, man kan fortfarande umgås och ha roligt även fast man inte röker, jag lovar.

Jag har många gånger hört samma sak från olika människor som tycker att man är duktig då man slutat röka. De har också tänkt göra det men… "inte nu för snart är det semester och då ska vi ju"… "och sen blir det ju novemberlov och då brukar vi" och efter det kommer&nbspJul och sen sportlov och så vidare.

Jag har säkerligen sagt samma sak tidigare, men jag tycker idag att det egentligen bara är undanflykter, man vill inte sluta röka, inte helhjärtat i alla fall. För semester, Jul och Påsk kommer tillbaka varje år oavsett hur mycket eller lite man än har att göra. Alla som slutar röka kommer att uppleva den första Julen utan en cigarett eller den första påsken utan cigg, och det är tufft, men man överlever och när den tiden har passerat kan man inte förstå vad man egentligen gruvade för.

Själv valde jag ett datum för mitt rökstopp så att Julen skulle ha passerat och skolorna hade startat igen, jag hade en liten baktanke med det. Jag ville inte att yngsta dottern skulle vara hemma och eventuellt få se mitt humör, som jag trodde skulle bli betydligt värre än det faktiskt blev. Och jag började ju dessutom att jobba efter julledigheten och fick lite mer att sysselsätta tankarna med.

Min man slutade samtidigt som jag, och jag vet att det finns de som klarar av det och tycker att det är lättare då man är två. Visst kan det stämma för några men själv tror jag att det är väldigt svårt att två stycken skulle ha samma motivation att sluta, precis i samma stund som den andra personen.

Min man lyckades inte sluta röka, men jag tror att även hans tid kommer då han känner sig föreredd och stark nog att klara av det. Jag sa och säger fortfarande, att jag aldrig ska tjata på någon för att få dom till att sluta röka, för det hjälper aldrig, det ska komma från dig själv och du ska sluta för att du vill, inte för att det känns tvunget, eller för att någon annan tycker att du ska göra det.

Så här långt i efterhand, när jag tänker tillbaka på hur det var, så känns det som om jag tyckte att det var lätt, och det är nästan så att jag börjar tro att det kanske var så, för mig, därför jag hade bestämt mig och det fanns absolut inget annat alternativ. Jag försökte inte sluta, utan jag sa att jag ska sluta, det är stor skillnad.

Och med de orden hoppas jag att någon kanske fått en liten knuff framåt eller kanske en annan typ av motivation. Vi är alla duktiga, vi som slutat röka! Glöm inte det, och även ni som fortfarande funderar på hur ni ska gå tillväga: att ni är här, det är en början.

&nbsp