Forum Hjärt- & kärlsjukdom


Läkarna hittar ingen diagnos.Hjärtklappning, extremt trött, ont i kroppen - POTS?

Hej!
Jag är under utredning och har varit länge men läkarna kan inte komma fram till något. Har kollat ämnesomsättningen (sköldkörteln), långtids-ekg, arbetsprov, ultraljud på hjärtat, hjärt och lugnröntgen, kollat efter proppar i lungorna, kollat andrenalin i binjurarna (som låg lite över gränsen, men det betydde tydligen inte något), var och testade för Borrelia idag, dock inte fått svar än. Ja är väl det.
Jag mår väldigt dåligt av att inte veta vad som är fel på mig och jag mår verkligen skit. Kan inte leva normalt, kan inte jobba (har ett stressigt jobb med väldigt långa arbetstider), är dessutom timanställd så har ingen sjuklön utan jag bara ligger här hemma just nu utan någon inkomst. Ska ut och resa med min pojkvän om 5 veckor också och är väldigt orolig för att inte må bra då, känns ju inte som att läkarna kommer hitta något innan dess. De har dock sagt att jag kanske kan få Betablockerare för att få bukt på hjärtat, men vill ju få en riktig diagnos och kunna göra något åt det.
Här kommer en lista på mina besvär:
- hög puls + hjärtklappning. har konstant hög puls och hjärtklappningen kommer så fort jag rör på mig minsta lilla
- konstant trött, spelar ingen roll hur mycket jag sover. orkar inte göra någonting.
- nästan alltid kall om händer och fötter - värmekänslig, kan skifta från att frysa till att bli extremt varm och svettas
- känslig för ljud (behöver inte vara höga ljud men ända reagerar jag och det "rusar" i kroppen)
- hade ont i huvudet konstant i 2 veckor för någon månad sen (jag har aldrig huvudvärk annars, och inte på det viset)
- är otroligt svag. känns som att jag inte har några muskler kvar.
- spänd i käke och nacke. även ont i ryggen ibland
- har nu senaste dagarna haft konstig värk i kroppen. gör liksom ont lite överallt, men mest i benen. gör ont på olika punkter som sedan förflyttar sig. (svårt att förklara)
 ... har säkert glömt besvär men dessa är väl de som besvärar mig mest.
Kan ju säga att jag är en 22-årig tjej, har tidigare varit väldigt aktiv, är normalviktig och har inga andra sjukdomar.
Snälla hjälp mig, jag orkar snart inte mer. Vad ska jag göra? Har någon några tips på vad vi ska göra för tester och vad det kan vara som är fel på mig? Kan säga att det inte är något psykiskt, jag har haft depression och mått väldigt dåligt en gång för många år sen och detta är inte något sånt. Jag mår väldigt bra annars och har planer och saker jag vill göra i framtiden. Men nu känns allt bara skit. Vill bara må bra igen..
Oerhört tacksam för svar!
Moa

Kan tillägga att jag har ont i bröstet också men det fick jag diagnosen Tietzes syndrom på för några månader sen. Kan det hänga ihop med resten?


Formodar att läkarna har tagit Thyreoideaprover (sköldkörtelprover) på dig, annars begär sådana så fort som möjligt Det är också möjligt att dessa inte visar onormala värden efter bara en gång. Stå på dig för att få ta flera prov!


De säger att de kollat ämnesomsättningen och sköldkörteln. Men vet inte exakt vilka prover de tagit. Men borde kanske be om att de kollar det igen då. Var några månader sedan det kollade det nu.
Tack för svar!


Jag tycker nästan det verkar som att du kan vara på gränsen till utbrändhet, "gå in i väggen" -som man säger.
Psykisk ohälsa, nedstämdhet, oro, stress, känslan av att inte räcka till/ hantera situationen samt dåligt med sömn verkar kunna ställa till med en hel del fysiska problem med kroppen, vilket läkarveteskapen nog inte verkar ha full kontroll på.
När jag själv för några år sedan jag drabbades av Carotisdissektion, upplevde jag återkommande att hjärtat rusade och slog extraslag. Och om jag sovit dåligt, så brukar pulsen ligga högre än vanligt, och jag känner att jag mår dåligt.
För någon vecka sedan drabbades min familj av att vi fick problem med att bilen inte startade (litet problem kan tyckas), och då fick jag hjärklappning under en kort stund för att jag stressade upp mig och det snurrade i huvudet så jag var nära att svimma.
Kan inte säga att liknande är vad du har drabbats av, men eftersom du påstår att du jobbat mycket, så är det värt att fundera på. Oftast tror vi att vi är starka och klarar det mesta (framförallt när vi är unga), men alla har sin gräns - och om man passerar den så ger kroppen ifrån sig varningssignaler, och om man fortsätter utan att lyssna på dem, så går man till slut in i väggen/ blir utbränd.
 
