Diagnostik av depression

Vid misstanke om depression ska läkare kontaktas. Vissa läkemedel, medicinska tillstånd och infektioner kan ge samma symtom som en depression.

Uppdaterad den: 2013-01-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Läkaren kan genom samtal, undersökning och eventuella laboratorieprover bedöma om symtomen och besvären beror på en kroppslig sjukdom.

Psykologisk utvärdering

När läkaren har uteslutit en fysisk orsak till depressionen, utförs en psykologisk utvärdering. Utvärderingen kan utföras av läkaren eller så remitteras patienten till en psykiater eller till en psykolog.

Inga laboratorieprover kan påvisa en depression. För att klargöra om någon är deprimerad och vilken grad av depression det rör sig om, ställer läkaren frågor om personens känslor och hur livet i största allmänhet fungerar. 

Annons
Annons

Genom frågorna får läkaren svar på när sjukdomen startade, hur länge den varat, hur allvarlig den är, om sjukdomen förekommit tidigare och om personen i så fall fått någon behandling och vilken. Läkaren frågar också om användning av alkohol, droger och läkemedel, om självmordstankar förekommit samt om andra i familjen haft depressioner. I undersökningen ingår också att utvärdera den drabbades psykiska status för att bedöma om sättet att tala, tänka och minnas har påverkats av depressionen. En depressiv eller bipolär sjukdom kan påverka de kognitiva funktionerna på just detta sätt. 

Ibland kan läkaren använda ett speciellt skattningsformulär för att mäta grad av depression, till exempel MADRS.

Definition av depression

Tillståndet ska ha varat under minst två veckor och inte vara ett direkt resultat av kroppslig sjukdom eller drogmissbruk (inklusive alkohol eller läkemedel). Patienten bör ha minst två huvudsymtom:

Annons
Annons
  • Depressivt stämningsläge.
  • Intresse- och glädjelöshet.
  • Minskad energi och ökad trötthet.

Andra symtom kan vara:

  • Försämrad koncentrationsförmåga och uppmärksamhet.
  • Sänkt självkänsla och självförtroende.
  • Skuldkänslor och mindervärdighetskänslor.
  • Negativa och pessimistiska tankar om framtiden.
  • Planer att skada eller har skadat sig själv eller har självmordstankar.
  • Sömnstörning.
  • Nedsatt eller förändrad aptit.

Depression kan delas in i lindrig, medelsvår och svår depressiv episod. Gränserna dem emellan är dock i viss mån godtyckliga och bygger inte på vetenskapliga bevis. Allvarlighetsgraden av enstaka symtom och graden av funktionsförlust är viktiga faktorer.

Vid lindrig depression föreligger lindrig till måttlig symtombild och lindrig funktionsförlust.

Vid medelsvår depression föreligger påtaglig symtombild och måttlig funktionsförlust, men oftast ingen påtaglig självmordsrisk.

Vid svår depression föreligger påtaglig symtombild. Symtomen är ohanterliga och personen kan ha svårt att bry sig om grundläggande behov som att äta eller dricka. Självmordstankar är vanliga.

Ihållande depression definieras som ett kroniskt sänkt stämningsläge under minst två år och under denna period ska man inte ha haft mer än två månader utan symtom på depression.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons