Forum Psykiatri


13 årig pojke med Aspbegers

Min son har en 13 årig son med diagnosen Aspbergers. Föräldrarna till pojken har aldrig levt tillsammans och mamman till barnet har i alla år saboterat umgänget och därför är det sällan min son får träffa sin son. Mamman har alltid insisterat på att hon ska vara med när dom träffas och det har bara varit ett par timmar. Nu säger mamman till min son att pojken inte vill träffa sin pappa längre. För en tid sedan fick min son papper från dom sociala myndigheterna att pojken har fått diagnosen Aspbergers på ett ställe som heter Prima liv där det finns personal som har gett honom den här diagnosen. Min son har varit i kontakt med pojkens skola och lärare och hon säger att hon ser inget avvikande alls överhuvudtaget hos honom. Borde inte läraren ha sett något symtom eller avvikande hos honom? Jag är så orolig att han har fått fel diagnos. Innan barnet kom till världen var hon hos oss några gånger och vi fick en konstig uppfattning om henne.Hon verkade underlig och svarade nästan aldrig på tilltal och tittade aldrig upp på oss. Jag tänkte först att hon var mycket blyg men sedan var det fler iakttagelser av min man och mig och en äldre son som gjorde att vi förstod att det inte stod riktigt rätt till med henne. Min son har kontaktat Familjerätten i mammans kommun men utan framgång. Vi förstår att hon är mycket bra på att manipulera folk. Hon har sagt till Familjerätten att vår son också har Aspbergers men har bara inte fått diagnosen ännu. Vår son har inte Aspbergers och inte heller någon annan psykisk sjukdom. Jag och min man har aldrig fått träffa barnbarnet mer än ett par gånger för flera år sedan och då var det med dom sociala myndigheternas hjälp i hennes hemkommun. Han var en pigg och mycket social pojke. Vi sörjer så att vi inte får träffa honom. Jag har försökt att skriva och vädja till mamman om att få träffa honom men hon svarar aldrig. Vår son är nästan rädd för henne eftersom hon får mycket kraftiga raseriutbrott ofta. Att det är så här i ett land som Sverige att pappan inte får sina rättigheter. Han har anlitat advokat och fick Gemensam vårdnad men det förändrade ingenting. Mamman gör precis som hon vill. Nu är min man och jag tillsagda av Famljerätten att vi inte får ge vårt barnbarn födelsedagspresenter och Julklappar längre. Vi har aldrig sagt något illa till mamman. Vi tycker allt det här är så hemskt. Vi kan ingenting göra. Jag vill också säga att i utredningen papperna som min son fick så står det att mamman bor tillsammans med en man som har diagnosen Borderline.

Det är tyvärr ofta så, jag har manliga vänner som inte heller fått rätt till sina barn, där mamman är psykiskt sjuk. 
Asperger är dock klassat som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och inte sjukdom. Jag har själv Asperger. 


krasses
Det är tyvärr ofta så, jag har manliga vänner som inte heller fått rätt till sina barn, där mamman är psykiskt sjuk. 
Asperger är dock klassat som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och inte sjukdom. Jag har själv Asperger. 

 


Jag förstår inte detta med er sonson!
Mamman tillert barnbarn är tydligen mycket manipulativ.
Dessutom blir ju inte förhållandet bättre av att hon bor med någon,som har borderline.
Jag kan inte heller förstå en advokat,som inte tillvaratar er sonsons bästa,då det i FN-stadgan står angivit att barnens bästa går före allt annat.
Är det så att er sonson är bra på just en sak,t,ex data?
Min son har tydligen aspergers,han är jätteduktig på datan,är datakonsult i London på Lloyds Bank,men ibland undrar jag ,varför han blir så arg plötsligt,är detta något Ni som farföräldrar känner igen?

Annons
Annons
Annons