Mvh: Mikael Markström


Tack för ditt svar Mikael!
Ja jag har jobbat ganska mycket i perioder, är bartender på ett hotell och 15-timmarspass är inget ovanligt. Börjar jobba 11 på dagen, slutar ca 03, sen 40 min bilresa hem. Duscha, i säng och stressa över att jag måste somna fort så att jag hinner få så många timmars sömn som möjligt innan klockan ringer 09 igen. Är väl kanske inte det optimala direkt.
Men jag vet inte, känns ändå som att det är något mer "fysiskt". Får ju mina hjärtklappningar när jag tillexempel reser mig från soffan och går till köket, går upp för trappor m.m. Min läkare gjorde ett test förra veckan och satte på mig pulsklocka och efter att bara rest mig upp och tagit några steg i korridoren var min puls uppe i 130. Och några steg i trappan låg den på 160. Så är ju inte så att jag "stressar upp mig" och får hjärtklappning utav det om du förstår.
Jag minns att jag några gånger fått stanna bilen vid vägkanten av att jag känt att jag måste spy när jag varit påväg hem från jobbet. Kanske var ett tecken jag borde lyssnat på?
I februari fick jag någon "attack" också efter att jag varit ute med min kille och festat lite. Fick ont i bröstet, skakade, hade helt sjukt hög puls och mådde illa. Dagen efter mådde jag fortfarande inte bra och fick åka till sjukhuset. Och efter denna händelsen har jag fått dras med mina hjärtklappningar varje dag.
Jag vet att jag alltid har haft hög vilopuls och har varit trött väldigt länge. Men inte så som det är nu. Känner att något är väldigt fel. Har massa nya tester jag ska göra nu i veckan, får se om det leder någonstans.
Tack igen för svaret, har inte riktigt tänkt på det sättet.
Mvh, Moa
 


Hej, såg tråden först idag. Hm, låter som en stressrelaterad sjukdom i mina öron. I början innan man blir utbränd så tycker man inte att man är stressad alls, man har kontroll på sin vardag, pallar trycket liksom... kämpar för att man är högpresterande. Så var det för mig iallafall när symtomen började komma. Inte var jag stressad på nåt sätt heller, åh nej. Att jag fick yrsel o höll på att ramla omkull på fläcken var första symtomet antar jag så här i efterhand. Yrsel? Äh vadå, det gick ju över, inget jag sökte läkarvård för. Mycket att göra på jobbet o rusade som en tätting fram o tillbaka, stressigt? Äh vadå, så är det väl för alla? Bara att bita ihop o kämpa på ju... Jag lyckades maskera symtomen och det blev bättre igen.. sen fem år senare sprang jag rakt in i väggen! Pang bom bara så där! Totalt utmattad, orkade knappt stå upp och körde bil till o från jobbet o vaknade till liv hemma, hade glömt hela hemresan som tog ca 30 minuter. En trafikfara inser jag givetvis så här i efterhand, men då, just då förstod jag inte det.. tyckte bara jag var ovanligt trött o förstod liksom inte varför. Blev känslig, grät för minsta lilla också, det var ett av symtomen. Jag visste inte varför jag grät ens... förstod inte att jag var utmattad. Hade kört mig själv i botten.
Högpresterande människor har ibland svårt att begränsa sig själv, att inse att så här mycket skulle jag inte begära av nån annan men jag gör allt detta själv. Man ser inte det... vadå, det är väl bara att kämpa på? Kommer väl bättre tider sen?
Jag vill bara att du ska tänka dig för.. att arbeta 15 timmar per dygn är inget jag rekommenderar någon att göra.
Att du tycker att det är nåt fysiskt är inget konstigt, det är din kropp som säger ifrån. Du pressar din kropp att orka hålla ett tempo som är skyhögt! Så oavsett vad dina symtom bottnar i tycker jag du ska tänka dig för... arbeta för mycket och för hårt... varför? Vill du ha pengarna? Kan du nöja dig med mindre pengar? Får du ihop ekonomin ändå så råder jag dig att sakta ner tempot lite... brist på pengar är en press och det påverkar med.
Lycka till med allt!


