Forum Depression och ångest


Personliga påhopp

Ursprunget till bråk och/eller påhopp är av sekundär betydelse, desto viktigare är att Netdoktors forum och bloggar främst fungerar som en mötesplats där medlemmar kan diskutera och dela erfarenheter kring sjukdomar, symtom och kunna ge varandra råd och stöd. Om du som medlem upplever att du blivit påhoppad eller oförrättad i något av Netdoktors forum och/eller bloggar, kontakta redaktionen på redaktionen@netdoktor.se. Personliga påhopp och hot är under inga omständigheter tillåtna på Netdoktor och kommer att tas bort. Meningsskiljaktigheter räknas däremot inte som personliga påhopp. Jag vill bara påminna om denna regel här på netdoktor. Jag vill också betona frasen: "...Netdoktors forum och bloggar främst fungerar som en mötesplats där medlemmar kan diskutera och dela erfarenheter kring sjukdomar, symtom och kunna ge varandra råd och stöd." Tyvärr kan det bli så att när man stöttar den ena så känner sig nån annan påhoppad... om det den ena skriver om inkluderar en annan medlem. Dilemma... Kanske är det så att en viss försiktighet ska beaktas när man skriver, kommenterar, stöttar då det rör andra medlemmar? Det är svårt att ha balans. Men samtidigt kan vi ju inte helt sluta stötta nån som mår dåligt bara för att en annan medlem är inkluderad i nåt, eller? Ja jag vet inte... Det gäller kanske att inte sätta sig själv i centrum då man läser andras bloggar eller kommentarer till andra. Kanske behöver man stå åt sidan ibland, inte ta saker alltför personligt? Jag har själv varit delaktig i konflikter här på netdoktor, jag har förlåtit men inte helt glömt det som skett... minnena finns ju kvar. Så är det. Men när den andra parten uppvisar ett förändrat beteende och ber uppriktigt om ursäkt förlåter jag givetvis. Sen är det upp till alla och envar att rannsaka sitt eget beteende först och främst, innan man dömer den andra. Eller? Nåt har hänt här på netdoktor depression, eller så är det jag som blir äldre och mer luttrad ) Jag känner iallafall att jag orkar inte ha samma engagemang i konflikter här som tidigare. Jag har blivit en lugnare människa själv, trots att jag innerst inne har ett väldigt hetsigt temperament :P Meningsskiljatigheter är inte personliga påhopp skriver redaktionen, okej... vi får ha skilda åsikter om saker och ting. MEN att relatera till andras beteenden, kritisera andra... är det en meningsskiljaktighet eller är det ett påhopp? Ja gränsen är nog hårfin... Jag behövde ventilera detta i en egen tråd kände jag. Sköt om er därute, var snälla mot varandra )

Kloka ord, som vanligt... :-) Kram


Vi försöker ,Okallu! Kram


Ja alla gör vi väl så gott vi kan får vi utgå ifrån. Sen kommer det dåliga måendet, låg självkänsla och stör... man blir mer känslig, irriterad, märker ord, tar åt sig, ja mm mm... känner ni igen er?! När måendet svänger så mår man bättre utåt också, man blir fastare, solidare, starkare... när man mår bättre tar man inte åt sig på samma sätt längre. Ett ord som tidigare uppfattades som väldigt hårt känns inte lika hårt när man mår bra. :) Skönt det! Så kanske är det måendet som är boven, som suger energi... Ibland kanske man kan ta avstånd från det andra skrivit... tänka: jaha så tycker du, men inte jag. Sen behöver man inte alltid svara o gå i försvar... ) Nä kanske inte det... ... ja jag tror vi försöker vara sams här. :) Hoppas det :)


ja vi försöker nog dom flesta av oss håller med om att ju äldre man blir så känner man sej lugnare o säkrare i sitt eget beteende till andra med kloka ord som vanligt vännen kramar


Ja jag märker det madsan, närmar mig 50 nu hihi... Nä men alla är ju olika, vi är ju helt individuella så. Hurdant temperament man har... en del exploderar för minsta lilla och andra reagerar inte ens på samma sak. Och det finns ju även yngre människor som är lugna och inte har hetsigt temperament som tar över, utan de tänker mera logiskt först och låter inte känslan styra. Ja det är väl det som triggar situationer, när känslor tar överhanden. Om man tänker mera logiskt, vad säger personen, vad tycker jag då? Ja då är det enklare än då känslan säger vilken idiot, va fan säger han/hon åt mig egentligen? Grrr... sen är man igång själv också och beter sig kanske som en idiot själv?! ) Nåja, man kan försöka vara ödmjuk när det är en konflikt. Inte tänka han/hon gör si gör så, utan tänka: vad gör JAG? Bete sig vettigt själv... Ja jag vet, inte alltid jag gör rätt heller. Så är det ju. Men lättare att formulera nu då jag INTE är i konflikt med nån, än om jag vore det ) Sen är det kanske så att i konflikten vill man inte höra andra säga: gör inte så, var tyst, ha tålamod... man vill få bekräftelse, ja jag förstår att du blir arg, o liknande... äh vet inte förresten, det är väl olika hur man är. Nu ska jag sluta babbla här )

Annons
Annons
Annons