Tåfraktur
Fraktur i tår är bland de vanligaste frakturerna i foten. Oftast är det ett fallande föremål eller en spark mot hårt objekt som orsakar skelettskada.
Vad är en tåfraktur?
Foten består av totalt 26 ben. I bakfoten finns hälbenet (calcaneus) och språngbenet (talus). I mittfoten finns båtbenet (naviculare), tärningsbenet (cuboideum) och tre kilformade ben, de så kallade cuneiforme-benen. Framfoten består av fem mellanfotsben (metatarsalben) och 14 tåben (falanger).
Stortån består av två tåben (falanger), ytterfalang och grundfalang medan de mindre tårna består av tre tåben, ytter-, mellan- och grundfalang. Tåfrakturer är bland de vanligaste frakturtyperna i foten.
Symtom
Ofta finns det ett tydligt skadetillfälle i sjukhistorien. Vanliga symtom är smärta vid belastning, svullnad och/eller blåmärke på tårna. Ibland kan den skadade tån även vara felställd. Man kan också uppleva svårigheter att röra på tårna.
Ibland kan man även skada nageln på tån samtidigt. Nagelskada kan uppstå i samband med att man tappat ett tungt föremål på foten. Man kan då få ett blåmärke under nageln som kan ge smärta.
Orsak
Vanliga orsaker till tåfrakturer är spark mot hårt föremål eller skada efter att man fått ett fallande föremål på foten.
Diagnos
För att ställa diagnosen räcker det oftast med en läkarundersökning. I vissa fall kan man behöva göra en röntgenundersökning, exempelvis när man misstänker en fraktur på stortån eller att frakturen skadat tåleden.
Behandling av tåfraktur
I det akuta skedet är behandlingen nedkylning av området, högläge samt smärtstillande. De flesta tåfrakturer kan behandlas med att man använder en sko med styv sula, till exempel träsko eller/och att man tejpar den skadade tån ihop med tån bredvid. Om tån är felställd kan man behöva manipulera tån på plats igen. Detta görs i lokalbedövning.
I vissa fall kan man behöva en operation för att bäst behandla frakturen, till exempel vara om frakturen skadat tåleden eller att benfragmentet ligger långt från ledytan.
Prognos
En fraktur i tån läker oftast väl utan att man får efterföljande besvär. En del kan få besvär med artros senare i livet eller besvär med kvarstående smärtor efter läkning.