Förresten, du kan ju googla på utmattningssyndrom eller utbrändhet så ser du om du känner igen dig i det de skriver om sånt...


Hej, tack för ditt svar! Och hoppas du mår bättre nu!
Nej jag har aldrig sett mig själv som stressad, men jag får ofta frågan på jobbet om jag har bråttom och kommentarer som att jag har eld i baken. Har jag något jag ska göra så gör jag det ordentligt och i snabbt tempo. Inget latande liksom, jag är ju där för att jobba och inte stå och snacka med någon arbetskamrat.
Jag vet exakt vad du menar, har en pappa som gick in i väggen för flera år sedan och han är inte tillbaka än. Det är hemskt och jag hoppas verkligen inte jag kommer dit.
Det att vara känslig känner jag verkligen igen mig i. Och även att inte veta varför jag gråter. Men just nu gråter jag nog mest för att jag inte vet vad som är felet med mig och jag vill bara bli pigg och glad igen. Vill bli mitt vanliga jag och orka göra saker. Vara utvilad när jag vaknar på morgonen och slippa mina jobbiga hjärtklappningar så fort jag rör lite på mig.
Ja jag har många gånger tänkt att "detta är inte normalt. det är inte bra att jobba 15 timmar, hem och sova 4 timmar och sen upp och jobba 15 timmar igen". Men när man är mitt uppe i det orkar man liksom, man tänker inte så.
Anledningen till att jag jobbat på det sättet är väl helt enkelt att jag är timanställd och tackar man nej till arbetspass så kommer de ju inte fråga mig något mer. Och jag behöver ju pengar, har ju inget annat jobb liksom. Sen är det så inom Hotell och Restaurang-branschen. Alla jobbar egentligen så (iallafall på mitt jobb), är liksom inte bara jag. Och de andra har jobbat mycket längre än mig, så om de klarar det måste väl jag klara det? Jag har egentligen bara jobbat på det sättet i ett halvår. Hade fått schema nu som jag skulle jobba hela sommaren men när jag kollade på det tänkte jag "detta klarar jag aldrig". Hade ju mått dåligt ett tag och även fått diagnosen Tietzes syndrom, en inflammation i bröstbenet (som dessutom kan uppkomma av stress) och min doktor sa att jag inte får anstränga mig, lyfta tungt m.m. Och skulle jag jobba så går det inte att undvika. Det är en så stor del av jobbet att bära tunga brickor, backar och lådor.
Har inte jobbat på 3 månader nu, men ändå känns det som att jag inte blir bättre. Har fortfarande kvar mina symtom och känns nästan också som att det blir värre. Så om det skulle vara stressrelaterat borde jag väl må mycket bättre nu när jag inte jobbar?
På ett sätt är det "stressande" att inte jobba heller. Får ju som sagt ingen inkomst nu och det det är ju inte så kul. Är glad att jag bor hemma fortfarande, annars hade det ju aldrig funkat. Men jag känner att jag måste bli frisk först innan jag kan börja jobba igen, hälsan kommer först. Är egentligen i en ganska jobbig situation, mina planer är nämligen att flytta till min pojkvän i Norge och skaffa jobb där. Men just nu så går ju inte det när jag mår såhär, jag går liksom bara och väntar på att läkarna ska hitta något så att jag kan bli frisk och göra det jag vill.
Tack så mycket! Och detsamma till dig.
Ja jag ska googla lite och se om det kan stämma in.


Hej!
Ditt hjärta går i otakt. Det kan vara magnesiumbris. Själv hade jag dubbla slag på hjärtat som blev värre när jag ansträngde mig. Fick betablockare utan effekt. Slutade med betablockarna och började med magnesium 300 mg per dag. Snabb effekt och efter några månader gick hjärtat utan extra slag. Äter fortfarande magnesium och hjärtat går perfekt efter 20 år. Ingen risk med magnesium, inga biverkningar.
MVH
Torwald Åberg
Näringsfysiolog, farmaceut 


Hej Torwald!
Det där med magnesium låter intressant! Är det något man får utskrivet eller kan man köpa det själv? Kanske borde testa och se om jag blir bättre.
Tack för ditt svar!


