Forum Psykiatri


Tankarna som utlöser ångesten...

Hej!Jag är en kvinna på 42 år som har panikångest och haft det i ca 10 år nu.Jag har gått i KBT och även individuell psykoterapi och psykosyntes. I allt ca 60 terapitimmar.Jag tar även antidepressiv medesin sedan 8 år tilbaka på grund av en djup svacka jag hade då med GAD och depression.
Idag mår jag ok, jag har stunder av lugn och glädje som ibland (vecko eller månadsvis) avbryts av stark ångest som ibland utvecklas till panikångest. Jag ser oftast en mening med mitt liv och trivs med min familj och mina vänner och har ingen depression.
Jag upplever att en del av de tankar som utlöser min ångest bygger på ett dåligt samvete över mänskligheten och alla problem vi ställer till med på grund av girighet och avsaknad av empati. Min syn på världen idag har fått mig att bli vegetarian och handla etiskt rätt så mycket det går. Jag äger ett företag där jag jobbar med hållbara och miljövänliga produkter och jag försöker påverka min omgivning så mycket det går genom att sprida kunskap inom mitt arbetsområde.Jag upplever själv att alla de val jag gjort för att förbättra mig själv och min lilla värld är "tack vare" att jag får ångestattacker som öppnar upp för sanningar jag annars blundar för. I ångesten ser jag med en annan klarhet hur hemsk människan är och blir någonstans arg och handlingskraftig. Jag upplever att jag annars går runt och blundar för att slippa må dåligt, och detta ger mig dåligt samvete då jag såklart alla gånger skulle välja att må bra istället för alla dessa ångestattacker... Det som gör mig kluven inför detta är att när jag mår bra och inte har ångest kan jag märka hur jag lätt skulle kunna bli en "lättsinnigare" person som inte brydde mig så mycket om att försöka påverka, samtidigt som jag mår otroligt dåligt och helst vill slippa ångestattacker/panikångest. Under ångestattackerna är jag ofta räd för att fastna i det mörka och inte kunna fortsätta leva med glädje och önskar jag slapp dessa attacker... Oftast när ångesten försvinner går jag omkring med rädslan för att den ska komma igen trots att jag med KBT fått lära mig att den inte är farlig, bara obehaglig.En sak till, när jag mår bra ser jag såklart allt det fina som människor har och att det finns många som är empatiska och hjälpsamma.Lite tips och råd och kommentarer tas gärna emot!

Annons
Annons
Annons