Behandling | Inkontinens

Urinavledande produkter för tappning av urin

Ibland händer det att man inte kan tömma blåsan själv och kan därför behöva speciella hjälpmedel. Tappningskateter och kvarliggande kateter är två sådana produkter.

Annons

Tappningskateter för att tömma urinblåsan

En kateter är ett rör, vanligtvis av plast, med två sidhål för tömning i toppen. Katetern förs in via urinröret till blåsan, och när blåsan är tömd dras katetern sakta ut igen. Denna behandling kallas ”ren intermittent kateterisering”, RIK, och lärs ut till patienter att själva utföra om urinblåsan inte tömmer sig normalt. Behandlingen används av både kvinnor och män, och upprepas vid varje tömningstillfälle, vanligtvis var tredje till var fjärde av dygnets vakna timmar.

Olika typer av katetrar för tappning av urin

Katetrar finns i olika längder, grovlekar, material och utförande. En del katetrar har så kallat hydrofilt ytskikt, vilket innebär att de ska blötas i vatten innan de förs in i urinröret. Andra katetrar har en hylsa med glidmedel som katetern löper genom i samband med införandet. För ytterligare en typ av katetrar gäller att de doppas i glidmedel eller att glidmedlet fördelas över katetern. Om patienten sitter i rullstol och har svårt att tömma direkt i toaletten, kan en förlängningsslang användas som kopplas till katetern.

Generellt för alla typer av katetrar kan sägas att de skall gå lätt och smärtfritt att applicera och ta bort. Vid motstånd ska man ta det försiktigt och, istället för att forcera, använda mer glidmedel eller liknande. Görs detta, är kateterisering inget som bör upplevas som smärtsamt på något sätt. Många patienter är oroliga för att bakterier lättare införs i urinblåsan vid självtappning. Detta är dock inte fallet, utan det har istället visat sig att antalet urinvägsinfektioner är markant färre hos dem som tappar sig jämfört med dem som har kvarliggande kateter eller har kvarstående urin i blåsan. Vid tecken på urinvägsinfektion kan det därför vara rekommendabelt att tappa blåsan lite oftare, till och med.

Kvarliggande katetrar

En kateter som ska användas under en längre tid har en liten ballong i toppen, som håller den på plats i blåsan. I andra änden av katetern finns en ”kona” till vilken man kan koppla en kateterventil som går att öppna vid behov, eller en tömbar urinuppsamlingspåse. Kvarliggande katetrar förs in i urinblåsan av olika anledningar, till exempel om urinblåsan behöver ”vila” efter ett urinstopp, i väntan på operation eller då svårt sjuka patienter inte kan ta sig till toaletten. Både män och kvinnor kan bli aktuella för denna tömningsmetod.

Också dessa katetrar finns i olika längder, grovlekar och material. Eftersom katetern ska ligga kvar i urinröret ställs andra krav på denna än på tappningskatetrar. De vanligaste materialen är latex överdraget med hydrogel eller silikon. Det finns även katetrar gjorda enbart i silikon.

Urinvägsnfektioner är vanliga vid kvarliggande katetrar och skall bara behandlas med antibiotika vid symtom, som exempelvis feber och allmänpåverkan. Ibland kan det vara bra att ge antibiotika förebyggande inför byte av kateter då vissa ibland kan bli dåliga i samband med detta.

Det är viktigt att skydda urinrörets topp så att katetern inte ligger och skaver. Vid urinläckage bredvid katetern kan det många gånger vara värt att pröva en smalare kateter.

Källa: Sinoba

Annons
Annons

Annons
Annons
Annons
Annons