Forum Psykiatri


Forumtråd: Himmel+helvete

Hej.
Ska försöka fatta mig kort.
Är 41 år & har bakom mig en mestadels bra barndom, dock med en far som var alkoholist (idag nykter sådan)
Jag förstod tack vare en fantastiskt beskyddande mor aldrig ens att han drack. Tyckte bara att han var en oberäknelig människa som man aldrig visste var man hade. Tror att alkoholen bara förstärkte det riktigt stora problemet; depression.

Vet inte hur mycket det påverkat mig men tror absolut att jag fått svårare att lita på folk & tycka att "själv är bäste dräng".
Jag har liksom många i släkten beroende/självmedicinerings-genen.
Är en 100% hsp. Högkänslig. Har läst massor om det & känner igen mig i allt. Orolig uppväxt kan ju dessutom förstärka personlighetstypen vilket jag kan skriva under på.

Jag har så länge jag kan minnas mest pendlat mellan lätt nedstämd & rejält deprimerad. Inte alltid kopplat till omgivningen utan ganska slumpartat.
Sökte för ett par år sedan hjälp. Fick sertralin & löfte om att få prata med psykolog som fortfarande inte infriats. Har inte tryckt på mycket om det då jag är en grubblare & det känns som att jag tänkt varje tanke som finns att tänka redan. Självklart kan det hjälpa att få bolla med ett proffs men..... Sertralin var inte bra. Tror jag fick en för hög startdos oxå. Biverkningarna var mer framträdande än verkningarna om man säger så.
Gav inte upp. Bytte till Citalompram 5mg.
Jag svarar väldigt starkt på medicin. 5mg ska ju bara vara en startdos men vände upp & ner på hela mitt liv. När jag ökade till 10 fick jag bara mer biverkningar inget annat.

Nu hände följande: Jag blev en filbunke..
Ingen nedstämdhet. Ingen glädje. Inget inget.
Oerhört trött. Ointresserad av livet men stabil. Slapp jag bara engagera mig i någonting så kände jag mig väldigt harmonisk. Fantastiskt effektivt piller måste jag tillstå men snart började jag bli så uttråkad att det blev som en depression i sig.
Men det var som en skön paus från kaoset i skallen.
Bäst har jag mått under utsättningen konstigt nog. Helt euforisk under typ en vecka.
Sen kommer de mörka tankarna tillbaka med massor av irritation över livets måsten, neddragningar & skattehöjningar, Trump. You name it.
Där är jag nu.

Skriver här med förhoppning att någon känner igen sig & t.ex kan tipsa om andra piller. Rubriken kommer sig av att piller uppenbarligen kan göra underverk, men hittills inte utan olidliga nackdelar.
Det känns som att jag behöver medicinering för att inte vara en bitter jävel som ibland faller ner i svarta hål. Men jag har inte hittat rätt än.
Förhoppningsvis gör jag det nån gång..

Du måste trycka på om psykolog det kan vara lång väntetid, man får stå i kö, jag fick börja efter 1 år. Psykologen ska först göra en bedömning av dig. Man ska inte umgås med personer som överhuvudtaget har en negativ inverkan på en. Om du har en husläkare så ska du inte ha så höga förväntningar, men en psykiatri läkare ska kunna olika mediciner och vilken verkan de har och man kan ha olika kombinationer, ex så har jag valdoxan +voxra+brintellix+lamictal+intuniv+imovane och theralen. Sen finns det ECT som man kan få och sen finns det mediciner från väldigt långt tillbaka som man kan få, tricykliska läkemedel

Skriv ett inlägg i diskussionen
Annons
Annons
Annons