Hej! Jag är en tjej på 24 år som mår bra (159 cm, 46 kg). Har haft lätt panikångest i ca 2 år, men det har varit bra länge nu. Mitt liv är verkligen bra nu och jag är glad mycket och lever sunt. MEN. De få nätter jag ska sova själv, utan min pojkvän, blir jag orolig. Jag oroar mig för allt från inbrottstjuvar, spöken till döden. Framför allt och mest döden. Känner jag det minsta konstiga i min kropp blir jag rädd för att jag ska dö under natten i typ stroke eller liknande. Jag har alltid varit lite orolig när jag ska sova, så länge jag kan minnas. Detta är ganska jobbigt och jag känner mig löjlig. Är det värt att söka hjälp för detta och i så fall var? KBT? Tacksam för svar.
Tack för Din fråga. Inget av det Du berättar får mig att tänka på psykisk sjukdom- snarare är det så att Du är en orolig person (vilket inte på något sätt är fel). Om Du tycker att Din oro är så besvärande att Du vill göra något åt denna så tycker jag mycket väl att Du kan söka behandling. KBT tror jag i likhet med Dig själv skulle kunna vara av värde.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, överläkare, psykiater.
