Forum Depression och ångest


Utmattningsdepression!?

Har mått dåligt nästan hela tiden i ca. ett halvår. Jag har varit konstant irriterad, ledsen och är trött hela tiden. Jag har sovit nästan varje dag jag kommit hem från jobbet för känt mig så utmattad. Jag började på ett nytt jobb för snart ett år sedan och har känt jag inte trivs riktigt så tror mycket av hur jag mår beror på det också. Jag är sambo så mycket har tyvärr gått ut över honom. Har heller inga direkta vänner jag kan lita på och prata med och känner inga känslor utöver att jag alltid är arg, ledsen och irriterad. Är nu sjukskriven i 2 veckor men får så dåligt samvete över det. Känns som jag skolkar och undrar vad dem på jobbet tänker om mig. Har även fått medicin jag ska äta, Exefor 75 mg. Har även ätit antidepressiva innan men en annan sort. Sen har jag även haft en jobbig uppväxt med en pappa som inte brytt sig.Vet inte vart jag ska ta vägen snart längre. Orkar inte ta tag i nånting utan vill bara sova ifrån allt. Snälla hjälp mig vad jag ska göra!?

kanske försöka få komma till en psykolog el kurator för att prata och få stöd o råd. Kram


Om inte din sambo gör mer hemma nu med hushåll o sånt tycker ja du ska fråga honom om han ej kan ta lite mer av din bit just nu. Jag tror nämligen du behöver just VILA ut. Inga krav osv. Kanske kan va bra för dej söka psykolog, där kan du bearbeta det som var när du var barn, samtidigt som du pratar om saker i nuet. Dynamisk beteendetarapi är rätt då. Kram


Har kontaktat vårdcentral och allt och ska få komma dit och prata med en psykolog om ca 2 veckor. Har bara så dåligt samvete och gå hemma. Känner mig jättelöjlig och svag som inte klarar och gå till jobbet. Känns som vissa i min närhet inte riktigt tror på mig heller att det är så illa på jobbet som jag säger utan dem tycker jag överdriver. Får mig och må ännu sämre bara.


Försök att inte bry dig om vad andra tycker och tänker. Dina upplevelser av din arbetssituation är sanna för DIG, oavsett vad andra anser. Bra att du får psykologstöd i det här.... försök nu att koppla av tankar på jobbet hemma och tänk inte på hur det är där nu, du är hemma nu... sjukskriven för att du och din läkare kommit överens om det! Det är så, läkare har bedömt att du behöver vara hemma. Det kan du säga om nån ifrågasätter din arbetssituation och hur det är där... det är inte frågan om att du överdriver nåt, du mår dåligt. Därmed sjukskrev läkaren dig... Sköt om dig!!! Lycka till med allt nu!!!


Klokt talat. Det är det som är sant för dig som är det som är sant. Inte lätt att tillämpa, men kanske bra att komma att tänka på då o då. Kram /sofia


Tack alla för ert stöd och era tips..behöver det mer än någonsin nu. Ska försöka stå på mig, men är svårt, speciellt när man har problem med sitt självförtroende. Men ska försöka..det lovar jag!:) Tack!


kära star22 jag känner precis likadant som du har varit sjukskriven för depression i 2,5 vecka och det känns för hemskt. Vill bara fungera som en normal människa och kunna arbeta, skäms och känner mig helt värdelös. kram


tack för dom orden okallu, dom tog jag också åt mig!


Ja jag har ju själv varit i samma sits en gång... hösten 2004, stressrelaterat utmattningssymtom kallas det i mitt fall... urk en sån tid... Vet att det är oerhört jobbigt :-( Självkänslan får sig en oerhörd knäck och inte mår man bättre av omgivningens oförmåga att förstå... Men det är en svår sak att förstå nåt sånt... man kan inte begära det av friska, det går inte förstå hur det är... tror jag. Det är upp till andra att lita på att det den sjuke säger att den upplever, det upplever den. Och om dessutom en läkare sjukskriver... ja, vad finns mer att säga? Mer än lycka till med ert tillfrisknande. Så sköt om er nu, alla ni i samma sits. Det är tufft, men det går att komma igen, även om det kanske inte känns riktigt så i början... men det går :-)


Nu har det gått ett tag sen du skrev... jag hoppas du kommit igång med terapi och fått stöd därigenom... Kram!!!


Ja, ett bra sätt att tala om det är att tala i jagform. Jag tycker... Jag känner... Jag mår... Sånt går inte ifrågasätta, det är var och ens egen sanning i det hela... Kram!


Du har det jobbigt nu å förstår dig.ta vara på dom här veckorna och försök att inte tänka på dina arbetskamrater ,och ägna dig åt saker som betyder el tycker är roligt (intressen)blir lätt att man lägger sig å sover varje dag,du är ju sjuksriven för DIN skull. Vet att det är svårt att inte tänka på andra,vad dom tycker,men kan man lära sig det så är det ett steg framåt.Kram

Annons
Annons
Annons