Forum Depression och ångest


KAN INTE SOVA

Ikväll är jag så trött, men kan inte sova, tankarna far runt och ångesten finns även där som varje natt. Rädslan och ångesten har fått ett järngrepp om mig. Vet inte hur jag skall beskriva mig själv nu... bara att jag känner mig så deprimerad, går inte en dag, utan att jag gråter floder, känns som jag tappat gnistan helt. Det var så länge sedan jag har glömt hur man mår när man mår bra och är glad. En typisk egenskap hos mig som varit, är att jag aldrig velat belasta folk med mina problem. Det är fel att tänka så. Att rycka upp mig går inte eftersom sjukdomen gör att jag har svårt att koncentrera mig, känner hopplöshet och mister lusten att aktivera mig och träffa andra. Jag har ofta självmordstankar och har tappat lusten att leva. Det är en otrolig ambivalens innan man bestämmer sig för en sådan här handling. I värsta fall ringer jag ikväll akut- mottagningen, eller som sista utväg 112. SKÖT OM ER OCH VÅGA TA EMOT HJÄLP DET GJORDE INTE JAG

Depressionen smyger sig på en. Man söker inte hjälp för man vänjer sig vid den sakta. Sedan söker man inte hjälp för att man tycker att man borde ju rycka upp sig. Skuldkänslor. Jag ville dö hela hösten och tillbringade julen ensam för att jag inte ville att andra skulle se hur dåligt jag mådde. Fick hjälp av en vän som bokade tid hos en läkare och fick träffa en psykiatriker direkt. Jag fick hjälp och är på bättringsvägen. Jag vet inte riktigt hur vårdsystemet fungerar, det är nog olika från kommun till kommun men jag tycker inte att du ska behöva gå via remiss när du mår så dåligt. Ring psykakuten och fråga var du ska åka eller om du kan få en tid imorgon så fort som möjligt om du känner att du kan vänta (men du ska inte plåga dig själv...). För mig lugnade ångesten alltid ner sig frampå morgonkvisten och då somnade jag och sen vaknade jag alltid för sent för att boka tid till myndigheter och vårdcentral... eller också drog jag mig för att ringa för att jag nog tyckte att jag mådde allt lite bättre nu. Ring direkt... Sköt om dig.


Men när ångesten har dig har du inte en jävla suck. Jag skapar inte ångesten den kommer till mig. Varje dag är en plåga, en kamp att ta sig igenom. Jag minns knappt hur härlig livet kan vara. Jag tror det är bra för mig att börja blogga, för att bearbeta något jobbigt, jag tror att bloggandet kan vara en del i en läkningsprocess. Vad jag behöver är terapi o medeciner och låta bloggandet bli en slags extraterapi. Jag försöker intala mig att det viktigt att kunna gå vidare, se framåt. Tack för dina råd


Hej Stephen, jag lovar att jag har det precis lika svårt som du, det kunde lika gärna varit jag som skrivit ditt inlägg 22.33 jag har precis dom tankarna som du skriver om. känns på något sätt en liten men dock lättnad att jag inte är ensam om det. Självmord tänker jag på varje dag och precis som du överväger beslutet att ta sitt liv, men jag gör det inte, men det är en ständig tanke hos mig varje dag.


Hej! Känner igen mig i mycket du skriver. Försök hålla fast vid livet. Har gjort ett försök att sluta. Min son hittade mig, han ska leva med det och jag också. Det måste finnas en väg ut, det gäller bara att hitta den. Ge inte upp hoppet. Man gråter blod men så länge man gör det har man inte gett upp. Det måste finnas någon lösning till själsro för oss alla. Kram Marre3


Rycka upp sig är ju en konstig väg att gå, kunde man det hade man väl aldrig hamnat i djup depression. Får du ngn antidepessiv medicin? Om inte försök få det, under bevakning så klart. Sedan efter en tid kan du börja ta tag i dig själv igen. Försöka hitta det goda i livet, för det finns! Jag lovar! Det är äver 13 år sedan jag hade depression och idag mår jag bättre än någonsin, begöver ingen antidepressiv medicin. Min depp berodde på vintern, så den återkom ju varje år, första gången var jag 17 år. Numera ser jag till att vara ute i solljus så mycket jag kan på vintern, har mycket beslysning hemma, försöker träna den tid på året det är som jobbigast, blev tjock som en julgris varje vinter,DET var jobbigt som tonåring. Det blir jag inte längre. Jag hoppas att du hittar en ljusning, för livet är värt att leva, det lovar jag dig!! Försök fundera på det goda i livet, använd papper och penna, rita, skriv, berätta för dig själv vad du känner, förlåt dig själv för saker du inte är stolt över och förlåt andra för vad de gjort mot dig. Skriv! Är du rädd att ngn hittar det så riv sönder det efteråt och släng, eller spara det i ett kuvert och öppna det om 5 år. När du skriver ska du skriva ur hjärtat, läsa det och sedan omvärdera. allt negativt om dig själv ska du vända positivt, och säg det högt till dig själv varje dag. det är ett hårt arbeta, men inger värderar det. Det är bara för DIG, det finna ingen mer DU, ta vara på ditt unika jag och leta upp de smulor av positiva tankar du har just nu och samla dessa smulor till en limpa av glädje. Försök gå till biblioteket och hitta ngn bok som kan hjälpa dig, det finns många! Du får gärna höra av dig, så ska jag ge dig tips på bra sådana. Ingen annan kan hjälpa dig själv så bra som du. Det är inte fel att KÄNNA, gör det och försök sedan känna det goda och rikta in din fokusering på det.

Annons
Annons
Annons