Fakta | Leder & muskler

Tennisarmbåge och golfarmbåge (epikondylalgi)


Uppdaterad den: 2014-11-26
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är epikondylalgi?

Epikondylalgi eller epikondylos (tidigare kallat epikondylit) är ett smärttillstånd i armbågen som beror på att senfästena har överbelastats. Tillståndet förekommer i två olika varianter:

  • Tennisarmbåge, där smärtan sitter på yttersidan. Tillståndet har den medicinska benämningen lateral epikondylit.
  • Golfarmbåge, på insidan, som kallas medial epikondylit.

Smärtorna kan komma några dagar efter en överbelastning, på grund av enformiga rörelser eller sportaktiviteter som tennis. Besvären känns i regel som en molande värk eller smärtor på den ena sidan av armbågen, oftast på utsidan och ofta med utstrålning ner mot underarmen mot handleden.

Funktionen i armen och handen drabbas, det kan vara svårt att hälla, eller att hålla i en kopp och dricka. Tennisarmbåge är ett mycket vanligt tillstånd, medan golfarmbåge är mer sällsynt.

Annons
Annons

Orsak

Tennisarmbåge beror på förändringar i senan och/eller senfästet till fingrarnas sträckmuskler. Förändringarna finns på den yttre sidan av armbågen och här känner man också smärtorna.

Golfarmbåge orsakas av förändringar i en av senorna och/eller senfästet till fingrarnas böjmuskler. Inflammationen eller slitaget sitter på insidan av armbågen, och det är också där det gör ont.

Besvären uppstår ofta efter kortvarig intensiv överbelastning som till exempel efter långvarig användning av armbågen med vridrörelser, som vid användning av skruvmejsel. Andra rörelser som kan orsaka sådana besvär är de rörelser man använder när man till exempel klipper en häck, snickrar, målar och liknande. Skadan kan också uppstå då ny aktivitet eller idrott påbörjas eller då det sker en allt för snabb stegring av befintlig aktivitet eller träning. De flesta som får tennis- eller golfarmbåge får det inte av att spela tennis eller golf.

Annons
Annons

De som får epikondylalgi är oftast mellan 30 och 60 år gamla. En del har besvär som har utvecklats successivt under lång tid, andra får det efter mer kortvarig belastning. Personer som har haft ett ensidigt arbete i kyla under lång tid är extra utsatta för denna typ av skada.

Diagnos

Läkaren gör en noggrann undersökning av armbågen. Senor och senfästen testas. Laboratorieprover eller röntgenundersökningar tillför inte något i detta sammanhang. Vid osäker diagnos kan läkaren spruta in lokalbedövning i senfästet. Om smärtorna försvinner så ökar detta sannolikheten att smärtorna beror på epikondylalgi.

Behandling

Man kan börja med att under en period undvika aktivitet och belastning som ger smärtor. Om arbetet man har innebär belastning på armbågen bör man om möjligt försöka förändra sin arbetsställning eller till exempel försöka utföra vissa rörelser med motsatt hand eller arm.

Antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som är smärtstillande och inflammationsdämpande, kan ha en lindrande effekt i den akuta fasen, men har ofta liten effekt vid mer långvariga besvär.

En behandling som kan ha god effekt vid epikondylalgi är fysioterapi, med töjningar och styrkeövningar (och då framförallt så kallad excentrisk träning av handledens extensormuskler). En fysioterapeut kan ge förslag på lämpliga övningar. Se också Tennisarmbåge - en ergonomisk utmaning, instruktionsfilm.

Injektioner med botulinumtoxin A kan vara ett alternativ för långvariga besvär med tennisarmbåge och där inte annan behandling har haft effekt.

Kortisoninjektioner har bara kortvarig effekt och har visat sig vara skadliga på längre sikt.

Nedkylning med is kan också lindra smärtorna och vid starka smärtor kan det bli nödvändigt att lägga ett stödförband för att avlasta armbågsleden. Idrottsutövare kan ha nytta av tejpning. Behandling med elektrisk stimulering, laser, ultraljud, akupunktur eller så kallad tvärfriktionsmassage tycks ha liten effekt.

Vid långvariga och intensiva besvär kan man i undantagsfall behöva göra en mindre operation.

Prognos

Prognosen är ofta god. 50–70 % blir av med sina besvär, oavsett behandling. Prognosen är bäst vid akuta tillstånd där det funnits en tydlig utlösande orsak och snabb avlastning eller behandling. Tillståndet kan bli långvarigt om orsaken är oklar eller om det förekommer förändringar på flera ställen samtidigt. I sådana fall är det sannolikt bäst att vara aktiv och använda armen, men undvika de speciella rörelser som utlöser smärta.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons