Forum Depression och ångest


Ensam och ser ingen mening...

Jag är en 33-årig kille som känt mig och varit mycket ensam sedan tonåren och har nu nått en punkt i mitt liv där jag känner att jag vill ändra på det, fast jag inte riktigt vet hur. Det är så svårt att förklara, så smärtsamt. Det var så att mina föräldrar flyttade runt mycket och när jag väl fick kompisar så var det dags att flytta och så har mitt liv sett ut tills jag blev 13, men då blev det annorlunda. Jag blev retad i skolan för att jag inte pratade skånska, för att de tyckte att jag inte passade in och jag började dra mig tillbaka mer och mer, var hemma från skolan och isolerade mig helt enkelt. Detta har följt mig hela livet, eftersom jag är rädd för att den hemska sanningen ska komma fram, sanningen som kommer att avslöjas, nämligen den att jag inte har någon kompis alls. Om jag berättar det för någon så tror jag att han/hon säkert tyckt jag var knäpp eller konstig och undvikit mig och detta har stoppat mig från att våga försöka. Jag vet att det finns många fler i precis min situation, så många fina, ensamma människor som också sitter ensamma och inget annat önskar än att få en vän, en vän att umgås med på fritiden, en vän som de kan finnas där för, en vän som ställer upp för dem likaså. Utöver vännerna så är jag en helt vanlig kille i närheten av Malmö som har en del intressen som att gå promenader, vandra i naturen, fotografera, måla, se på film och läsa. Tycker också om djur och för några år sedan red jag och det är ett intresse som jag gärna skulle återuppta någon gång i framtiden. Jag förväntar mig inte att någon vill bli min vän, men jag hoppas på att någon kanske vill bli min internetvän i alla fall.. kanske.. kanske...

Oj! Jag berörs av ditt inlägg och tänker käckt : gå med i en förening för något av dina intressen? Du skall inte tveka på att det är fler än du som inte har vänner, och nätet är ett toppenkontaktforum, tycker jag, har själv fått massa nya bra vänner de senaste två åren härigenom :). Lycka till, kram!


Fan vad jobbigt med sån ensamhet, den är liksom "på riktigt"... Jag vet hur det känns. Fram till för ca 4 år sen var jag helt utan vänner. Inga fanns kvar. Till viss del var det självvalt, men framför allt har jag aldrig haft så många. Sen har jag haft turen att stöta på tre gamla vänner på nytt. Det är väldigt svårt att få nya vänner i vår ålder, tyvärr... Jag säger det inte för att dra ner dig, tvärtom, bara att du ska förstå att det tar tid, att det kräver något "forum". Jag försökte mig på film t ex, och träffade då ett par människor. Sen att jag är som jag är, är en annan sak. Ge inte upp. Internetvänner är en bra början. Finns också forum på nätet där man kan gå på "träffar" och sånt med folk som har liknande erfarenheter. /Sköt om dig.


Tack så mycket "barfota" och "hampus111" för era fina ord. Ni ger mig verkligen hopp och tro att jag nog också kan, fast det kommer att ta lite tid. Lovar att jag ska kämpa:) Sköt om er båda två!


Jag tror också bästa sätter att träffa vänner är via något gemensamt intresse. Nu var det några år sedan jag var social men de vänner jag träffat i "vuxen" ålder har varit genom kvällskurser på universitetet samt fritidsintressen. Som Hampus skriver tar det sådan tid i vår ålder att få vänner men det går, tar extra tid. Lycka till! Kram


Jag känner igen mig i din situation, typ ensamheten. Och jag tycker du låter som en väldigt fin och snäll kille. Det är modigt av dig att våga skriva ner hur du känner. Du kanske kan börja att ta små steg? Du kanske kan skaffa en hund? Eftersom du gillar djur och så, då kan du ju börja gå på kurser med den och träffa nytt folk. Jag vet inte riktigt, men jag tror det blir bättre för dig. Lycka till. Kram.


Tack "Lynx" och "ööhm". Jack blir Jätteglad av det ni skrivit och kan se hopp för framtiden. Något slags fritidsintresse ska jag böja med. Vi får se vad det blir.. något roligt i alla fall :)


Förstår hur du känner! Jag har inte heller haft några vänner (undantaget min fästmö och nu har hon gjort slut och vill inte ha något mer med mig att göra) att umgås med på fritiden! Det enda vänner jag har är människor jag har kontakt med via nätet! Det känns som om alltihop är mitt fel vilket säkert är sant!


dittex Försök att se framåt och tro på förändring så kommer den även om det tar tid. Ett fritidsintresse utöver internet(eller via). If there´s a will, there´s a way! Lycka till!!

Annons
Annons
Annons