Forum Depression och ångest


Hur gjorde ni?

...när ni först sökte hjälp för er depression/ångest? Gick ni till VC eller vad? Och sökte ni för depression/ångest eller tog det omvägen via sömnsvårigheter, eller ont i ryggen eller något annat? Och hur blev ni bemötta tycker ni? Jag värjer mig jättemycket mot att faktiskt vända mig till husläkaren med det här. Dels eftersom jag upplever att det pågått så länge och blivit så trassligt med en massa konstiga självmedicinerande beteenden som jag är säker på att de kommer spärra upp ögonen inför. Jag vill inte blotta mig med allt det för någon som är allmänläkare som höjer på ögonbrynen och bara skriver ut SSRI på rutin. Är jag bara fördomsfull?

Vägen via vårdcentralen är ett bra val!! Och inte ska du ta några omvägar via andra mer eller mindre påhittade problem. Att vara deprimerad är en sjukdom, nte konstigare än att ha ont i magen. Men jag vet - det kan kännas så. Berätta för läkaren, kanske inte allt på en gång, men i stora drag, vad du tror är ditt problem, orsaken till att du mår som du mår. På de flesta vårdcentraler finns en kurator, eller psykiatrisjuksjöterska - be att få komma dit genast! Därifrån kan du sedan få hjälp att hitta den hjälp som just du behöver. Ett annat tips, om du har ekonomi till det, är att söka en privat terarimottagning, T ex St Lukas, är ett underbart bra alternativ. Där finns människor som är klika och utbildade. Dom finns på de flesta orter. Annars finns ju annan kognetiv terapi... vad du än väljer - gör det nu, innan du faller ännu djupare, nu, när du själv tycks vara redo att be om hjälp!! Livet är för dej, ta tillvara det och var räd om dej


Det tog många år innan jag sökte hjälp, innan tog jag "omvägar" som du nämner och sa att jag bara var trött... Fick ingen hjälp då, eftersom alla prover var bra. Tillslut kom det dåliga måeende i kapp och då mådde jag skit. Då kontaktade jag en kurator på VC, för att jag ville ha ngn att prata med. Jag berättade hur jag mådde utan att linda in det. Hon rådde mig att även ha kontakt med läkare och hjälpte mig att fixa tid. Jag hade turen att komma till en förstående läkare som verkligen såg och förstod att jag mådde dåligt. Tror det är viktigt att söka hjälp även om det är svårt att prata om sitt psykiska måeende. Ring och boka tid till VC! Hoppas att du blir bra bemött och får den hjälp du behöver!! Kram


Jag gick via VC och träffade bara bra läkare, trots att det blev en del olika pga semestertider. Hade också värsta fördomarna o har läst om folk här som träffat på rena miffon, så det finns nog alla sorter. Mina fördomar slog allafall inte in, o när jag gick dit mådde jag så skitdåligt att jag inte ens skulle orkat tänka ut nån "omväg". Jag såg nog ut som ett vrak. Jag fick remiss till en psykmottagning, o första gången där frågade de om jag kom på remiss eller hade beställt tiden själv. Jag trodde man måste ha remiss, men tydligen kan man kontakta dem direkt om man inte vill gå via VC, men då blir det nog andra priser gissar jag. kram sofia


Jag fick hjälp via psykakuten, en vän körde mig dit.


Kära nandi!......Jag har levt med denna sjukdom hela mitt l å n g a LIV. Det är ett rent HELVETE att slåss med, stundligen o dagligen. Jag kan inte utföra NÅGONTING...utan att först tänka på hur jag skall "tackla" denna situation som är just då t.ex...Jag kan väl mellan raderna skriva att jag verkar utåt leva ett helt normalt liv! Gift, har barn, 1 kvar 2 har dött ALLT FÖR UNGA!!!! Jag har intresse i hur jag är klädd, renlig, noggran med allt utåtsett, "givetvis i det undermedvetna, bara för ingen skall SE, att jag är psyksjuk!..Jag har aldrig legat inne på sjukhusets.psyk., men däremot medicinerat hela mitt liv för det.Jag har nu lärt mig genom alla dessa år, alla(nästan) de helvetes kval man skall gå igenom "för ingen skall se det" vilket innebär att man bakom skalet är ett stort DJÄVULSKT SÅR!Jag kör bil dagligen, går o schoppar, hörs bra và .....Ja..utanpå men inte inuti.... PSYKET ÄR ETT UNIVERSUM!..som jag tror aldrig läkarna kan bota.........Ohhhh...vad det är stort! Kära Hälsn/ Linda00.(hör gärna av dig igen)


Jag förtår verkligen din oro och jag kan bara säga efter egen erfarenhet att det bästa är att söka hjälp! Var är inte det viktigaste men SÖK! Linda inte in det, säg att du är deprimerad och svara på följdfrågorna. Personligen tyckte jag att det var lättare att gå via VC även om bemötandet inte var det bästa första gången. Jag var i din sits och vågade inte ringa, väntade länge och när jag väl ringde till VC fick jag en urusel läkare. Han muttrade, knappade på datorn och skrev ut medicin. 3 veckor sedan mådde jag sämre än någonsin. Vid återebesöket kände jag noll förtroende, höll skenet uppe och var överdrivet positiv till medicinen. (Detta trots att jag slutade efter två veckor) Ett år sedan var jag riktigt riktigt dålig och ringde då VC igen. Denna gången berättade jag allt! Inövat tal från min sida men jag fick fram allt och har fått hjälp därefter. Vårdcenral, psykatrin och nu psykoterapi. Det är en lång resan men men den är VÄRT ATT PÅBÖRJA! Snälla, tveka inte att söka hjälp det är så viktigt! Likt dig "självmedicinerade" jag och det håller in i längden. Lycka till! Kramar om


Jag sökte vanliga akuten. Kunde inte andas och hade ont i hjärtat. En doktor uteslöt hjärta osv och slussade mej vidare till psyk. Där har jag blivit väl omhändertagen sedan första dagen. Fick hjälp direkt och sedan kontinuerligt.


det blev psykakuten direkt för mig

Annons
Annons
Annons