Behandling av depression

Syftet med depressionsbehandling är att förbättra patientens humör, livskvalitet, arbetsförmåga och förhållande till andra människor.

Uppdaterad den: 2016-03-14
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Syftet med behandling

Depressionsbehandlingen syftar till att minska patientens sjukdomskänsla och att öka livslusten. Syftet är också att förhindra återinsjuknande. Samtidigt är det önskvärt att behandlingen ger patienten minsta möjliga obehag och besvär. 

Eftersom det inte finns någon direkt provtagning som visar om man har depression, bedömer läkaren på andra sätt om patienten blir bättre eller sämre. Hur starka tycker patienten eller behandlaren att symtomen är? Hur bra fungerar patienten tillsammans med andra människor? Hur höga blir poängen i ett skattningsformulär för depression? Hur går det på arbetet/i hemmet/i skolan? Föreligger självmordstankar? Har patienten några obehag av behandlingen?

Det finns stöd för att 70 % av patienterna uppnår behandlingsmålet symtomfrihet och full funktionsförmåga.

Annons
Annons

Vilka behandlingar är aktuella?

De vanligaste behandlingarna mot depression är olika former av psykologisk behandling och antidepressiva läkemedel. På gruppnivå är det inte så stora skillnader mellan dessa behandlingar vad gäller effekt på symtom. Men olika typer av behandlingar kan passa olika bra för olika individer.

Alla med depression rekommenderas psykiskt och socialt stöd och eventuellt en strukturerad samtalsbehandling som exempelvis kognitiv beteendeterapi, KBT. Studier har visat att fysisk aktivitet har lika god effekt vid lindrig till måttlig depression som antidepressiva läkemedel och KBT, åtminstone på kort sikt. KBT och fysisk aktivitet har båda var för sig visat sig kunna minska risken för återfall.

Extrakt av johannesört används som depressionsbehandling i vissa länder. Detta växtbaserade läkemedel har en dokumenterad effekt vid kortvariga och lindriga till måttliga depressioner, medan effekten vid långtidsbehandling eller vid svårare depressioner inte har studerats. Johannesört kan kraftigt störa effekten av en rad viktiga läkemedel genom påverkan på de leverenzymer som bryter ner dessa läkemedel.

Annons
Annons

Elektrokonvulsiv behandling, ECT, reserveras för patienter med svår depression och som inte har blivit hjälpta av annan behandling. Det är den mest effektiva korttidsbehandlingen vid svåra depressioner och räknas som säker även om den har biverkningar.

Läkemedel

Antidepressiva läkemedel

Huvudgrupperna är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva (TCA) och monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Utöver dessa finns substanserna mianserin, agomelatin och bupropion som också de är godkända som depressionsbehandling.

Hur hjälper antidepressiva läkemedel?

Hos personer under 65 år har antidepressiva läkemedel visat sig kunna hjälpa mot alla typer av depression, från milda till svåra former. Alla huvudgrupper av antidepressiva läkemedel har liknande effekt – men en del personer kan uppleva biverkningar från en typ av preparat men kanske inte från en annan. För äldre personer med mild till måttlig depression är det visat att SSRI och bupropion kan reducera besvären, men effekten kan vara liten.

Oavsett ålder så kan det ta upp till sex veckor innan man märker verkan från dessa läkemedel, men biverkningarna kan komma tidigare! Det är viktigt att man inte avslutar behandlingen för tidigt. Vanligtvis bör man ta dessa läkemedel under minst sex till tolv månader. Därefter minskar läkaren dosen gradvis för att se om man förblir frisk på en lägre dos, eller om man kan sluta helt med läkemedlet.

Ju djupare depressionen är, desto större är chansen att uppnå god behandlingseffekt med antidepressiva läkemedel.

Hur verkar antidepressiva läkemedel?

Antidepressiva läkemedel påverkar kemiska ämnen i hjärnan som kallas för neurotransmittorer – så kallade signalämnen som överför information från hjärncell till hjärncell. Läkemedlen påverkar mängden av vissa signalämnen i hjärnan, till exempel serotonin och noradrenalin, vilket i sin tur gradvis förändrar hjärncellernas beteende. Men det kan ta flera veckor innan det märks av att de påverkar stämningsläget. En nackdel är att dessa läkemedel också kan påverka andra nervceller och ge biverkningar. TCA och MAO-hämmare till exempel har en tendens att ge förstoppning, muntorrhet, dåsighet och andra förändringar. SSRI har något färre biverkningar. Men också de kan ge obehag som magbesvär, nervositet, viktökning och sexuella problem.

Johannesört

Extrakt av johannesört används som depressionsbehandling i vissa länder, till exempel i Tyskland. Detta växtbaserade läkemedel har en dokumenterad effekt vid lindriga till måttliga depressioner som är kortvariga. Effekten förefaller vara densamma som vid konventionella antidepressiva. Effekten vid långtidsbehandling eller vid svårare depressioner har inte studerats.

Biverkningarna tycks vara få och milda – mildare än hos andra antidepressiva läkemedel – men johannesört kan kraftigt störa effekten av en rad viktiga läkemedel (så som p-piller, cyklosporin, warfarin, simvastatin, nifedipin, anti-HIV-medel och teofyllamin) genom påverkan på de leverenzymer som bryter ner dessa läkemedel. Dessutom förstärks effekten av läkemedel som påverkar serotoninsystemet (som till exempel SSRI), vilket i sällsynta fall kan utlösa ett så kallat serotonergt syndrom som är livshotande.

Det har, åtminstone tidigare, varit svårt att standardisera mängden örtsubstans i extrakten vilket gör det svårt att veta exakt vilken mängd johannesört man får i sig.

Psykologisk behandling

Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT) har visat sig vara effektiva vid depression av medelsvår grad. Det anses att psykoterapi ändrar sättet som hjärnan fungerar på. Varje form av psykoterapi baseras på sin egen teori. Men den huvudsakliga idén är att om personen kan ändra sina tankar och sättet hen reagerar på så kan hen också förbättra sitt stämningsläge och psykiska hälsa.

Kognitiv terapi

Kognitiv terapi är en behandlingsform som inriktar uppmärksamheten mot vad patienten tänker om sig själv och sina problem. Genom att försöka ändra sina negativa tankar, kan patienten hjälpas att få bättre kontroll över sin depression.

Deprimerade personer tänker ofta väldigt negativt om sig själva. De känner sig otillräckliga och glömmer lätt sina positiva sidor. Många känner att andra ser ner på dem. Att ha många negativa tankar om sig själv förstärker depressionen och leder till isolering.

En kognitiv terapeut kan hjälpa patienten på olika sätt. Vanligtvis samarbetar terapeuten och patienten för att klargöra vilken typ av tankar eller föreställningar det är som utlöser de negativa reaktionerna. Det läggs vikt på att finna andra tankar och bilder som kan ersätta dem som utlöser de negativa reaktionerna. Patienten testar de nya tankarna i vardagssituationer och kommer sedan tillbaka till terapeuten och samtalar om sina nya erfarenheter. Ofta kombineras hjälpen att tänka annorlunda med att agera annorlunda (kognitiv beteendeterapi, KBT), till exempel att patienten lär sig att hantera svåra situationer och därigenom stärka sitt självförtroende. De negativa tankar patienten har om sig själv kan ofta ha sitt ursprung i tidigare upplevelser. Kognitiv behandling kan också ge ny förståelse för motgångar och svårigheter som personen tidigare har upplevt.

Interpersonell terapi, IPT

Denna form av psykoterapi har som mål att förbättra patientens sociala kontaktförmåga och funktion. Den används vid lätt till medelsvår depression.

IPT baseras på antagandet att depression ofta är ett resultat av uppslitande livshändelser – exempelvis äktenskapliga konflikter – och att bättre socialt stöd minskar risken för depression. Behandlingen avses bidra till att patienten snabbare blir frisk genom att mildra eventuella personliga problem. Vanligtvis träffar patienten terapeuten varje vecka under tre till fyra månader, men det kan variera.

Behandlingen verkar inte ha några biverkningar. Den största olägenheten är att behandlingen inte är så tillgänglig – det finns få terapeuter som använder denna form av behandling i Sverige.

Elektrokonvulsiv behandling, ECT

Elektrokonvulsiv behandling reserveras för patienter med svår depression. Behandlingen ges endast när annan behandling inte har lyckats, eller när en patient är så sjuk att snabb behandling är nödvändig – exempelvis vid en överhängande självmordsrisk, matvägran eller en svår förlossningsdepression. Elektrokonvulsiv behandling kräver samtycke från patient eller anhörig. 

Vad är elektrokonvulsiv behandling?

ECT är den mest effektiva korttidsbehandlingen vid svåra depressioner och räknas som säker behandling, men den har biverkningar. Vid ECT förs korta pulser med ström genom hjärnan under några sekunder. Strömmen kommer från elektroder som fästs på skalpen. Behandlingen sker under narkos och strömpulsarna orsakar ett kortvarigt och kontrollerat krampanfall. Det ges numera kortare behandlingsserier än förr i tiden, vanligt att det behövs mellan fem och tolv behandlingar.

Hur verkar behandlingen?

Det är inte helt klarlagt hur elektrokonvulsiv behandling fungerar. Huvudteorin är att ECT påverkar hjärnans nätverk av signalbanor och förändrar sättet på hur hjärnceller överför signaler sinsemellan. Den elektriskt utlösta krampen verkar öka mängden kemiska ämnen som överför signaler mellan nervceller.

Vilka är nackdelarna?

Elektrokonvulsiv behandling är resurskrävande. Patienten måste sövas under en kort stund, vilket alltid innebär en risk. Biverkningarna är att många patienter upplever minnes- och koncentrationsproblem under tiden efter behandlingen. Patienten kan få problem med att minnas händelser och känna igen ord. Det kan vara svårt att lagra nya minnen. Denna verkan förefaller ofta kunna sitta i under några veckor, men ibland upp till månader. Koncentrationsförmågan kan också bli sämre efter elbehandling.

Andra behandlingar

Vid svår depression prövas i de flesta fall en kombination av läkemedel och psykologisk behandling. Det finns goda vetenskapliga belägg för att sådan kombinationsbehandling vid svår depression är bättre än behandlingarna var för sig.

Behandling med transkraniell magnetstimulering har visat sig kunna hjälpa vissa.

Patienten bör så långt som möjligt försöka finna sätt att hålla sig fysiskt aktiv. Fysisk träning, såväl konditions- som styrketräning, har visat sig kunna minska symtomen vid depression.  

Det saknas bevis för att ljusbehandling har effekt vid årstidsbunden depression eller andra typer av depressioner.


Annons
Annons
Annons