Forum Psykiatri


Psykisk sjukdom

Hej! Jag har en slags psykisk sjukdom, för varje gång jag ska till skolan så får jag typ kväljningar, och jag får det på morgonen antagligen för att min hjärna relaterar till det, för detta har hänt för flera år sedan, kom tillbaks bara för någon vecka sedan, bara sådär. För på helger så händer ingenting, jag får inte kväljningar, men på vardagar så kommer det flera stycken, speciellt när jag har slem i halsen, eller är för torr.
När jag sysselsätter mig dock, typ sitter ner och lyssnar på musik eller tittar på film så glömmer jag bort det, men när rasten är slut så kommer det tillbaka. En ond cirkel helt enkelt. Jag tror lösningen är att glömma att det finns/har hänt.
Eller vad säger ni?

Hej spartan048!!
Hemskt det är o att behöva känna så inför skolan. Du har själv tagit fram en strategi för att hantera din situation - använd den. Fingerar det, så är det väl toppen. Skulle det däremot inte ge någon förändring, gäller det att försöks utröna vad dina symptom härrör sig från. Psykiskt sjukdom kan du nog lägga på hyllan, om du inte har ytterligare symptom i kombination med dina kväljningar. Tycker det låter som att det finns någon händelse eller pågående situation på skolan, som du känner stort obehag inför. Eller rent privat, där kanske en orolig situation föreligger hemma, o att den oron förstärks, då du ska till skolan. Då är man inte i situationen det handlar om, o kan ha effekten att man inte har situationen under kontroll. Så länge man befinner sig mitt i, vet man åtminstone vad som händer. Även om det inte är något positivt. Oro uppstår i ovissheten av vad som händer, vad som väntar när man är där. Efter skoltid o på helger o annan ledighet, kanske du har det.. Oklart huruvida du har aktiviteter utanför skolan o hemmet. Om du har det - hur känner du inför o under det? Jag har själv haft liknande symptom, där jag varje morgon, kastade upp, innan jag åkte till jobbet. Efter det - så var det inget mer. Detta pågick över långt tid, år., för min del var det främst orsaker i mitt privatliv, samtidigt som jag hade ett krävande jobb med stort ansvar. Älskade mitt jobb - verkligen!! Så för min del var det en rörig o orolig situation, rent privat, som var orsaken. Att ta tag i den orsaken, tog tid, men symptomen upphörde efter förändring plus en längre återhämtningstid, för läkning. Ibland kan saker bli lättare, bara man har någon att prata med, om saken. Någon man känner tillit till. Finns det? En utomstående ser situationen utifrån o kan då "titta på situationen" utifrån det perspektivet, vilket är lättare att se mönster som visar på symtom i ett sammanhang. Har du ingen i din närhet att vända dig till, tycker jag att du ska söka kontakt med skolans kurator. Stöd behöver du o vända på detta - att kunna gå till skolan utan oro, är vart barns rätt. Lycka till!!

Annons
Annons
Annons