Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Min sambo upplever saker som aldrig har hänt.

Jag oroar mig för min sambo men vet inte riktigt var jag ska börja eller hur jag ska göra. Han är oftast väldigt glad och positiv till livet. Han bara bestämmer sig för att må bra, ungefär. Han har också lite svårt att förstå psykiska problem som depression och ångest, det är ju bara att må bra som sagt. Jag tror att detta gör att han sällan eller aldrig hanterar motgångar och svåra situationer särskilt hälsosamt. Han bara trycker undan dem och mår bra, bearbetar inte. Han kan däremot tända till ganska lätt och bli högljudd och svära ifall något t.ex. går sönder eller inte fungerar. Han är överhuvudtaget ganska svart eller vit, principfast så att man vill kräkas ibland. Jag skulle säga att han har en borderlinepersonlighet, men han har ingen diagnos. På senare tid har han börjat bli arg på mig, skrika och svära för att sedan gå iväg. Detta händer bara när han har druckit. Han blir jättearg på mig och är helt övertygad om att jag gjort eller sagt saker som aldrig inträffat. Jag ser på honom, jag förstår att han verkligen tror det här. I hans värld är det på riktigt. När jag frågar honom vad jag sa eller gjorde kan han inte svara (för det har ju inte hänt). Men han är fortfarande arg och övertygad om att jag t.ex. skrikit på honom, skällt på honom, pratat skit om honom som han råkat höra. Men han kan som sagt inte svara på exakt vad jag sa som gjorde honom arg. Detta har hänt ett par gånger nu och det oroar mig. Vad får han de här, nästan paranoida, idéerna ifrån? Oftast lyckas jag efter ett tag prata honom till rätta och lugna ner honom, ofta genom att återberätta kvällen, kolla att han minns, "vi gick ju där och då var vi sams, sen åkte vid dit och höll handen och var sams, när gjorde jag de här sakerna?" Senast det hände var igår, vi lämnade tillsammans festen vi var på, vi var sams och bestämde båda att vi skulle åka hem. På vägen pratar vi med lite människor, alla är trevliga och han också. På spårvagnen hem blir han sedan arg på mig, säger att jag ljuger och att jag varit jättearg på honom, skällt ut honom efter noter utan anledning. Det slog över på en sekund. Flera, flera gånger frågar jag honom vad jag sagt och gjort, säger att jag inte alls varit arg på honom. Han lugnar sig inte och först långt senare när vi är hemma lyckas jag få honom att förstå att vi inte alls bråkat utan att allt var bra tills han utan anledning blev arg. Han blir då rädd och gråter. Jag har sett honom gråta en gång på de nio år vi känt varandra och det var på hans väns begravning. Han förstår att det bara är i hans huvud och jag förstår att det skrämmer honom. Det skrämmer mig med. Vad är det som händer med den viktigaste människan i mitt liv? Ursäkta att det blev så långt. Jag hoppas verkligen, verkligen att du kan hjälpa mig i rätt riktning! Han själv vill inte prata om det och jag tror det är för att han är rädd. Speciellt med hans egen inställning till psykisk ohälsa. Hur kan jag hjälpa honom? Vad händer!?

Svar:

Hej! Vilken svår situation! Vad som pågår med din man kan jag inte veta, men det kan vara riktigt allvarligt. Att uppleva saker som inte har hänt som verkligt, hamnar i psykos-området, och din man behöver självklart utreda detta. Alkohol i kombination med vissa mediciner kan vara orsaken, men det kan även vara förändringar i hjärnan som påverkar. Så till din situation. Att bli utsatt för aggressivt och impulsivt beteende är misshandel. Du blir helt säkert rädd och har mer och mer fokus på detta i ditt liv. Det är misshandel. Att han sen inte vill prata om det eller åtgärda detta är helt oacceptabelt sätt från din synvinkel. Du kan väl inte godta det? Du behöver prata med honom när han är lugn och beskriva din situation. Sannolikt har han lite minnesluckor och upplever inte situationerna som du. Du behöver berätta för honom hur detta är för dig. Om han inte vill göra något efter att du har klarlagt hur detta påverkar ditt liv, tycker jag du behöver sätta ultimatum - och sen agera på hotet. Öppenpsyk i ditt landsting kan hjälpa honom, genom att titta på hans eventuella medicinering i kombination med alkohol - eller kanske det behövs en mer grundlig utredning. Ju snabbare man kommer under utredning när något är fel, desto bättre prognos. Låt honom läsa ditt brev och mitt svar. Jag blev berörd av ditt brev, som är tydligt, omsorgsfullt och skrivit av en rädd person. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Annons
Annons
Annons
Annons