Forum Depression och ångest


Depp depp. Var är min framtid?

Det är en vanlig dag i min lilla panikångestvärld. Jag vaknar och har ingenting att se fram emot även fast jag ska få sova hemma tre nätter med min pojkvän. Jag ser bara negativ. Det kommer inte gå bra, jag kommer säkert bara vara jobbig och gråta. Jag har tid med psykologen, jag tar mina mediciner, ringer HYSTERISKT många gånger till min pojkvän, skickar en miljon SMS och ändrar min uppfattning hela tiden om vi ska vara tillsammans eller inte. Jag undrar varför han inte svarar. Han ringer tillslut, jag blir lugn, tar mer mediciner och somnar. Jag lider tydligen av depression och panikångest, jag får sjukt fysikska smärtor, tror att jag ska bli övergiven, står inte ut med någonting. Blir arg, tokarg, sen ledsen. Galet ledsen. Hopplösheten sköljer över mig, tröstlöst. Jag ligger på sjukhus. De har bestämt sig för att ta bort en medicin som en annan läkare var övertygad om att den var rätt. Nu ska tydligen min nya medicin vara helt rätt. Nästa läkare kommer säkert ha en helt annan uppfattning. Jag har ingen som helst framtidstro. Jag är övertygad om att jag inte kommer att bli bra. Jag minns vagt att jag en gång i tiden faktiskt har varit lycklig. Smärtorna i bröstet vill inte försvinna. Det finns inget hopp. Själen är tom. Jag bara förstör hela tiden, gör illa alla i min närhet. Ställer till problem. Att skriva känns bra, att prata med andra känns också oftast bra. "Du förstår så bra, du har fokus på problemet, du har mycket god insikt." säger läkarna och skötarna. Men vad fan hjälper det? Det är jävligt enkelt att fatta att man brytit benet, men det är inte lika självklart att man vet hur man gör gips för det.

Annons
Annons
Annons