Forum Depression och ångest


Tablettälskare...

Åh vad skönt det är att få tabletter utskrivna när man mår dåligt. Och så äta dem. Visserligen funkar de inte alltid, men så testar man nåt nytt. Man GÖR något för att försöka må bättre. Jag älskar tabletter, det stör mig knappt alls om de påverkar min hälsa på andra sätt om det inte är alltför negativt. Sambon äter aldrig ett piller. 3 alvedon på 10 år kanske. Vad ÄR det egentligen ni har emot dem? Ni som har det. Om de funkar, varför vill ni veta orsaker o bakgrunder etc etc. Varför petar ni inte bara i er era piller o mår bättre? Är det för att ni gett upp, har hållit på för länge med byte hit o dit? Jag är ju rel ny på området (växlar mellan hopp o hopplöshet att bli frisk), men om jag hittade ett piller som gjorde mig till mig igen, eller fick mig att må bra, så skulle jag gladeligen äta det resten av livet. Tom beroendeframkallande eller nåt som gör att man dör tidigare. Stör mig inte alls. Jag är jättenyfiken på er som slutar medicinera, ibland på eget önskemål. Vad är det ni tänker på som inte jag har fattat? /sofia

jag håller med dig, e det så att jag måste gå på piller resten av mitt liv, för o orka med livet, så gör jag det, det e ju som med diabetiker, epilektiker mm. dem kan ju inte heller säga, att nu lägger jag ner mina piller, då skulle dem ju dö,, inte för att jag älskar piller så, men jag äter hellre piller än o riskera o rasa i måendet så jag gör ngt så dumt o tar livet av mig,, kram /TC


För 10-15 år sedan så skulle man inte antidepp så länge så jag trodde att man helt enkelt ska klara sig utan efter ett års behandling. Inte ovanligt att jag har från underläkarens sida fått förslaget att prova vara utan vilket gör att man får uppfattningen att man ska inte äta antidepp under längre tid eller att jag inte ska behöva det. Ack nej, faller alltid tillbaka och då är det bara att börja med medicinerna igen. För ca 3 år sedan förslog en underläkaren att jag skulle prova att vara utan då jag klagade på biverkningar av medicinerna (har prova olika antidepp). Vid den tidpunkten hade jag ätit antidepp i 5 år i sträck och hade inte ens en tanke på att sluta. Ok, tänkte jag om hon tycker det. Man lyssnar väl på läkaren. Provade att vara utan och fick återfall, ännu mer deprimerad än tidigare. Jag har fortfarande inte tagit mig ur än. Lider fortfarande av rest symtom av den. I fortsättning kommer jag inte att lyssna på ngn läkare som ger förslaget att jag ska pröva att vara utan. Aldrig igen. Utan nu så försöker jag hitta en medicin som inte ger allför jobbiga biverkningar, eller rättare sagt som gör att jag bli fri från depression, även rest symtom. Nu så prova jag voxra.


Ja du..ibland undrar jag...jag slutade för att jag kände mig så avtrubbad, noll sexlust nästan, och jag som varit så "pigg" jämt där....men nu, efter nästan tre månader utan att jag känt någon vidare uppgång där, undrar jag om ajg skall börja igen....får såna svackor att jag känner det som att jag går sönder....och mer ligga blev det ju inte heller...


Hålller med er totalt, men vill ändå sluta så att man kan bli normal igen. Utn att tänka på de där tabletterna, få dricka vin igen, få tillbaka sexlusten o framförallt gå ner i vikt igen... Har ni nå bra tips på anti-dep där man får dricka? och inte så många biverkningar? Har ätigtmirtazapin i snart 1år. //Fiffi


Har man en brist av signalsubstanser så ska man väl supplementera dem...


Får o får fricka... Jag äter Fluoxetin och igår var jag på fest och drack en del så jag blev lite berusad (anigen mer än jag grukar...). Jag mådde jättebra hela kvällen. En annan som var där berättade att han hade ätit antidepressivt ett tag och att han upptäckt att om han drack en wiskey till så mådde han mycket bättre. Av kombinationen. Han insåg ju själv att det var en farlig väg o slutade. Så vad jag tror kan man ta nåfgra glas på en fest utan att må dåligt, men vara noga med att det absolut inte blir en vana. Kram


hmm.... supplementera, vad kan det betyda?


ingen anning va de betyder =)


En sista fråga =) vet du nån bra läkare el psykolog man kan vända sig till? Jag har blivit avskriven från min läkare o psykolog så vet inte vart jag ska vända mig... //Fifffi


Till Fifi: Jag skrev ett pm till dig istället för att skriva här. /sofia


Ja det stör mig faktiskt inte heller att äta tabletter bara man mår bättre,det är ju en sjukdom som alla andra.Jag tar ju också sådana tabletter man kan bli beroende av men jag försöker att vara försiktig med dem ,jag tar ingen i onödan om man säger så,men man kan ju inte plåga sig själv hur mkt som helst,kram


Jag tror att dom är rädda för vad som kan hända med kroppen "in the long run" förgiftning alltså. Jag har själv ätit mycket mediciner tom mediciner på försöksstadium, men när maxdos låg på 8 tabletter om dagen och jag inte blev bättre ville läkarna att jag skulle öka dosen till det dubbla (16) men då sa jag stopp. Det blev OP istället (Hurra för kirurgi) och det har blivit en heldel OP under åren, i olika delar av kroppen. Men tillbaka till piller, själv har jag tappat respekten för piller har ätit så stora mängder (på läkares inrådan) under perioder att jag har tänkt att kan äta så här mycket utan att dö så tål man blanda vad som helst (vilket förnuftet inte säger bara erfarenheten och det är inte bra... Det du upplever är placeboeffekten, och om den sa en läkare en gång att det är den som håller en flytande tills effekten av medicinen visar sig. Den ska man inte förringa för den gör kroppen mer mottaglig för medicinen, men jag håller med dig om att en ny medicin gör att man känner att en förändring är på gång, och förväntan på att få må bättre gör att man orkar ett tag till.


jag föredrar också tabletter vid minsta fel varför må dåligt om det finns något som hjälper?? och jaa jag älskar nog också tabletter som hjälper mig att må bra helldre det än ruttna i ångesten.


Supplementera ungefär = ersätta (sorry för jobbspråk)

Annons
Annons
Annons