Blodpropp under graviditeten


Uppdaterad den: 2013-02-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är blodpropp under graviditeten?

En igentäppning i ett blodkärl kallas en blodpropp eller trombos. En blodpropp kan uppstå i både arteriella (för blod från hjärtat) och venösa blodkärl (för blod till hjärtat) i cirkulationssystemet. Om detta inträffar under graviditeten, är det nästan alltid en venös blodpropp. Tillståndet har varierande svårighetsgrad, men kan på kort sikt vara livshotande och på lång sikt leda till allvarliga komplikationer. Risken för blodproppar är förmodligen 10 gånger högre hos en gravid jämfört med en icke-gravid kvinna.

En djup ventrombos är en blodpropp som sitter i de djupt liggande venerna i vaden eller låret. I undantagsfall kan en sådan blodpropp lösas upp (embolisera) och följa med blodflödet till hjärtat och lungorna, så kallade lungemboli.

Djup ventrombos förekommer i 0,5 till 3,0 av 1 000 graviditeter och är den främsta dödsorsaken bland gravida kvinnor i USA. Cirka 50 % av alla blodproppsfall i samband med graviditet, sker i den postnatala perioden. Vid tidigare blodpropp är risken cirka 10% i en ny graviditet. 1 per 700 får djup ventrombos under tiden efter förlossningen. 1 per 2 500 får lungemboli under graviditeten. Tillståndet förekommer lika ofta i alla trimestrarna och efter födseln.

Annons
Annons

Orsak

Blodkärlsskador, infektion och vävnadsskada i kombination med ökad blodlevringstendens och störningar av blodflödet, sätter igång processer som resulterar i djup ventrombos. Under graviditet trycker den gravida livmodern på blodkärlen i buken och leder till minskat blodflöde. Dessutom leder hormonella förändringar till att blodet koagulerar lättare hos gravida kvinnor än hos kvinnor utan graviditet.

Embolier kan uppstå om delar av en blodpropp lossnar, följer med blodflödet och fäster sig i ett mindre blodkärl.

Risken för blodpropp under graviditet ökar med åldern (> 40 år), fetma (BMI> 30), antal tidigare barn, familjär historia av blodproppssjukdom och havandeskapsförgiftning. Graviditeten i sig är en riskfaktor för att utveckla blodproppar. Ytterligare faktorer som ökar risken är rökning, kejsarsnitt, sängläge och övervikt/fetma. Ärftliga rubbningar i blodlevringssystemet (trombofili) ger betydande ökning av risken för blodproppar liksom vissa systemiska inflammationssjukdomar.

Annons
Annons

Vilka är symtomen på blodpropp?

Symtomen av djup ventrombos kan variera från mycket vag till svår smärta i vaden eller låret. Både när benen är i vila och vid gång, kan det finnas smärta. Beroende på ställe kan vaden eller låret vara svullet och varmt. Vissa kan också få feber.

Vid blodpropp i lungan uppstår ganska plötsligt bröstsmärtor. Man får tung andning, hjärtklappning och hosta och blodiga upphostningar kan tillkomma. Vid stora blodproppar blir man kall, fuktig och blek, pulsen blir svag, blodtrycket sjunker och man svimmar till slut. Stora lungembolier kan vara livshotande.

Hur diagnostiseras tillståndet?

Sjukdomshistoria och typiska fynd kan ge läkaren misstanke om att blodpropp föreligger. Diagnos är emellertid lätt att förbise och endast 10 % av de som misstänks ha blodpropp, visar sig att ha det.

Ultraljud är den föredragna, första undersökningsmetoden vid misstanke om djup ventrombos. Undersökningen är säker, har hög diagnostisk träffsäkerhet och är rimlig. Ett blodprov (D-dimer) är också användbar i utredningen men graviditeten i sig kan ge en förhöjd nivå. Om D-dimer är negativ och ultraljud är negativt, är risken för blodpropp mycket liten. I de fall man fortfarande misstänker en blodpropp, kan det vara nödvändigt att göra venografi. Då injiceras kontrastvätska i ett blodkärl (ven) i foten. Vid blodpropp blockeras transporten av kontrastmedel och diagnosen kan ställas. I undantagsfall görs CT eller MR.

Ett framgångsrikt sätt vid diagnos av lungemboli är att ta D-dimer-test och göra ultraljud av ben/lår. Om båda dessa undersökningar är normala, talar det starkt emot lungemboli. Med fortsatt osäkerhet om diagnosen rekommenderas att göra en så kallad spiral-CT.

Behandling

Du kan själv göra en massa saker för att undvika att få blodpropp under graviditeten. Det är viktigt att vara fysiskt aktiv. Risken för blodpropp är förmodligen en god anledning att sluta röka under graviditeten (liksom efter födseln!). Du bör inte ligga till sängs under en längre tid. Du kan eventuellt använda en elastisk strumpa för att förhindra ansamling av vätska i vävnader i benen.

Både blodpropp i benen och lungorna är akuta medicinska tillstånd som kräver inläggning på sjukhus. Behandlingen där är med blodförtunnande läkemedel (heparin/lågmolekylärt heparin). Vid livshotande lungemboli kan det vara aktuellt med kirurgisk behandling.

Både vid djup ventrombos och lungemboli rekommenderas behandling med lågmolekylärt heparin (LMWH). De första dygnen behandlas dock lungemboli hos gravida fortfarande med intravenöst heparin. Det lågmolekylära heparinet ges som injektion strax under huden (subkutant). Efter utskrivningen från sjukhuset fortsätter du själv att ge sprutorna. Det rekommenderas att behandlingen varar i 3–6 månaderna under graviditeten, inklusive 6–12 veckor efter födseln beroende på när blodproppen uppkommit och var den satt. Efter födseln kan behandling ändras till warfarin tabletter. Hos kvinnor med betydande blodproppsrisk rekommenderas långtidsbehandling längre än 1 år.

Vid tidigare blodpropp ska förebyggande behandling med lågmolekylärt heparin ges under hela graviditeten och 6–12 veckor efter förlossningen.

Förebyggande åtgärder

Vid tidigare allvarlig blodproppssjukdom eller vid ärftlig eller förvärvad koagulationsdefekt ska lågmolekylärt heparin ges under hela graviditeten vid efterföljande graviditeter. Forskning har visat att förebyggande behandling med LMWH är säkert och effektivt under graviditet. Förebyggande behandlingen brukar ges 6–12 veckor efter födseln.

Prognos

Om behandling inte ges till gravida kvinnor med djup ventrombos, kommer lungemboli att inträffa i 15–25 % av fallen. Obehandlad är dödligheten av lungemboli upp till 30 %, och 3–8 % av patienterna överlever inte lungemboli trots behandling.

Av de som behandlats för lungemboli blir två tredjedelar helt friska, medan den sista tredjedelen får något minskat blodflöde och störd funktion i lungorna.

30–60 % av de kvinnor som får djup ventrombos under graviditet kan senare drabbas av post-trombotiskt besvär. Detta kännetecknas av tyngdkänsla i benen (både vid gång och vid vila), smärta, svullnad, åderbråck, missfärgning av huden, eksem och bensår. Kontinuerlig användning av individuellt anpassade elastiska strumpor minskar risken för att utveckla ett sådant syndrom i efterhand med 50 %.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons