Forum Psykiatri


liten fortsättning på våld är rädsla

Sedan har vi den andra sidan, det rädslan skapat otryggheten skapat, behovet beroendet i våld eller asociala beteenden,
det psykiatriker eh har kunskap om då de drogar människor för att hämma imulser och genomd detta tro beteenden förrändras,
Det är ej så enkelt som att bara vilja,
Och kroppens kemi är avgörande!!! ej psykiatrikers kemiska substanser,
nä för de kan ej förrändra vem man är,
och de sug de beroenden som finns i den identitets utvecklingen,
Ett samtal igår.
fick mig att processa saker halva natten,
kunde fan ej släppa situationen och mitt analyserande av det,
samma snubbe som är på väg ut,
ja en våldspersonlighet, en självhävdande personlighet,
en snubbe vars enda samtals ämnen egentligen rör sig kring våld eller sina affärer på auktions sajter,
åtminstone med mig,
det är enkel riktade dialoger då jag ej köper saker på saiter, då jag ej hävdar mig med våld och attityder,
 
vi kom ihop oss lite verbalt i matkön igår,
denna hävdar gång på gång att kemikalier har hjälp den att förändras, 
att den ej längre är kriminell, ej längre sysslar med våld,
 
jag vete fan om det är jag som förväntar mig för mycket,
ja att denna ska förstå att ens våld är ej över, innan man slutar ha ett behov att hävda sig,
utåt sett framstå som väldigt våldsbenägen, utåt sett skryta om våld,
utåt sett framstå som farlig,
 
min personliga resa har varit att jag själv delvis varit självhävdande,
det var på 80-90 talet,
på den tiden så förstod jag ej att det ej bara hänger på viljan, jag trodde det räckte med att vilja,
så jag ville släppa den antisociala livsstilen,
var trött på droger på kåken på samma repris gång på gång,
där man träffade samma snubbar gång på gång,´och snacket självhävdande var det samma gång på gång,
det stod mig upp i halsen,
så från mitten på nittiotalet sökte jag mig till drogfria placeringar,
jag gjorde väl sammanlagt runt tre år drogfritt på anstalt mellan 94-98, under dessa fyra år han jag mucka ett par gånger,
båda dessa gånger,
sade jag att nu får det vara nog, då jag satt var det enkelt att säga så,
jag deltog o 12 stegs program, jag arbeta till en del kognitivt med mig själv trots att jag inte arbetade mig in i programmet,
jag var närvande växte i kunskap medvetenhet om mig själv mina beteenden mina beroenden,
men jag arbetade ej aktivt med detta,
 
varje gång jag mucka sa jag till mig nu är det ett annat liv som gäller,
nu får det vara nog,
jag kom  ut och häll mig som längst 6 veckor,
innan min lilla antisociala personlighet ej fixade detta känslomässigt, det vart för tungt för ensamt,
det kändes totalt främmande,
att ej ha mina polare mitt tidigare sett att vara tänka känna,
jag föll tillbaka, båda gångerna jag försökte, jag hajade inte ett skit, jag hade ju bestämt mig, 
men mina känslor ja de fixade ej det jag enfaldigt trodde jag skulle fixa på institutionen ja då jag bestämde mig de två sista gångerna,
 
vad jag vill säga det är ej så enkelt som att tro att man ska göra något bestämma något förändra livet,
visst det är enkelt då man sitter inne,
ja jag hade ju ej ens problem med att hålla mig drogfri de tre åren på kåken,
därav så var det ju lätt att lulla sig själv med en amsaga att jag skulle minsann ej knarka ute heller,
jag trodde på det,
 
saken är den att jag ute hela mitt vuxna liv sedan barnben bara hade droger alkohol våld brott,
inne är man trygg.
ute är en annan femma,
då jag hade en permis efter ett år drogfritt eller så,  så kändes det redan i grinden som ett knytnävsslag i magen,
drogsuget,
det jag inbillat mig att jag ej hade längre, ja jag hade ju ej haft problem att vara drogfri på kåken,
så redan där kom tvivlet,
va i helvete,,,
jag åkte på den permission hem till morsan, jag har för mig jag hade tre dagar 72 timmar
varför jag har för mig det då jag ej var i permissions gång,
ja man måste göra en permis på 48 först för att få 72 nästa gång,
 
det vet jag ej kan jag ha fått en massa res tid så att det närmade sig tre dagar möjligt,
men hur som,
jag var ute två dagar eller en och en halv, sedan sög det så mycket att jag blev rädd,
jag åkte tillbaka innan permissionen var slut,
jag hade hajat att det ej var så enkelt som jag intalat mig,
 
från detta gjorde jag en eller två drogfria volter till ganska snabbt efter.
tog en djupare tag i tolvstegs tänkandet släppte mera av min attityder. läste på allt jag kunde om personlig utveckling,
läste levnads historier av människor som brutit sina missbruk och asociala beteenden,
 
inte ens detta räckte,
men jag hade detta i bagaget, 
det skulle dröja ytterligare ett par år innan jag till slut var ute nykter drogfri och i en annan miljö än den antisociala
i runt 6 år,
till jag fick tog ett återfall,
 
det är lätt att bygga luftslott, tro att det ska bli annorlunda att man ska förändra, att man är förändrad,
medans man sitter,
man har viljan man har tron och man har hoppet,
men det räcker ej med viljan tron hoppet.,
då ens hela tanke känsloliv har levt som det levt i hela ens liv, då allt som varit ens verklighet,
alla ens tidigare känslor tidigare tankar gör sig gällande hela ens tidigare programmering,
då räcker ej viljan tron hoppet,
 
visst någon kan kanske klara det,
jag känner bara ingen som gjort det, jag vet att de flesta av mina polare någon gång försökt.
det räckte ej hela den tidigare programmeringen drog en tillbaka,
 
jag vet att då jag till slut var nykter ute i sex år,
och utanför alla asociala kretsar,
så hade jag delvis omedvetet delvis medvetet, då jag även var kristet troende,
omprogrammerat mig själv,
till att ej längre hävda mig på asociala beteenden eller våld,
hur vet jag det,
den medvetna processen var att jag i månader bröt alla impulser alla sug efter att bryta,
efter att stjäla,
efter att jag av en tolvstegs programmering under några år och av en tro på Jesus hade släppt
mina drog sug,
 
så hade jag hela det enda mina känslor tankar kände till vad jag mått bra på tidigare,
fått endorfin dopamin utlösningar på tidigare,
brott jag begått sedan barns ben,
detta var jag nu tvungen att av programmera mig ifrån,
för detta blev jobbigt för mig,
jag var kristet troende och jag kände sug efter att begå brott hela tiden,
dessa impulser dök upp i varje situation jag tidigare hade agerat med brott i,
stjäla stjäla stjäla,
jag tyckte det var skit jobbigt,
så jag gjorde upp detta ett att bryta detta tanke känslomässigt det tog några månader,
av att ständigt vara medveten om mina egna tankar känslor impulser sug behov,
och i varje tanke som uppstod av ett sug en impuls att stjäla,
så tänkte jag konsekvens tankar såg känslor hos en fantasi figur som blev utsatt för min fantasi brott,
och fantiserade kring hur de skulle uppleva känna detta,
ja att vara kränka av brott jag begått emot dem,
 
det tog några månader men impulserna tog slut, suget efter mitt eget dopamin endorfin  tog slut,
ja min hjärna var under hela mitt liv som antisocial min bidrags givare av kemiska välbefinnande substanser
varje gång jag gjorde brott, eller agerade med våld,
detta var en kamp mot mig egen hjärna, och dess sug, 
hur jag lärt mig att ska välmående tidigare,
hela min livs tidigare inprogrammering var vad jag hade att ta mig an kämpa emot,
 
jag visst ju en hel del om personlig utveckling tanke kraft,
hade jag ej vetat sånt,
ja då hade jag fallit för suget och återgått till den antisociala personligheten,
ja och fortsatt skapa välmående dysfunktionellt,
 
så jag menar snacka är enkelt,
att förändras är logiskt, utan det logiska blir en förändring ej enkel,
de flesta av mina polare har försökt gång på gång till de till slut ger upp,
och väljer att fortgå leva som de gjort,
för de försöker och suget efter det gamla drar dem tillbaka,,,
för hur det än är så är man någon något i en antisocial kriminell miljö,
man har en gemenskap,
man har en trygghet, man är någon något,
 
och detta plus suget efter spänning, adrenalin dopamin endorfin.,
ja detta alla beteenden genom livet gett en,
det styr en det är en kamp,
den tidigare programmeringen vinner för det mesta, om man ej är logisk vet vad man gör,
 
så då¨jag ser upplever något som var jag för femton år sedan,
ja självhävdande i våld eller beteenden,
så ser jag återfall,
för det är ej bara att vilja,
det går inte så enkelt,
sedan är detta med att programmera om sig ja eller att ej falla för sitt sug tillbaka,
olika för olika människor,
men en sak är säker det är bara att vilja,
det räcker ej,
 
ej för mig tidigare ej för alla jag känner som velat och försökt.
men det är som sagt individuellt,
en del kan ju sluta med droger på bara vilja, att sluta leva tänka känna antisocialt är samma kemiska belönings system,
dvs kan vara lika starkt beroende som droger eller alkohol,
ja drog alkohol problem spel beroende köpberoenden matberoenden,
ja det är alla pga samma kemiska belönings system,
och det behövs en plan, 
ett logiskt sett att hantera suget som uppstår,
annars ger man efter till slut,
 
att tro något annat är att ha den biten kvar,
ja att upptäcka, ja det är ju så det är, känslorna driver oss tillbaka,
i olika mån då vi är olika beroende,
och i olika mån då våra inprogrammeringar i antisociala tankar känslor och beteenden,
är olika djupt förankrade,,
men det är ej bara vilja, vara tro bara hoppas,
så är det få som löser sina beteenden eller beroenden, eller sitt våld,
 
jag ser det som så, att så länge man har behov att hävda sig genom beteenden genom våld, så länge är det den identiteten den man skapar under livet, som styr som till slut drar en tillbaka, jag ser det som att hävda sig själv är ej bara att presentera vem man är, eller varna för följder som sker om man kränks, omedvetet så är det så, det är också att torrknarka, ja varje gång man glamoriserar tidigare beteenden skryter om tidigare beteenden jämn-för tidigare beteenden, i våld eller andra antisociala beteenden, så ger hjärnan samma rus man fått hela livet av endorfiner dopamin adrenalin, detta bär man ej medveten om, det betyder för mig att man ej löst sin identitets problematik, man har behoven kvar beroendet i den identiteten kvar, dvs i sina beteenden,  sedan om man vill tro att man förändrats att livet är helt annorlunda då man kommer ut, då menar jag på att man sysslar med självbedrägeri, jag talar av egen erfarenhet då jag sysslat med just detta då jag trodde jag kunde bryta mina beteenden eller beroenden på vilja, detta har ej psykiatriker eller psykologer kunskap om, ja att dessa identiteter av beteenden är beroende identiteter i olika grad är beteenden ett beroende, därav spelar det ingen roll hur jävla länge man låser in dem eller drogar dem, då de blir fria så drar deras känsloliv dem tillbaka, ifall de  utvecklas kognitivt, förändras i sitt sett att identifiera sig själva spegla sig själv, upphör att hävda sig själv, därav menar jag på att de okunnigt försöker lösa beteenden eller våldsproblematik, därav är all statistik ständiga återfall, man löser ej identitets utvecklingar av beteenden med förvaring straff eller kemikalier, det är endast individen som kan lösa detta genom kognitivt växande,
 
 

Annons
Annons
Annons