Hej igen! När jag blev "utbränd" kom det först efteråt när pressen och stressen på jobbet var över.. när allt la sig till ro, det kom helt överraskande för allt var ju "bra" nu.. och min period av stress var i det läget "bara" ca 5 månader. Den "värsta" perioden just då alltså.
Vi hade en konsult inblandad på jobbet och hon varnade oss före semestern och sa att hon ville ha samtal med oss som var inblandade, för reaktionen kan komma först i efterhand.. jo tack, jag såg o kände det :(
Själv har jag under senare år fått värkdiagnoser jag med, så det är du inte ensam om. Träffade dessutom en överläkare inom psykiatrin som forskar på samband mellan stress o reumatism. (jag har diagnoserna Fibromyalgi och Ledgångsreumatism/RA)
Kanske är det så att på ditt jobb är det DU som har eld i baken och är stressad, inte de andra. Kanske därför de "klarar" de långa passen men du reagerar på dem? Kanske är du "lite överambitiös" när du jobbar? Vill klara allt, fixa allt, vara överallt? Tar på dig mer ansvar än andra?
jag tror det är "den typen" av människor som drabbas av utbrändhet, stressreaktioner, utmattning...
Kanske har jag helt fel, men huvudsaken är att du är rädd om dig!
Jag kan tillägga att jag var helt sjukskriven i ett års tid innan jag började studera på distans 25% en termin, arbeta 25% i ett halvår efter studierna och försökte då mig på halvtid men fick fibromyalgi, därefter 25% ett tag och sen halvtid efter nåt år igen.
Nu har jag sjukersättning på halvtid men jag har även andra omständigheter som jag inte tar upp här och nu. Hoppas du däremot klarar av att komma upp i heltid igen :) Lycka till!
Och vem vet.. dina problem kanske inte är alls stressrelaterade även om de i mina ögon låter så..


Varit hos hjärtspecialisten idag igen och gjort arbets-ekg och när vi pratade efteråt så fick jag den luddiga förklaringen att jag har "något som det inte finns ett svenskt namn på men är väl känt", som gör att jag har onormalt hög puls och får attacker med hjärtklappning hela tiden. Typ när jag reser mig från liggande eller går. Min vilopuls ligger lite över 100 och när jag reser mig från liggande går den nästan direkt upp i 125-130 (såg han idag när jag hade ekg:t på mig). Detta skulle tydligen vara vanligast på kvinnor i åldern 20-40 år och är inte lätt att bli av med. Jag kommer få börja med Betablockerare i september efter att de sista testerna gjorts (ska kolla njurarna mer noggrant först bara så att det inte är något med dem).
Har googlat lite nu och tror jag hittat vad han menar, POTS (Postural orthostatic tachycardia syndrome), eller dysautonomi. Jag var inte riktigt närvarande i vårt samtal och började må dåligt, kallsvettades, ville spy och blev vit i ansiktet och fick lägga mig under tiden, så tänkte inte på att fråga så mycket mer om det. Ville bara spy. (tror det blev lite för mycket att anstränga mig så mycket under testet utan någon frukost innan)
Blev ganska ledsen när han sa att "det är inte lätt att bli av med, du får nog försöka leva med det". Känns ganska jobbigt. Vill vara den pigga och glada 22-åringen som jag egentligen är.. Får hoppas Betablockerare hjälper, även om det dröjer innan jag får börja med det..
Någon som vet något om denna luddiga sjukdom?


Nej, känner inte till sjukdomen. Men vet att det är jobbigt att få diagnos :(
Låt det smälta in nu, gråt om du behöver... tala med vänner du känner att du kan vända dig till.
Stöttande kramar!


Nej jag har aldrig hört om den heller, men nu när jag läst lite så känner jag så igen mig. Går inte att hitta så mycket information på svenska men har hittat några få svenska bloggar som skriver om det. Och läst några sidor på engelska.
Ja det känns ganska jobbigt nu. Har ju bara gått och väntat på att läkarna ska komma med lösningen och göra mig frisk. Och så får jag detta som förklaring. Känns förjävligt rent ut sagt. Ja, har pratat med en av mina närmsta vänner länge i telefon precis, känns lite bättre.
Känns ändå så hopplöst bara :( Och om en månad ska jag och pojkvännen ut och resa, hade verkligen hoppats och trott att jag skulle bli frisk innan dess. Är rädd att jag kommer må dåligt när vi är iväg.
Tack så mycket! Det behövs. Kram tillbaka!

Annons
Annons
Annons