Reumatoid artrit (RA)

Reumatoid artrit (RA) är en kronisk, livslång sjukdom. Den angriper först och främst små leder på fingrar och tår, men kan med tiden också angripa större leder. Nya läkemedel och moderna behandlingsregimer har bidragit till att förbättra livskvaliteten för patienter med RA.

Uppdaterad den: 2015-09-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är RA?

Reumatoid artrit

Reumatoid artrit (RA) är en kronisk ledsjukdom av okänd orsak. Den karakteriseras av ledinflammationer som utan behandling orsakar att leder förstörs, livskvaliteten blir nedsatt och livslängden reduceras.

RA angriper särskilt perifera leder (fingrar och tår) och lednära vävnad. Sjukdomen orsakar efter hand att benvävnad och brosk förstörs och kan även ge förändringar utanför lederna.

RA debuterar oftast mellan 45 och 60 års ålder, men förekommer i alla åldersgrupper. Kvinnor drabbas två till tre gånger oftare än män. Cirka 0,5–1 % av befolkningen utvecklar RA och förekomsten ökar med åldern. Barn kan också få RA – juvenil idiopatisk artrit (JIA).

Annons
Annons

Orsak

RA är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar reagerar på okänd stimulering och angriper ledhinnan (synovia) i lederna. Det bildas efter hand en inflammationsvävnad som bryter ner ledbrosk och ben och kan ge invalidiserande skada på skelettet.

Det beräknas att 50 % av risken för att utveckla RA styrs av genetiska faktorer. Rökning är den viktigaste ickegenetiska riskfaktorn. RA verkar accelerera utvecklingen av ateroskleros (åderförfettning/åderförkalkning), vilket utan bra behandling leder till ökad dödlighet på grund av hjärt-kärlsjukdom.

Graviditet ger ofta ett förbättrat tillstånd. Månaderna efter förlossningen får dock cirka hälften av kvinnorna med RA ett skov i sjukdomen. Amning verkar sänka risken för debut av RA, medan p-piller inte påverkar risken för RA.

Annons
Annons

Vilka är symtomen på RA?

Upp till 75 % av patienterna kan ha flera månaders sjukdomshistoria med svaga och oklara besvär, som nedsatt aptit, nedstämdhet, trötthet, låggradig feber och viktminskning. Efter hand kan mer specifika besvär utvecklas. Under den första fasen är det vanligt med svaga ledsmärtor och morgonstelhet. Hos 10–15 % startar sjukdomen med en akut "explosion" av symtom i flera leder och med en generell känsla av att vara sjuk. Hos 15–20 % utvecklas symtomen subakut under några dagar eller veckor.

Karakteristiskt för sjukdomen är symmetrisk ledinflammation, det vill säga att samma leder på båda kroppshalvorna ofta är engagerade. Lederna i händerna är oftast involverade tidigt. Det typiska är att småleder är angripna, som handleder och fingerleder, men inte de yttersta fingerlederna. Inflammation i större leder förekommer också. Även tårnas grundleder är ofta angripna. Smärtor, svullnad och varma leder finns vanligen. Käklederna kan vara tidigt angripna och en tredjedel har reumatism i övre delen av ryggraden.

RA kan också medföra sjukdom i de inre organen.

Hur diagnostiseras tillståndet?

Läkaren utgår från en rad kriterier. Det handlar om ledförändringar, blodprov och symtomens varaktighet. Följande förhållanden ökar sannolikheten för diagnosen RA:

  • Ju fler småleder som är inflammerade, desto högre är sannolikheten att patienten har RA.
  • Positiva antikroppsprover (reumatoid faktor (RF) och anti-cyklisk citrullinerad peptid (anti-CCP)).
  • Förhöjt CRP och SR (sänka).
  • Varaktighet längre än sex veckor.

En systematisk undersökning av kroppens olika leder genomförs. 

Prover och undersökningar

Reumatoid faktor kan påvisas i blodet hos 70 % av RA-patienterna. Den kan emellertid också finnas vid en del andra reumatiska sjukdomar, och förekommer hos 5 % av den friska befolkningen. Anti-CCP-antikroppar är ett nytt prov som i ökande grad har tagits i bruk, och som är bättre på att utesluta dem som inte har RA (högre specificitet).

Både sänka och CRP är i regel förhöjt, medan blodvärdet vanligen är lågt när sjukdomsaktiviteten är hög. Undersökning av ledvätskan visar ett för högt antal vita blodkroppar i angripna leder.

Röntgenundersökning utförs oftast, men det tar tid innan sjukliga förändringar syns på bilder. Man kan se nedbrytning av benvävnad (usurer, erosioner), kalkförlust i skelettet nära angripna leder och felställningar. Ultraljud, skintigrafi och magnetkameraundersökning kan visa inflammationsförändringar i ledhinnorna långt innan skador på benvävnaden går att påvisa vid röntgen.

Behandling

Det är viktigt att bibehålla och förbättra rörligheten och funktionen i angripna leder genom att förändra vanor och arbetstekniker. Riktig rörelse- och muskelträning är av största vikt.

Läkemedelsbehandling

Det finns ingen läkande behandling, en rad läkemedel dämpar dock sjukdomsaktiviteten och lindrar smärtan. Det finns ett stort antal läkemedel och det är reumatologens uppgift att välja och leda behandlingen vid RA.

Sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (disease modifying antirheumatic drugs = DMARD) är den viktigaste läkemedelsgruppen vid RA. Dessa läkemedel påverkar själva sjukdomsprocessen genom att minska ledsvullnad och smärtor, begränsa ledskador och förbättra ledernas funktion. DMARD-preparat får i de flesta fall sjukdomen under kontroll.

Vid allvarlig ledinflammation kan tidig behandling med DMARD-preparat försena utveckling av skador i lederna. Exempel på sådana läkemedel är:

  • Metotrexat. Är ett cellhämmande läkemedel som används för sin immunreglerande förmåga. Mycket effektivt vid RA och används i lägre doser än vid cancerbehandling. Det mest använda läkemedlet, effekt efter fyra till åtta veckor.
  • Sulfasalazin. Kombineras ofta med andra antireumatiska läkemedel. Används ibland som förstahandsval vid lindrig sjukdom. Effekten kommer efter fyra till åtta veckors behandling.
  • Antimalariamedel. Har använts i många år mot RA och andra reumatiska sjukdomar. Effekt först efter två till sex månader. Kombineras ofta med andra antireumatiska läkemedel för optimal effekt.
  • Kortisonpreparat. Tas som tabletter eller som lokala injektioner i leder. Dämpar inflammationen och hämmar immunförsvaret. Används ofta i kombination med DMARD-preparat i behandlingsstarten. Dessa läkemedel har också många biverkningar beroende på dos och behandlingslängd.
  • Biologiska medel. Den nyaste gruppen av läkemedel vid RA. Används vid aktiv sjukdom som inte har svarat tillfredsställande på behandling med metotrexat eller annan DMARD-behandling eller vid mycket aggressiv tidig RA. Några av preparaten ger effekt redan efter två veckor. Det finns risk för både kort- och långtidsbiverkningar, de är mycket dyra och endast kostnadseffektiva om DMARD-preparaten inte ger effekt.
    • Det finns indikationer på att behandling av reumatoid artrit med kombinationer av biologiska läkemedel och standardbehandling med antireumatiska läkemedel, t ex metotrexat, kan vara förknippat med ökad risk för allvarliga infektioner, t ex pneumonier, jämfört med standardbehandling enbart.

NSAID-preparat (till exempel naproxen, ibuprofen, med flera) har inte samma goda effekt på sjukdomsförloppet som DMARD-preparat. Läkemedlen i denna grupp ger smärtlindring och dämpar i viss grad inflammationen. En nackdel är fara för biverkningar från mag-tarmkanalen, som exempelvis utveckling av magsår. Därför kombineras ofta denna behandling med användning av syrahämmande medel (till exempel ranitidin eller omeprazol).

Fysioterapi

Det är viktigt att stärka muskulaturen runt de angripna lederna, och att återuppbygga fysisk styrka efter eventuella operationer. Fysioterapi är också bra för att förhindra att leder stelnar i ofördelaktiga positioner. Bassängträning verkar både smärtstillande och muskelstärkande. Värme och kylande behandling kan ge smärtlindring.

TNS (stimulering av hudnerver) och akupunktur kan provas för smärtlindring.

Arbetsterapi

Många med RA behöver tekniska hjälpmedel för bostad och arbetsplats. Anpassade avlastande stöd som lindrar belastningen direkt mot lederna kan också vara viktigt.

Ofta är det nödvändigt att anpassa arbetsplatsen för att det ska gå att arbeta. I vissa fall kan det också bli nödvändigt med omskolning.

Kirurgisk behandling

Många patienter med RA får förstörda leder som kräver kirurgisk behandling. Proteser kan ersätta nedbrutna leder och att ta bort hinnan (synovia) som täcker insidan av leden kan ge bättre rörlighet. Att steloperera en led ger smärtlindring och att exempelvis steloperera tummen kan bidra till bättre handfunktion.

Andra åtgärder

Regelbunden fysioterapi, egenträning, arbetsterapi, och rehabiliterande verksamheter med multidisciplinära team kring patienten är av betydelse. Sol och värme ger ofta smärtlindring och bättre rörlighet.

Många har glädje och nytta av att anmäla sig till en patientorganisation.

Prognos

RA är en livslång sjukdom som varierar i allvarlighetsgrad från allvarlig funktionshämning till mindre allvarlig sjukdom där det är möjligt att leva nästan som tidigare. Att kombinera metotrexat och nya biologiska medel kan leda till förbättring (remission) hos en stor grupp av RA-patienterna. Att identifiera sjukdomens allra tidigaste symtom och tidigt påbörja behandling är prognostiskt betydelsefullt.

Dödligheten är ökad i förhållande till den friska delen av befolkningen. Det finns ökad risk att få hjärt-kärlsjukdom, infektioner eller njurskador som komplikation till långvarig sjukdom och behandling. Strävan efter tidig inflammatorisk kontroll av sjukdomen, särskilt hos nyinsjuknade, liksom en bredare behandlingsarsenal kan minska risken för livshotande komplikationer, därför ökar levnadsåldern hos RA-patienter.

RA är ett tillstånd man måste lära sig att leva med. Sjukdomen kan periodvis medföra begränsningar i livet. Under perioder med svåra sjukdomsangrepp kan det vara nödvändigt med inläggning på sjukhus, men det är för den stora majoriteten tillräckligt att gå på öppenvårds- och dagvårdsbesök hos reumatologspecialist.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons