Forum Depression och ångest


orkar fan inte mer

jag är rädd.. rädd för allt.. rädd för att prata.. tror allt jag gör bara stället till sig och blir fel.. att jag inte duger för den jag är.. jag är rädd för att visa mig.. rädd för att vara hatad.. rädd för att leva.. rädd för min modighet som hindrar mig från att dö.. jag har fyfablan försökt varje jäkla dag i över 2 hela år nu och förlorat mot fienden i mig hela tiden... vad har jag lärt mig av detta nudå? att jag inte kan återvinna tillbaka mig, eftersom jag inte vart lycklig på 2 år , tillome fast jag försökt och gjort mitt bästa, det bästa jag kan. lyckades uselt med de, ger upp.. jag har lärt mig att döden är den enda utvvägen. för jag klarar inte detta, att ta mig från botten till toppen

Du satte orden på plats.. Känner precis lika dant som du!!


*suck* att det finns fler som känner likadant.. fy alltså.. man vill ba slippa detta å dö, det är verkligtobehag. att leva såhär är att leva renarama mardrömslivet. man ska fasiken inte behöva leva och känna såhär. hoppas du mår bättre snart! styrkekramisarr


Jag har gått omkring med dåligt självförtroende i över fyra år. En känsla att inte klara av någonting även man gör dem varje dag. Jag är fruktansvärt less på denna känsla. Den känslan hade jag inte innan jag ramlade ner i en djup depression efter ett råd av läkaren att prova vara utan antidepp (SSRI). Vilket misstag! Skulle aldrig ha lyssnat på den läkaren. Har tappat förtoende för psykiatrin. Man får tjata för att få träffa en läkare som man aldrig har träffat tidigare som inte förstår hur man känner. Hur less man är på att må dåligt varje dag även man har faktiskt ansträngt att få tillbaka självförtoende. (Har ex tagit två examen och jobbat) Men känslan att inte klara av att göra saker finns fortfarande kvar. Så jag förstår delvis hur du känner dig. Tänker varje dag att det vore bättre att inte leva någotmer. Är otroligt LESS. Ska få träffa en läkare (underläkare) på fredag. Hur ska den läkaren kunna hjälpa mig. Jag kan mer än dem. Jag får lära dem...Kanske ska man försöka ta sitt liv för att de ska förstå hur man mår. Att säga hjälper inte. Har gjort det i fyra år. INGEN HÖR! INGEN FÖRSTÅR! Ursäkta mig, det var inte meningen att ta över din tråd! : (


Inte för att jag mår som ni just nu. Men jag har gjort det i större delen av mitt liv. Döden var ett ganska lockande alternativ MEN eftersom jag sitter här och mår bra så VET jag att det faktiskt GÅR att komma ur det. Gäller bara att inse det själv oxå. Men jag förstår er mer än väl. Kram på er!

Annons
Annons
Annons